Åsa Petersen

Artikel › Publicerad av NLL den 26 april 2011

Älskade elektroniska medicindosett

av Åsa Petersen

Inga-Britt Carlberg och jag träffas en strålande vårdag. Vi sitter i solen på hennes inglasade balkong och dricker kaffe. Sambon Helge tar en eftermiddagslur i rummet bredvid. Han fyllde 90 i helgen, det var stort kalas. Hela lägenheten är fylld av vackra snittblommor.

– Jag vet inte var jag ska ställa alla blommorna. Det bästa vore om man kunde ta fram dem en i taget, säger Inga-Britt och skrattar.

Hon och Helge bor på Radiomastens seniorboende i Luleå. Här får man flytta in när man fyllt 55. I huset finns samlingslokaler, snickarverkstad, vävstuga, gym och en väl tilltagen bastu. Inga-Britt har varit ordförande i husets styrelse.

Jag får snabbt klart för mig att Inga-Britt är en engagerad och aktiv person. Som personalkonsulent på Socialförvaltningen och Telia var hon fackligt aktiv. Pensioneringen satte inte stopp för engagemanget. Nu är Inga-Britt 74 år och verksam i SPF, Sveriges pensionärsförbund. Hon sitter i Luleå kommuns pensionärsråd och är ersättare i Landstingets pensionärsråd.

– Kommunala pensionärsrådet och Länspensionärsrådet är viktiga samarbetsorgan mellan politiker, pensionärsorganisationer och handikappföreningar. Råden för fram föreningarnas synpunkter till politikerna, säger Inga-Britt.

Som anhörig till Helge ser Inga-Britt vad innovationer i vården kan betyda. Distriktsköterskan låter Helge prova en ny elektronisk medicindosett, inom ramen för det transnationella EU-projektet OLE 2. Dosetten piper klockan åtta på morgonen och fem på eftermiddagen. Om Helge inte tar medicinen som planerat skickas ett varnings-sms till Inga-Britts mobil.

– Det är väldigt praktiskt och bra. En stor hjälp för anhörigvårdare som kanske inte kan vara hemma hela tiden men som behöver ha koll på att allt fungerar som det ska. Jag har sagt åt sköterskan att Helge måste få behålla medicindosetten. Det får han, om hon får intervjua oss om hur vi upplever den.

När Inga-Britt arbetade som handläggare inom hemtjänsten kom hon på en egen innovation. Gummistövlar behövdes när patienterna skulle duschas. Vårdbiträdena fick bära sina stövlar mellan lägenheterna. Det blev väldigt tungt. Inga-Britt kom på att man istället borde göra en lättare pådragsstövel.

En arbetsterapeut utvecklade och sydde en prototyp av stöveln på Inga-Britts uppdrag.  Men när det var dags att söka patent på uppfinningen tog det stopp. Patentet skulle kosta mellan 2000 och 3000 kr, pengar som Inga-Britt inte hade på den tiden.

– Långt senare såg jag att pådragsstöveln hade börjat tillverkas och fanns på marknaden. Det var synd att jag inte kunde fullfölja min idé. Det kan vara svårt att utveckla innovationer när man är yrkesverksam. Man hinner inte för det vanliga arbetet.

Teknikens utveckling är otrolig, säger Inga-Britt. Den blir bara viktigare, med tanke på att allt fler vårdas hemma allt längre. Många äldre vill ha möjlighet att stanna hemma i tryggheten sin sista tid i livet. Då behövs smidiga tekniska lösningar som inte är alltför dyra.

– Vården måste förstå hur viktigt det är med ny teknik i hemtjänsten. Äldre som bor kvar hemma behöver till exempel betydligt bättre larm.

Norrbotten har en både åldrande och minskande befolkning. Samtidigt som skattebetalarna blir färre blir de äldre fler. Andelen norrbottningar över 65 år ökade från 17,9 procent år 2000 till 20,6 procent 2009. Behovet av vård och omsorg blir större men ska betalas med mindre pengar. Det föder ett skriande behov av innovationer som förbättrar och förenklar vårdinsatserna.

Den offentliga vården och omsorgen skulle aldrig klara sig utan alla anhörigvårdare som tar hand om sina nära och kära i hemmet, säger Inga-Britt. Därför måste vårdapparaten bemöta anhörigvårdarna på ett bättre sätt. Lyssna på deras förslag och idéer. Förstå att det är allvar när de ber om hjälp.

– Om en anhörigvårdare ringer och säger att hon inte orkar mer, är det verkligen så. Anhörigvårdarna ber inte om hjälp i onödan.

En viktig vårdinnovation vore att kommunerna och landstingen hittar nya sätt att samarbeta, säger Inga-Britt. Om vården för äldre endast hade en huvudman skulle handläggningen av ärenden förenklas.

– I dag kommer många människor som behöver hjälp i kläm. Kommunerna och landstingen diskuterar vem som har ansvaret och vem som ska betala vårdinsatsen i hemmen. Därför blir hjälpen inte lika bra.

Med tanke på den växande skaran äldre vill Inga-Britt att fler geriatriska läkare ska utbildas. Geriatrikens status måste höjas.

– Då skulle äldre slippa bli felmedicinerade på grund av okunskap om ålderssjukdomar.

Nu har Helge vaknat. Han kommer ut till oss på balkongen och får en kopp kaffe. Vi sitter kvar i solen och pratar en bra stund. Efter många goda år tillsammans är Inga-Britt och Helge samspelta. De vet vad den andra behöver och ger varandra trygghet.

Då kommer den elektroniska medicindosetten väl till pass. Vårdens innovationer är livsviktiga – inte minst för att underlätta människors omtanke om varandra.

Åsa Petersen