Åsa Petersen

Artikel › Publicerad av NSD Ledare den 27 maj 2010

Ledarkrönikor i NSD

av Åsa Petersen

SSU:s sexfilm imponerar inte

All reklam är bra reklam. Eller? Som första politiska ungdomsförbund sänder SSU tv-reklam. Filmen, som går i TV 4, ska uppmärksamma ungdomsarbetslösheten. Men handlar om sex.
En kille är ute och festar. Morgonen efter sveper kameran över ett sängbord. Där ligger en använd kondom och löständer i ett vattenglas. Det visar sig att killen vaknar upp med en äldre dam.
Då visas texten: “Visst blir man förvånad…”
I nästa sekvens tar killen på sig sina arbetskläder för att gå till jobbet. Då fortsätter texten: “…när unga har jobb.”

Det finns två problem med SSU:s tv-reklam. För det första att SSU över huvudtaget köper reklamtid i tv. För det andra vilken sorts reklamfilm de väljer att sända. Låt mig förklara.
Jag har svårt att tänka mig något mer otidsenligt än politisk tv-reklam. Nya sociala medier som Facebook och bloggar ger partierna större möjligheter att samtala med väljarna än någonsin. Närmaste politiker är aldrig längre bort än några klickningar. På nätet pågår ett myllrande och upproriskt samtal om politik. Allt fler åsikter hörs och bryts.

Jag fattar inte varför partierna, i en så interaktiv tid, ska börja sända tv-reklam. Reklamfilmer är envägskommunikation. De är inte till för att samtala, utan för att sälja. Det politiska samtalet skulle snuttifieras och tvärdö om det politiska reklamspråket fick sätta tonen för debatten.
Det trodde jag att politiska ungdomsförbund som SSU förstod. Unga människor lever ju på nätet. För dem, som är uppvuxna i interaktiviteten, borde envägskommunicerande tv-reklam vara hur mossigt som helst.

Jag tänker mig att politiska rörelser som köper reklamtid för att nå ut med sina politiska åsikter egentligen är osäkra på sin förmåga att möta människor. Den misstanken stärks när jag ser SSU:s reklamfilm, som försöker sälja jobbpolitik med sex. Som om SSU tänker:
“Det där med att prata om ungdomsarbetslösheten är nog inte så sexigt. Så vi gör en reklamfilm om sex istället. Sex säljer ju.”

Om SSU prompt ska sända tv-reklam vore det bättre om ordföranden Jytte Guteland ställde sig framför kameran, rakt upp och ner, och berättade vad som är viktigt för henne. Varför hon ser ungdomsarbetslösheten som ett hot. Eller, om hon vill tala om sex som politik, om rätten till fri abort eller varför diskriminering av hbt-personer hotar människovärdet.
Då hade det politiska samtalet kunnat fortsätta efter reklampausen, i forum mer demokratiska än den köpta tv-tiden.

Människor krymper när klyftorna växer

Bor du i Luleå, Piteå, Älvsbyn eller Boden? Tjänar du så mycket att du kan antas vara “kräsen med möjligheter”? Då får du förmodligen gratistidningen Selection i brevlådan.
På sidan sex, efter en rad målgruppsanpassade annonser, står det:
“Du är utvald! Undrar du varför just du har fått detta exklusiva magasin i din brevlåda? Svaret är att du, eller någon som delar hushåll med dig, eller ni tillsammans har uppnått den nivå på inkomst som gör att ni passerat nålsögat för att komma ifråga för denna publikation. Hoppas du ska trivas med den.”

Selection är alltså en gratistidning för människor som kan betala för sig. Är du rik nog får du läsa om Mallorcagolf, Pata Negra, vinterträdgårdar, lyxbåtar och Riojaviner.
Måste man ha tråkiga intressen bara för att man är rik? undrar jag vid första bläddringen. Sedan börjar jag tänka.

Problemet är inte att människor tjänar pengar. Problemet är att vårt samhälle så gärna kopplar ihop rikedom med personlighetsdrag. Den som har mycket pengar antas vara förfinad. En bättre version av en människa.
Allt enligt konsumtionssamhällets gyllene regel: Den som kan shoppa sig lycklig är lyckad.

Denna regel gäller även omvänt: Är du fattig, är du misslyckad. Förresten behöver du inte vara fattig. Det räcker med att vara sjuk eller arbetslös för att riskera att betraktas som lat och oduglig.
Åtminstone om alliansregeringen får bestämma. Genom att sänka stödet till arbetslösa och sjuka signalerar regeringspolitiken att utsatta människor skulle kunna skärpa sig. Det kallas för arbetslinjen. Eller “hungriga vargar jagar bättre”.
Fast människor fungerar inte så. En avhandling från Umeå universitet visar att sänkt a-kassa inte är något bra sätt att få arbetslösa att söka jobb. Tvärtom gör en relativt hög a-kassa att man kan söka arbete under en längre tid. Då ökar chanserna att hitta ett lämpligare och mer välavlönat jobb, hävdar sociologen Madelene Nordlund.

Klyftorna växer i Sverige. De senaste åren har risken att hamna i fattigdom fördubblats, visar en LO-rapport. Mellan 1991 och 2007 har de rikaste tio procenten ökat sina disponibla inkomster med 88 procent. För de fattigaste tio procenten är ökningen 15 procent. Samtidigt halkar arbetslösa och sjuka efter dramatiskt.
Vad gör det med vårt samhälle? Vad betyder det för människors sätt att se på varandra?

Tråkiga livsstilsmagasin för rika är ett milt symptom på ett stort problem: Att människor krymper när klyftorna växer.