Åsa Petersen

Artikel › Publicerad av NLL den 13 oktober 2010

Orkestern överröstade skriken från gaskammaren

av Åsa Petersen

Bianca Meyer är judinna. Hennes mormor överlevde Auschwitz. Därför har arbetet med föreställningen En enkel biljett blivit en i högsta grad personlig resa:

– Jag har fått möjlighet att närma mig min mormors historia. Hon var väldigt rädd när hon kom till Sverige och gjorde sig av med det judiska arvet.

En enkel biljett turnerar i Norrbottens högstadie- och gymnasieskolor. Bianca Meyer är berättare. Vi får följa en flicka som har köpt nya skor och en tågbiljett för att åka till en plats som bara är för henne och hennes folk. Flickan är förväntansfull, ovetande om att färdens slutstation är koncentrationslägret i Auschwitz.

Responsen från skoleleverna har varit väldigt fin, berättar Bianca. Efter föreställningen har många elever kommit fram och varit berörda: ”En gång fick jag åtta kramar!”

Musiken och sången är central i En enkel biljett. Orkestern från Norrbottensmusiken spelar klezmer, en musikform som rymmer både glädje och sorg. Texterna är på jiddisch och handlar ofta om stor längtan. ”Ni kan ta allt jag äger, men ni kan inte ta min själ”, sjunger Sanna Elmegren.

Klezmerorkestrarna fanns i koncentrationslägren. De spelade för att överrösta skriken från gaskamrarna.

Regissören Ingela Lekfalk skrev En enkel biljett efter en resa till Auschwitz. Att Norrbottens skolelever får ta del av hennes föreställning är den bästa kampen mot rasism och främlingsfientlighet jag kan tänka mig. Den judiska flickans berättelse om livet i Hitlertyskland – att hon är på väg rakt in i förintelsen – går inte att blunda för. Världen har varit exakt så hemsk och kan bli det igen.

Det är på oss det hänger. Bara människan kan försvara människovärdet.

Åsa Petersen