Åsa Petersen

Artikel › Publicerad av NSD Ledare den 7 juni 2011

Klart det ska kosta att fiska i Arjeplog

av Åsa Petersen

Det största problemet med Norrbotten är hur vi pratar om problem. Om ämnet för diskussionen är framtiden och inflyttning, börjar vi genast diskutera utflyttning och döden. Det är som om vi gillar att vältra oss i olycka. En olycka som sällan är verklig.
Kanske är det därför jag rördes till tårar första gången jag hörde Britta Flinkfeldt Jansson, Arjeplogs socialdemokratiska kommunalråd. Hon är företagaren som lämnade Norrbotten för Västkusten men valde att komma hem igen.
“Vi norrbottningar är uppfostrade att gå med tårna inåt och att titta ner i marken. När vi kommer till andra platser i Sverige tar vi genast efter deras dialekt. Det är en skada i själen vi har, att vi inte är stolta över vårt ursprung”, säger Britta.
Myterna om Norrbotten säger att alla driftiga människor flyttar härifrån. Att vi är en mer tärande än närande region. Att norrbottningar går på bidrag istället för att bidra till landet.

Det är myter som lätt kan slås sönder. Britta Flinkfeldt Jansson bor längs Skellefteälven. Endast momsen och elskatten från älvens vattenkraft bidrar mer till statskassan än vad staten ger i bidrag till de fyra kommunerna längs älven. Då har man inte ens börjat räkna vinsterna från själva vattenkraften.

“Vi är närande och vi har rätt att uppfattas som närande”, säger Britta.
Hon lär sina barn att vara stolta över sitt ursprung. Att gå med huvudet högt och våga sticka ut hakan istället för att be om ursäkt.

Inte bara barn behöver lära sig det. Arjeplog har länge salufört sig som en kommun där huspriserna är låga och marken så gott som gratis. Fiskekorten ska bara kosta 100 kronor för ett helt år, trots att kommunen har världens bästa fiske.
“Vilka signaler skickar vi då till våra intressenter? Att Arjeplogs tillgångar inte är värda att betala för. Människor köper inte Peak Performance-jackor för att de är billiga utan för att de ger en känsla av exklusivitet. Skulle priserna sänkas skulle Peak tappa många kunder”, säger Britta.
Det handlar om att våga vara stolt. Om att våga ta betalt för det vi är stolta över.
Britta har gett sig fanken på att börja berätta om det goda med att leva i Norrbotten. Hon har varken blivit över eller blivit kvar när andra flyttat. Hon har naturen runt knuten och åtta minuters promenad till jobbet. Det är värdefullt när många andra måste pendla genom storstäder flera timmar om dagen.
Jag skulle vilja lägga till en norrbottnisk tillgång. Människorna. I Norrbotten finns gott om folk som arbetar hårt och har framgång. Som är stolta över sig själva och sakerna de uträttar.

Det är dags för oss norrbottningar att börja tro på oss själva och varandra.