Åsa Petersen

Artikel › Publicerad av Aftonbladet den 27 juli 2010

Stockholm Pride!

av Åsa Petersen

En stolt kamp för demokrati

“Människovärde är målet för festen som börjar i dag”

I början av juli attackerades Prideparaden i Helsingfors. En förtvivlad finsk läsare mejlade:

“Hur länge tror du man skulle få vänta på en kommentar från statsledningen i Sverige om någon attackerade Prideparaden med rökbomber och gaspatroner så att 30 personer skadades, varav en person var en ettårig baby? En timme? Här i Finland fick vi vänta i två dygn! Min frustration känner inga gränser. Är det ingen i detta jäkla land som inser att angreppet mot Prideparaden lika mycket är ett angrepp mot hela vårt demokratiska samhälle? Ingen reagerar på att en grupp terrorister försöker skada, skrämma och ge uttryck för sitt hat genom att attackera människor som utnyttjar sin grundlagsenliga rätt att säga sin åsikt!”

Läsaren har helt rätt. Angrepp på prideparader är angrepp på hela demokratin. HBT-rörelsen demonstrerar inte bara för alla människors lika värde. Prideparaderna är även manifestationer för alla människors rätt att uttrycka sin mening.

I dag inleds Stockholm Pride. Tusentals deltagare från Sverige och världen samlas för party och politik. På lördag avslutas pridefirandet med den traditionsenliga paraden. Förra året, då vädret var dåligt, hade den 50 000 deltagare och 500 000 åskådare. Paraden är en av Sveriges största folkfester.

Så är det inte överallt. Hela våren har vi nåtts av rapporter om hur pridemanifestationer i Östeuropa har förbjudits och slagits ner.

Den 8 maj firar den baltiska HBT-rörelsen gemensamt i Vilnius, Litauen. Cirka 700 personer deltar i en lugn och värdig parad, som först förbjuds av riksåklagaren men till sist tillåts av regeringsrätten.

Den 15 maj firas Pride i Minsk, Vitryssland. Ett 40-tal personer går 400 meter med en 12 meter lång regnbågsflagga. Plötsligt dyker kravallpolis upp och angriper deltagarna, trots att marschen genomförs fredligt. Flera personer arresteras.

Den 22 maj samlas 1 000 personer till prideparad i Bratislava, Slovakien. Ett 80-tal skinnskallar kastar stenar och rökgranater. Minst två personer skadas. Till slut ber polisen arrangörerna att avbryta paraden.

I den stockholmska prideparaden finns en tyst och svartklädd sektion som heter “Marching for those who can’t”. Så uppmärksammas alla de människor i världen som vill fira Pride, men inte får.

Pride är en internationell frihetsrörelse. Demokrati och människovärde är målet för festen som börjar i dag.

Vården måste se människan

I våras fick Porsöns vårdcentral i Luleå, som första verksamhet norr om Stockholm, sitt HBT-certifikat av RFSL. Det innebär att hela personalen har utbildats i HBT-frågor och att vårdcentralen arbetar med dem både praktiskt och strategiskt.

– Vi har alltid strävat efter att ha ett bra bemötande för våra patienter. Under hösten fick vi klart för oss att det faktiskt är så att många HBT-personer drar sig för att söka sjukvård för att så mycket styrs av heteronormen, sa vårdcentralchefen Anna-Lena Zakari på lokalnyheterna i TV4.

När Stockholm Pride inleds uppmärksammar Diskrimineringsombudsmannen Katri Linna hur vården diskriminerar HBT-personer. En homosexuell man söker vård för nackspärr men erbjuds att testa sig för hiv. En transvestit söker vård för bihåleinflammation men får sin könsidentitet ifrågasatt av läkaren. En homosexuell kvinna vill göra en vanlig gynekologisk undersökning men blir hänvisad till en mottagning för kvinnor som har sex med kvinnor.

Sådan kränkande behandling leder till nedsatt välbefinnande, visar en rapport från bland andra Folkhälsoinstitutet. Människor som diskrimineras av vården mår ännu sämre och börjar undvika att söka vård.

”Starkast och mest alarmerande ohälsa hade de människor som hade upplevt kränkningar som var kopplade till någon av diskrimineringsgrunderna, till exempel sexuell läggning”, skriver diskrimineringsombudsmannen på DN Debatt.

Vården har fortfarande svårt att bemöta män och kvinnor på lika villkor. Vårdpersonal ser könsskillnader där de inte finns och bortser från könsskillnader där de faktiskt finns. Så behandlas patienter som könsstereotyper, inte som individer. Om vården inte ens kan handskas med män och kvinnor, hur ska den då kunna handskas med mer flytande könsidentiteter och olika sexuella läggningar?

Det måste bli ändring. Svensk vård måste göra som vårdcentralen på Porsön i Luleå och börja möta människor som individer. Som lesbiska Aleksandra Ekstrand uttryckte det i lokalnyheterna:

– De måste förstå att man fortfarande är en person. Oavsett vilken sexuell läggning eller könsidentitet man har så är man fortfarande samma person och det är den personen som ska bemötas.