Åsa Petersen

Artikel › Publicerad av NLL den 1 september 2010

Utan kulturen stannar Norrbotten

av Åsa Petersen

Nu måste det sägas. Vilket kulturlän vi är. Jag är så stolt över den kultur som skapas här.

Imorgon visas Ingela Lekfalks uppmärksammade film ”Hur kunde hon” på Bio Kronan i Luleå. Med Ingelas egna ord en ”närgången dokumentär om kvinnan som av medier givits öknamnet ’hiv-kvinnan’.” Ingela Lekfalk är Luleåbaserad och en av Sveriges mest respekterade dokumentärfilmare.

Helgen innan skolstarten arrangerade BD Pop den drogfria gratisfestivalen Musikens Makt på Gültzauudden i Luleå. Polisen behövde inte omhänderta en enda full fjortis – det är helt unikt. Jag glömmer aldrig när Luleåsonen Kristofer Åström spelade på Strandscenen. Han sjöng ”All lovers hell”. Luleälven bakom fylldes av tårar.

Senare spelade Zacke, gästad av Movits! och Timbuktu, på Vulkanscenen. Hela Udden gungade. Kvällen innan hade samma hip hop-elit spelat i Valvträsk, byn med 28 invånare i Bodens kommun. 1500 personer kom på byafesten, som hade räknat med 50-100 besökare. Timbuktu avslutade med ”Alla vill till himmelen men ingen vill dö”.

­– Precis som han sjunger så vill vi inte dö, vi vill att den här byn ska leva vidare, sa byaåldersmannen Hans Engström.

I Jokkmokk finns Talvatisfestivalen. Förra året gjorde legendaren Jakob Hellman en unik spelning. I år framträdde indiehjältarna Henrik Berggren och Hästpojken. Arrangören Magnus Ekelund fick Jokkmokks kulturpris 2010 och väcker beundran i hela Popsverige för sin förmåga att få de svåraste artisterna att komma till Talvatis och spela.

Jag skriver allt detta, beundrar alla kulturens eldsjälar, och går in på Facebook. Där finner jag en inbjudan till Luleås första ”supper club”. Arrangörerna förklarar:

”En supper club, kanske kan kallas ’middagsklubb’ på svenska, startade i Latinamerika, dom kallas också för anti-restauranger. Ett för gästerna nytt sätt att uppleva spännande mat till rätt pris och för kockarna ett sätt att laga den mat dom vill utan att behöva investera i en restaurang. Supper clubs finns över hela världen, men särskilt i storstäder har dom blivit mer och mer populära. En supper club annonserar aldrig på traditionellt sätt, det sprids alltid från gäst till gäst och via sociala nätverk som Facebook och Twitter.”

Jag blir alldeles till mig. Tänker att det blir som att sitta i ett Woody Allen-liknande kök i New York. Grytorna doftar och neurotiska, galghumoristiska samtalsämnen böljar över middagsbordet.

Filmkultur. Musikkultur. Matkultur. Människor som inte vill vänta utan gör något själv. Arbetar hårt och förgyller sina och våra liv med nya upplevelser, känslor och tankar.

Utan kulturen stannar Norrbotten.

Åsa Petersen