Åsa Petersen

Artikel › Publicerad av NLL den 27 april 2011

Jag är trött på åldersfascismen

av Åsa Petersen

Hörni. Age is nothing but a number. Ålder är inget utom en siffra.

Mina vänner är en brokig skara. En av många saker de inte har gemensamt är sin ålder. Min äldsta vän är 74. Min yngsta är 19. De ger mig olika saker men förgyller tillsammans mitt liv.

I samhällets ögon är det ingen självklarhet att vi ska umgås. Åtminstone inte jag och de yngre. Det fick vi erfara i påskas.

Några glas på ett av Luleås vattenhål kunde inte bli verklighet, eftersom en person som skulle ansluta till mitt sällskap ännu inte hade fyllt 23. Jag försökte argumentera med vakten: ”I all vänskaplighet, så måste jag säga att den här åldersfascismen på krogen är trist.”

Vakten tittade trött på mig och sa att han inte bestämmer åldersgränserna: ”Men om jag hade en egen krog, skulle jag minsann ändå inte släppa in någon under 23.”

Det var bara för oss att samla ihop våra saker och gå till nästa sämre ställe.

Krögare hävdar att yngre kroggäster är stökigare och svårare att ha att göra med. Den som kom på det har aldrig sett en kille 30+ stå och vifta med alla sina kreditkort i baren: ”Hallå, får man hjälp här eller!? Känner du inte igen mig!?”

Jag tror att ett mer åldersblandat uteliv skulle ge ett lugnare krogliv. Människor skulle kunna gå ut tillsammans för att de njuter av varandras sällskap och vill prata med varandra. Deras personlighet, inte deras ålder, skulle avgöra var de spenderade sina utekvällar.

I storstadsregionerna är nitiska åldersgränser ett mindre problem. På Södermalm är mångfalden av klubbar och barer så stor att alla, oavsett ålder, kan hitta ett ställe i sin smak. I subkulturerna spelar åldern mindre roll, där avgör människors intressen.

Men här då? I ett glesare befolkat län som Norrbotten är ett levande nöjesliv mer avgörande för att få människor att stanna kvar – men också svårare att få till. Politiker som vill få sina städer att växa borde göra allt för att öka mångfalden i kroglivet. Alltså stötta mindre krögare och klubbarrangörer som vänder sig till människor, inte till åldersgrupper i första hand.

Det skulle göra det roligare att gå ut. Det skulle även underlätta människors samtal med varandra.

Kan åldersgränserna på krogen vara en faktor för regional utveckling? Jag tror det.

Jag har mina rötter i Norrbotten. Jag planerar att spendera mitt liv här. Jag skulle så gärna kunna hänga i en bar och prata med mina kompisar på 20 och 60 på samma gång. Om det blev mer naturligt för oss att umgås skulle vi oftare slå våra kloka huvuden ihop över generationsgränserna.

Åsa Petersen