Åsa Petersen

Visar för '' - Visar arkiv för: juni 2012

Vi kan lära av Zlatans individualism

8 juni 2012
Publicerad av Norrbottens-Kuriren

I kväll börjar herrarnas fotbolls-EM. Den nationalistiska yran är inte mer än några dagar bort: På måndag spelar Sverige sin första match, mot Ukraina. Själv är jag anarkistisk nog att hellre hålla på människor än länder. Vilken jäkla tur då att Zlatan spelar i det svenska landslaget.

Zlatan, min stora egensinniga idol. Zlatan, vår största internationella stjärna. I sitt livs form ska han skjuta Sverige till slutspel. Ingen ifrågasätter längre hans unika förmåga men vägen dit var lång.

När Zlatan var liten anordnade medelklassföräldrarna i Malmö namninsamlingar för att få honom utesluten ur pojklagen. Killen som trampade på stulna cyklar för att komma till träningarna i fattiga träningskläder var inte välkommen. Det uppkäftiga bollgeniet från Rosengård, som tricksade och dribblade sig över planen, skulle bara ut. Så klart ur fotbollslagen men gärna ur skolorna också.

Vi vet hur det gick. “Man kan ta en kille från Rosengård men man kan inte ta Rosengård från killen”, har Zlatan upprepat under hela sin fantastiska karriär. Revanschen kom med hans beslutsamhet att ingå i laget utan att överge sig själv. Lyssna – och lyssna inte. Sug åt dig allt som andra kan lära dig men kompromissa aldrig med din egen personlighet.

– Det finns tusen vägar att gå, och den som är speciell och lite avig är ofta den bästa. Jag hatar när de som skiljer ut sig trycks ner. Hade jag inte varit annorlunda skulle jag inte suttit här och vad jag menar är självklart inte: Var som jag, försök bli som Zlatan! Inte alls. Jag snackar om att gå sin egen väg, vad den vägen nu är, och det ska fan inte skrivas på några listor eller komma med några utfrysningar bara för att du inte är som de andra, säger Zlatan i sin självbiografi.

Jag argumenterar ofta för alla människors rätt att vara sig själva ur ett rättviseperspektiv. Ingen ska behöva motsvara den helvita, manliga, heterosexuella normen för att få leva sitt liv i frihet från förtryck. Dina livsmöjligheter ska inte avgöras av din etnicitet, ditt kön eller din sexualitet.

Men det handlar inte bara om rättvisa. Det handlar även om överlevnad. I Norrbotten står vi inför drastiska samhällsförändringar. Befolkningen minskar och blir äldre. Om bara några år går den stora 40-talistgenerationen i pension. Redan nu behövs nya människor med nya idéer som kan driva utvecklingen och välfärden vidare.

Zlatans individuella prestationer har tagit hans lag till kollektiva oanade höjder. Det vill jag att Norrbotten ska lära sig av. Vi har verkligen inte råd att sortera människor för att sedan stänga ute några av dem. Vi behöver alla som vill komma hit och som vill vara här.

Luleås och Norrbottens största entreprenörer och konstnärer är just de som vågat gå sin egen väg. När Curt Bergfors började flippa nymodiga amerikainspirerade hamburgare på Midgårdsvägen 1971 var det få som anande att Max skulle omsätta en och en halv miljard 40 år senare. Luleådottern Karin Mamma Andersson hade aldrig blivit en av världens största konstnärer, representerad på Museum of Modern Art i New York, om hon skaffat ett vanligt jobb.

Och att bygga exklusiva hotellrum som trädkojor i skogen, det går väl inte? Jo, det går. När Britta Lindvall öppnade Treehotel placerade hon en av världens mest omtalade turistattraktioner i Harads.

Jag skulle kunna fortsätta rada upp exempel. Men ni fattar. Människor som inte gör det förväntade, eller som vid första anblicken inte passar in, är särskilt avgörande för all utveckling och tillväxt. Den som bryter mot normen lär sig ofta att gå sin egen väg och att tänka på sitt eget sätt. Om man ingenting har att förlora är det lika bra att köra, som Zlatans livsfilosofi kan sammanfattas.

Just de människor som andra försöker trycka ner visar sig ständigt vara de människor som kan uträtta stordåd.

Läs artikel ›

Ta vara på Gustav Uusihannus entusiasm

6 juni 2012
Publicerad av NLL

Landstinget har utsett Gustav Uusihannu och Jennifer Wikström från Luleå till ungdomsambassadörer för Norrbotten. När Gustav, eller Gurra som han kallas till vardags, berättade det på Facebook fick han 514 likes och 73 grattis. – Det finns mycket som är bra i Norrbotten. Vi har…

Läs artikel ›

Present till mig själv?

3 juni 2012

Jag som i vanliga fall shoppar i ögonblicket har nu fått mina stipendiepengar och blivit snål!? Kan plötsligt inte bestämma mig för om jag ska minnas jämställdhetsstipendiet med dessa inte särskilt dyra smycken från Designtorget i Göteborg:

Droppe / Sofia Weman

 

Fjäder / Lit de Parade

Luleås nöjesliv behöver en bra sommarmix

1 juni 2012
Publicerad av Norrbottens-Kuriren

Första helgen i juni är här. Även om värmen låter vänta på sig och löven knappt har spruckit ut är nätterna redan helt ljusa. Vi tar optimistiskt på oss en extra filt på uteserveringen och ignorerar att tårna fryser i sandalerna. Snart blir det nog sommar ändå.

Så här års går det inte en vecka utan att någon av mina vänner i Luleå, eller jag själv, kastar nostalgiska blickar från Norra hamn mot Stadshotellets terrass.

– Tänk när det var Sommarmixen där uppe. Kan ingen fixa det igen?

Ni som är födda på 1970-talet eller tidigare vet vad jag pratar om. Partysomrarna på 1990-talet då Tallkotten, Roxy och Stadspuben öppnade dörrarna mellan varandra och lät alla över 18 komma in för en tjuga både fredag och lördag.

Det fanns tre långa vindlande köer och två uteterrasser att välja på. På Stadspuben var det liveband med öl och nachotallrik. På Roxyterrassen hängde discosvettigt folk i överfulla hammockar. På Tallkotten var det lite stillsammare mingel.

Den som letade efter någon särskild, eller efter någon helt ny, kunde lugnt gå runt och spana en hel kväll. Alla fick plats och därför var alla där. Sommaren 1994, när Sverige gjorde succé i fotbolls-VM, var givetvis helt hysterisk.

Det var säkert inte så underbart som jag minns det. Nog var det slagsmål och brustna hjärtan och gråt och tandagnissel, som alltid under partykvällar. Men efter Sommarmixen har inget uteställe i Luleå kunnat erbjuda en liknande mångfald i folk, åldrar och stilar.

I år har O’learys öppnat på Varvet. Det innebär att Bistro Bar Brygga, eller Färjan som den kallas i folkmun, får konkurrens. Det är på tiden.

Att låta folk partaja rakt på Luleälven är en strålande idé. De varma och ljusa nätterna på Färjans bryggor är svårslaget vackra. Men BBB:s totalt dominerande ställning i Luleås sommarnöjesliv är problematisk. Även folk som inte trivs på Färjan går dit för att träffa folk. Ägarna behöver inte direkt anstränga sig för gästernas skull, de kommer ändå.

Luleå har ambitionen att vara en levande sommarstad som folk åker till, inte från. Då är mångfalden i kroglivet oerhört viktig. Det räcker inte med jättar som Färjan och O’learys eller pubar och barer som Bishops och Invit. Lika viktiga är eldsjälarna som arrangerar klubbar med smalare musik och artistbokningar.

Förra fredagen hade klubben Devil’s Jukebox premiär på Bistro Norrland. Kristofer Åström kom hem från Göteborg med gitarren i handen och Luleå Hockeys stålman på jeansjackan. Först satt jag förundrat i en soffa i teaterfoajén och bara glodde. Var det möjligt att alla dessa människor som jag inte hade sett ute på så länge plötsligt befann sig på samma ställe?

Musiken, folket, stämningen – allt kändes rätt. Inte en enda smocka hängde i luften. Det var bara roligt och okomplicerat.

“Om ni körde varje helg skulle jag aldrig mer gå någon annanstans!” skrev jag till arrangören Johan Renström på Facebook. Det var ingen överdrift.

Myndigheterna måste förstå att lokala klubbarrangörer med nya koncept inte är fuskare utan entreprenörer. Jag har vänner som försökt arrangera klubbar i Luleå – och som mötts av skeptiska poliser och misstänksamma skattekontrollanter första kvällen. När ordningsmakten stövlar in i dj-båset skapar det inte mod att satsa utan rädsla för att göra fel.

Jag har sagt det förut och jag kommer att säga det igen. Människor som går ut för att festa, dansa och lyssna på musik är inte i första hand ett problem för samhället. Utan en tillgång för en stad som vill leva. Luleås nöjesliv behöver en bra sommarmix.

Läs artikel ›