Åsa Petersen

Visar för '' - Visar arkiv för: november 2009

“Och hävda med framgång sin plats i solen”

20 november 2009

Pappa gav mig en t-shirt i dag. Med Järnverket i Luleå på. Den är mycket fin. Du kan köpa en likadan hos Design Labland. Den verkar inte finnas i webbshoppen än, men mejla bara någon av projektledarna så ordnar det sig säkert.

Pappa påminde mig även om vad som står i boken Sverige i färg och bild – under redaktion av professor Ewert Wrangel och folkskoleinspektör Dr A. Gierow, utgiven 1936. Pappa har köpt den på loppis och läste högt på skorrande skånska:

“Såväl Norrbotten som Västerbotten äro sålunda ingalunda de bortglömda och fattiga landsändar, som mången söderut kanske tror dem vara, utan moderna och framåtsträvande landskap med stor naturskönhet och väldiga naturrikedomar, kanske de största vårt land äger. De äro med Lappland som ett väldigt uppland av stor betydelse för Sveriges utveckling och hävda med framgång sin plats i solen.”

Man måste uttrycka sin kärlek

19 november 2009

Nu gömmer snön gräsmattan igen, ser ni?

I dag hände det som Magnus så länge varit rädd för. Min pressobryggare sprack. Den exploderade inte i ansiktet på någon, sprutade ej heller kokhett kaffe omkring sig, som Magnus mardrömt om när jag pressat ner kaffet alldeles för snabbt. Den fick bara en spricka och gav upp. Klonk. Sen var det inte mer med det.

Jag gick genast på Clas Ohlson och köpte en ny.

Magnus har förresten förklarat den här med tackfilmen för mig. Ibland behöver man en individualistisk 23-åring som förklarar saker och ting i den nya världen. Radiotjänsts budskap behöver inte alls vara auktoritärt, säger han. För du kan vara hjälten! Jag kan vara hjälten! Alla kan vara hjälten! Man bestämmer helt själv vem hjälten är.

Aha. Som tack gjorde jag en tackfilm med Magnus och la på hans Facebooksida. Han har militäruniform på sig i filmen. Hehe.

Ikväll var jag och lyssnade på Mats Söderlund, författarförbundets ordförande. Han talade på Stadsbiblioteket, i Kulturens Hus. Han sa många kloka saker om författandets villkor. Om att det är hårt slit och oftast uselt betalt, men värt allt för

man kan ju inte leva utan att få uttrycka sin kärlek.

Jag minns bäst hur han läste sin poesi. Blundandes. Långa dikter, rakt ur huvudet, med hela kroppen, foten stampade takten. Inte bara ord, det kom ljud också. Det var ett skådespel. En strof, från hans senaste diktsamling Systemet:

Lita på mig, säger hon

Jag är den enda som fortfarande

tycker om dig

Kina-tv från Radiotjänst

19 november 2009

[vodpod id=ExternalVideo.898074&w=425&h=350&fv=

Kolla den här reklamfilmen från Radiotjänst. Diktatorestetik i värsta Nordkoreastil, med budskapet:

Hur kan du och jag, våra vänner och våra barn, lita på att det vi hör på radio och ser på tv är sant? Och hur vet vi att våra åsikter är våra egna? Hur kan vi vara säkra på att de svaga rösterna kommer till tals istället för att skrämmas till tystnad? Jag kan tala om hur. Det finns EN människa vi kan tacka för allt detta.

Är det bara jag som tycker att det här är helt knäpp marknadsföring för fri och oberoende television?

Eller är det just denna min reaktion som är meningen? Att man ska tänka “Det var ju en obehaglig auktoritär världsomspännande hjältekult, så ska vi inte ha det, jag måste genast betala tv-avgiften så att det inte blir så där.”

Jag är inte så säker på att det marknadsföringsknepet är så lyckat. Hur lockande det än kan vara att göra en hjältefilm om sig själv och skicka runt.

[Edit: Nu börjar det cirkulera satiriska remakes av filmen på nätet. Med Hitler på bilden. Radiotjänst bad om det!

Ensamma Vellingebor välkomnas till Malmö

18 november 2009

När bussen från Vellinge ankom till Malmö i morse bjöds “ensamkommande Vellingebor” på kaffe och bullar.

– Jag bara skrattade, det var så härligt! De hade kaffe, kanelbullar och pepparkakor. En röd matta hade de också rullat ut, berättar Vellingebon Susanna Stenevi Lundgren för Sydsvenskan.

Själv blir jag alldeles varm om hjärtat. Detta kafferep kan vara den bästa aktionen för människovärdet på år och dar. Att föregå med gott exempel. Att ersätta kyla med värme. Att med glimten i ögat rulla ut en röd matta och bjuda på fika.

Svårare än så behöver kampen mot rasism och främlingsfientlighet inte vara. Humor är effektivt. Människor som ler mer hatar mindre.

Bilden är från kaffekokarnas blogg Kom ensam från Vellinge. Där kan du se fler bilder. Tack Maria Ferm för tipset.

Fredagen den 27 november 2009…

17 november 2009

…blir det värsta clashen i Luleå!

På Kulturens Hus spelar Moneybrother.

På Fiskekyrkan spelar Mattias Alkberg & Nerverna. Även Hamngatan, de ska vara riktigt bra men jag har aldrig hört dem.

Och på Kafelino bjuder Sax & Maskin in till klubben Beauties on the Dancefloor. Mellan 22-24 är det skönhetssalong, efter midnatt blir det disco.

Självklart väljer jag Moneybrother. Anders Wendin är inte bara Sveriges bästa rocker utan även min barndomsvän. Det ska bli ett rent nöje att se honom på scenen i min nya hemstad. Men det är inte utan att det svider att jag missar skönheterna och nerverna. Vilken kulturstad vi har.

Något att tänka på en skitnovemberdag som den här, när jag skriver följande statusrad på Facebook:

Jag är paniskt rädd för att klaga i facebookstatusar. Men shit vad trött jag är och shit vad dåligt väder det är. God natt.

John svarar:

Man ska möta sina rädslor. Stort gjort, gnällspik.

Jag ler och tänker att snart kommer snön och rocken till stan, då blir det ljusare.

“Det finns så mycket lycka…”

16 november 2009

magnus_30589858

Magnus Ekelund.

Det är fint när vackra formuleringar går igen.

Min gamla blogg den 28 februari 2009:

Vi går förbi affären med bröllopsklänningar på slutet av Storgatan.
Åsa: Hur fan överlever dom?
Magnus: Det finns så mycket lycka som inte vi vet något om.

Magnus blogg den 4 november 2009:

Jag och Joakim stod mitt ibland alla människor utanför Smedjan i dag. Det finns så mycket lycka som vi aldrig kommer få vara med om. Det är ingen annans fel.

Eva och Efva gifter sig – igen

16 november 2009

Eva och Efva har gift sig, på hotell Rival i Stockholm. Den könsneutrala äktenskapslagen känns genast mer verklig.

Jag glömmer aldrig när Eva och Efva registrerade sitt partnerskap. Det var 1996, jag jobbade på Piteå-Tidningen och nyheten log mot mig från kvällstidningarnas lysgula löpsedlar. Eva Dahlgren hade länge varit min idol. Nu kom hon ut som flata och fick superstjärnestatus.

Det här var innan homoadoptionerna, innan inseminationsrätten, innan hetslagen. Sverige hade många vägval för sexuellt likaberättigande kvar att göra. Eva och Efva ställde sig, genom att registrera sitt partnerskap, i främsta ledet. Förebilder är alltid viktiga.

 

Dom har undersökt vårt blod
för ingen vet vad dom ska tro
kanske folket här är onormalt
Det är nåt fel
vi sätter vårt anseende på spel
och låter kärleken få övertag

Min familj
är dom som vill
höra samman
finnas till
för varandra
stark och stor
här är vatten
tjockt som blod

(Min familj. Eva Dahlgren)

“Ibland går det bra att skriva”

15 november 2009

Eleverna på industriprogrammet i Piteå skriver dikter om homo-, bi- och heterosexuell kärlek. De har gett ut en diktsamling, rapporterar Nordnytt.

– Det är som konstiga känslor, men starka, svaga. Ibland går det bra att skriva. Nu när vi har lärt oss att arbeta på det här sättet, nu är det roligt, säger Robert och läser upp sin dikt:

Tro det eller ej

Jag har känslor för dig

Jag vet inte hur jag ska säga dig

Det blir nog en stor smäll

Men det är faktiskt så att jag älskar en kille

[vodpod id=ExternalVideo.896477&w=425&h=350&fv=

“Jag ska nog visa er!” tänkte mormor.

14 november 2009

5490_141917048222_764333222_3230644_3576211_n

När Irma Hedkvist var 16 år sa hon till sin pappa att hon ville läsa på realskolan i Kiruna.

– Det är ingen idé, du ska ändå gifta dig, svarade han.

Irma tänkte: “Jag ska nog visa er!”

Det var 1944. Hon lämnade hemmet i Junosuando för folkhögskolan Kävesta utanför Örebro. 1950 kom hon hem till Norrbotten igen. Då var hon färdigutbildad barnmorska efter två år i Göteborg.

Irma Hedkvist arbetade som barnmorska i 40 år, mellan 1950 och 1990. Hon är min mormor. I dag föreläste hon på Norrbottens Minne, folkrörelsernas arkiv i Luleå, om barnmorskornas historia i Norrbotten.

Irma glömmer aldrig när sexualupplysaren Elise Ottosen-Jensen, Ottar, kom till Arvidsjaur 1950. Skolans aula var fullproppad med folk. Inte bara kvinnor, “det var massvis med karlar också”. Man kunde höra en knappnål falla, så tyst var det när Ottar berättade om barnbegräsning.

– Det var fantastiskt att som ung höra henne tala.

Före preventivmedlens tid skötte kvinnorna barnbegränsningen genom att sitta uppe och sticka tills deras män hade somnat av utmattning. Då kunde kvinnorna äntligen gå och lägga sig bredvid dem i utdragssoffan, berättar Irma.

Hon började arbeta som barnmorska när födslarna flyttade från hemmens barnsängar in på sjukhusen. Irma hyser stor beundran för den gamla tidens distriktsbarnmorskor, som for mellan byarna i den norrbottniska glesbygden och förlöste kvinnor hemma.

– De barnmorskorna hade vad de gjorde. Ibland kunde de ha tio mil till sina förlossningar. Det var inga korta vägar minsann. Bil var inget att tänka på. De fick hästskjuts på vintern, cyklade eller gick på sommaren.

Distriktsbarnmorskorna var oumbärliga för sina patienter. Kvinnor som födde ensamma hemma när deras män arbetade i skogen. Kvinnor som var trötta och slut, som redan hade fem, sex eller sju barn. För dem var det viktigt med kunniga barnmorskor som kunde hjälpa.

– Jag kom ju in i yrket när förlossningsvården på sjukhusen började fungera, när det började finnas sjukhussängar till mödrarna. Det var otroligt roligt att vara med om den utvecklingen, säger Irma.

Hur föddes hennes dröm att bli barnmorska? Irma minns när scharlakansfebern kom till byn. Prästgården i Junosuando fick fungera som sjukstuga. Irma var bara ett barn, låg där tillsammans med två eller tre av sina syskon. Det var mitt i smällkalla vintern. En natt vaknade hon av att det skrapade på rutan.

– Syster Ebba! Syster Ebba! Ett barn är fött i släden!

“Jag undrar om inte det sådde det första fröet hos mig”, säger Irma. “Sedan dess har något annat yrke än barnmorska inte funnits i min sinnevärld.”

Hon slutade sina yrkesverksamma dagar som föreståndare för BB i Piteå.

Fina pappa på affären

14 november 2009

SafeRedirect

“TITTA ÅSA! Du kan få en banan!”