Åsa Petersen

Visar för '' - Visar arkiv för: mars 2012

Reese och jag

31 mars 2012

Ibland hittar man sig själv i en romantisk komedi. Se How Do you Know? Den är bra!

Luleås artistelit har fått nog

30 mars 2012

http://youtu.be/-GF5NxHVyqQ

Läs mer om upproret här.

Förnedra inte kreativa näringar

28 mars 2012
Publicerad av NLL

Det finns en sak som oroar mig i den norrbottniska samhällsdebatten. Allt snack om vikten av kreativa näringar som ett komplement till den traditionella basindustrin. Missförstå mig rätt. Som frilansande samhällsdebattör, journalist och skribent driver jag själv ett norrbottniskt företag inom dessa näringar. Men jag…

Läs artikel ›

Madelene kan bli Sveriges bästa säljare!

28 mars 2012

Minns ni när jag bloggade om mitt epokgörande besök på Twilfit i Luleå? När jag provade en bh och började gråta?

Nu har Madelene Andersson, som hjälpte mig den gången, nominerats till Sveriges bästa säljare.

“Att andas och leva extrem professionalism blandat med omsorg och kärlek är Madelenes hemliga recept för att ge den där extraordinära servicen som varje kund förtjänar”, skriver juryn i sin motivering.

Retail Awards är den svenska handelns stora gala som går av stapeln den 7 maj i Stockholm Waterfront Building.

Madelene är en av endast tre nominerade i kategorin årets bästa säljare. Till vardags finns hon på Smedjan i Luleå. Jag tror jag får dåndimpen av stolthet!

Pride – från Luleå till St Petersburg

26 mars 2012
Publicerad av NSD Ledare

Luleå Pride är en viktig folkfest som ökar livsutrymmet för hbtq-personer i Norrbotten och pressar tillbaka den förtryckande heteronormen. Men Luleå Pride är även en stark manifestation av internationell solidaritet.

Läs artikel ›

Det definitiva drevet

25 mars 2012

http://www.youtube.com/watch?v=vs3IDlA6kJg&feature=youtu.be

En skiva jag längtar ohejdat efter.

Har Reepalu redan glömt serieskytten?

22 mars 2012
Publicerad av Eskilstuna-Kuriren

När kriminalitet görs till en fråga om etnicitet är det inte den rasistiska brottsligheten som åsyftas. Då är det alltid ”de andra” som får ta smällen. De som inte är som ”oss” – och som därför kan skyllas för sådant som smärtar i ett samhälle.

Läs artikel ›

First love, not the first kiss

21 mars 2012

Idag träffade jag min första förälskelse på stan. Ni vet, killen som gick i nian när jag gick i sjuan, som jag fantiserade om på avstånd. Eller egentligen blev jag kär i honom redan i sexan, när jag såg honom till på bussen till stan, för att han hade så fina ögon.

Och vet ni, jag kände inte igen honom. Jag frågade om vi hade setts förut, och han sa sitt förnamn, och tittade konstigt på mig, och sen sa han sitt efternamn försiktigt. Då trillade poletten ner. Och så blev jag alldeles pirrig naturligtvis. Men det visade jag inte, jag skakade bara hans hand stadigt och sen småpratade vi en stund om ditten och datten innan vi gick åt skilda håll.

Om jag hade vetat att det här skulle hända när jag gick i sjuan hade det besparat mig så oerhört mycket dåligt självförtroende. Ingen skulle behöva vara tonåring någonsin. Det måste vara det enda dåliga med att skaffa barn, att ens älskade ungar måste bli tonåringar innan de blir vuxna.

Rädda Musikens Makt!

20 mars 2012

Jakob Hellman på Strandscenen 2011.

Musikens Makt är det bästa jag vet med Luleå. Sommarkvällen i augusti då vackra Gültzauudden, med Luleälven som fond, förvandlas till en kokande kittel av pop- och rockmusik. Inträdet är fritt och indiebanden många. Stora akter som Bob Hund och Oskar Linnros delar scen med lokala uppåtgående stjärnor som The Magnettes.

Musikens Makt är en skön folkfest långt bortom Luleåkalasets överkommersiella bokningar och stadsfestivalfylla. På Musikens Makt är jag stolt över min stad och lycklig över musiken. Tänk att detta arrangeras här, där jag bor!

Givetvis är det en publiksuccé. 2010 lockade festivalen närmare 15000 besökare under två dagar. I fjol, då festivalen bantades till en dag, befann sig som mest 4000 personer på området samtidigt.

En så lyckad festival, som sätter Norrbotten på festivalkartan en gång för alla, borde vara en given institution i Luleå. Men inte då. Redan förra året var Musikens Makt i fara, men räddades i sista stund. Nu verkar det som om 2012 redan är förlorat. Arrangören BD Pop, ett aktiebolag som ägs av Landstinget och Luleå kommun för att stödja regionala artister och musikproduktioner, har dragit sig ur.

– Vårt åtagande är att stimulera musikbranschen i hela länet. Det är ett väldigt stort åtagande att arrangera en festival. Vi har varken ekonomiska eller personella resurser att genomföra ett så stort uppdrag. Det blir för stort fokus på en aktivitet. Vi behöver sprida ut vårt engagemang i hela länet, säger BD Pops vd Pär Soini till NSD.

Sökandet efter en ny arrangör pågår, men verkar inte ge något resultat.

Jag är sjukt besviken, som jag skrev på Facebook idag. Om “personella och ekonomiska resurser saknas” får Luleå kommun och Landstinget helt enkelt gå in med de pengar som krävs.

Länets företrädare pratar jämt om att Norrbotten och Luleå inte bara är basindustri och teknik. De upprepar ständigt att kreativa näringar och kulturen är omistliga för länets utveckling. Men visa det då! Det är inte minst viktigt för att unga människor ska vilja stanna kvar i Norrbotten och Luleå – och för att nya människor ska vilja flytta hit.

För mig är kulturlivet fullständigt avgörande för vilken stad jag bor i. Luleås starka indiescen är det jag oftast längtar hem till, förutom mina nära och kära. Jag hatar att vara borta på jobb och missa akustiska akter på Café Roya eller magiska spelningar i lilla salen på Kulturens Hus.

“Ekonomiska och personella resurser”. Det argumentet från Pär Soini kan jag så klart förstå. Det här däremot: “Det blir för stort fokus på en aktivitet. Vi behöver sprida ur vårt engagemang i hela länet”. Den argumentationen förstår jag inte alls.

För det första ger det resonemanget prov på en uråldrig provinsiell syn på Norrbotten. Människor från hela länet är i Luleå ideligen för att shoppa, festa, heja på lag i elitserien och uppleva kultur. När Bob Hund spelar på Musikens Makt står knappast bara lulebor i publiken. Det finns bilar, bussar och tåg nu för tiden. Som folk använder för att åka till städer där det händer roliga grejer.

För det andra är Musikens Makt så pass stort att det sätter hela Norrbotten på kartan, inte bara Luleå.

För det tredje är BD Pops uppdrag att utveckla musikbranschen i länet. Då kan jag inte tänka mig något mer angeläget än att arrangera en fet musikfestival med tusentals besökare där lokala förmågor får chansen att dela scen med landets absolut största artister. Vad skulle kunna vara mer lärorikt eller en större erfarenhet för de artistfynd som BD Pop gör på sina auditions runt om i Norrbotten?

Jag kan argumentera i all evighet om varför BD Pops beslut att avstå från Musikens Makt är fel. De har varit strålande arrangörer av festivalen tidigare år, med de har uppenbarligen redan sagt nej. Nu står hoppet till att Luleå kommun snabbt lyckas hitta en annan arrangör.

Jag hoppas innerligt att det lyckas. Och jag vill ta tillfället i akt att lyfta en tanke som Mattias Alkberg, Norrbottens rockpoet nr 1, gav mig tidigare idag: Varför inte se till att Minus 30 och Musikens Makt får samma arrangör?

Inomhusfestivalen på vintern och utomhusfestivalen på sommaren skulle på så sätt kunna komplettera varandra – och arrangeras av ett dedikerat gäng som bara sysslar med dessa festivaler, inget annat. Ett gäng som verkligen förstår vilken betydelse kvalitativa musikhändelser har för en stad och ett län. Som fattar hur festivaler stärker musikbranschen, förenar människor och ger oss musikalisk lycka att leva på hela året.

Rädda Musikens Makt! Gör det nu!

 

Bob Hund på Musikens Makt 2011.

 

Magnus Ekelund & Gosskören gjorde ett bejublat framträdande.