Åsa Petersen

Artikel › Publicerad av NLL den 14 april 2010

Jag längtar efter fler höghus

av Åsa Petersen

På Lulsundsberget i Luleå står en maffig byggkran. Den lyser vackert i kvällsmörkret. Det är Lulebo som bygger två hyreshus på 12 respektive 14 våningar. Jag drömmer om att bo där, i en av lägenheterna högst upp. Jag brukar skoja om att jag då skulle kunna se ända till Piteå, där mormor bor.

För mig betyder höga hus utveckling. Att det är mycket som behöver rymmas på samma ställe. Att människor vill bo och företag vill etablera sig i ett område som växer, att de vill växa tillsammans.

Min fascination för höga hus får fullt upplopp i New York. Jag glömmer aldrig första gången jag stod på Fifth Avenue. Manhattans höga hus klättrade upp mot himlen.  Jag gick kvarter efter kvarter i folkmyllret. Skrev lyriska sms till mina vänner hemma om att New York är världen på ett och samma ställe. Här ryms allt det egenartade, sida vid sida.

Jag är medveten om att min fascination för höga hus inte delas av alla. Det finns en rädsla för att höghus ska bryta sönder statsbilder och hota stadshistoria som är värd att bevara.

Visst, det vore vansinne att bygga höghus i Luleå som skymmer domkyrkans karaktäristiska torn eller döljer kranen i Södra hamn. Men en stads silhuett behöver inte vara låg för att vara vacker.

Att lyfta blicken uppåt för att kunna se en maffig byggkran eller ett höghus – eller varför inte Järnverkets vackra linjer – innebär att lyfta blicken för att kunna se utvecklingen. Höga byggnader är så mycket mer än lokaler. De är landmärken som talar om att här händer det grejer.

En av Norrbottens styrkor är våra stora landmassor. Här behöver man inte bo trångt. Här ryms allt. Men det finns ingen konflikt mellan viddernas stillhet och stadskärnornas brus. En levande landsbygd kräver levande städer. Norrbotten är så stort att vi rymmer vackra höghus också.

Åsa Petersen