Åsa Petersen

Artikel › Publicerad av NSD Kultur den 12 mars 2011

Eva Dahlgren gav mig frihet

av Åsa Petersen

Jag ska ut och leta frihet
Men inte sån man köper här
Jag ska frita mina sinnen
Och bygga mej en bro som bär mej
Över haven
Till nåt annat land
Där ska jag kyssa mina bröder och systrar
Och vi ska älska varann

(Guldgrävarsång, Eva Dahlgren)

Jag var femton år på det sextonde och betraktade mig själv i flickrummets spegelvägg. Tonårsfinnar och runda glasögonbågar i metall. Kort blont hår i sömnig frisyr. Inte en enda kurva någonstans.

Jag tyckte inte om att vara fjortis. Jag visste en hel massa om världen men inget om mig själv. Jag kom aldrig till min rätt någonstans – och ingen förstod mig.

Utom Eva Dahlgren. Hon släppte skivan “En blekt blondins hjärta” med monsterhiten “Vem tänder stjärnorna” och fick sex grammisar på samma gala. Det öppnade mina ögon och öron för hennes låtskatt.

Eva Dahlgrens texter var ren och skär trots, men på ett allvarligt och vuxet vis. Det passade mitt lika upproriska som brådmogna femtonåriga jag. Jag tänkte att om Eva Dahlgren kan gå sin egen väg, kan jag också.

Jag förstod att hon utmanade bilden av kvinnan, men jag visste inte hur. Det här var innan Eva gifte sig med Efva. En sommardag 1996 skulle Dahlgrens och Attlings kärlek stråla från kvällstidningarnas lysgula löpsedlar, som en viktig bekräftelse på att människor har rätt att älska som de vill.

Det kunde jag inte ana då, men något kände jag på mig. I Eva Dahlgren fann jag en förebild som gick utanför normerna, fast jag aldrig ens hade hört ordet norm eller visste vad det betydde.

På fredag kommer Eva Dahlgren till Kulturens Hus i Luleå, med sin monologföreställning “Ingen är som jag”. Det blir en och en halv timmes prat om sådant som kan tyckas alltför oväsentligt eller för invecklat för att skriva en sång om, men som krävs för att hela bilden ska klarna.

– Ge mig en och en halv timme av ditt liv så ska jag berätta något för dig som ingen annan kan, lovar hon i annonserna.

Självklart, Eva. I’m all yours.