Åsa Petersen

Artikel › Publicerad av NLL den 18 januari 2012

Hellre normkritik än integration och mångfald

av Åsa Petersen

Norrbotten är på väg ett bli en av Sveriges modernaste regioner. Vår kombination av basindustri och ny spetsteknik – tillsammans med en av landets mest spännande kulturscener – gör länet enormt attraktivt. Rapporterna om miljardinvesteringar i Norrbotten duggar tätt.

Jag är stolt över det. Det känns bra att bo och verka här när utvecklingen går så starkt framåt.

Men på ett område sackar vi fortfarande efter. När det gäller människosyn och makt. Den riktiga människan i Norrbotten är fortfarande en vit, medelålders och heterosexuell man. Åtminstone när det gäller vem som ska ha inflytandet och makten. Det hotar länets utveckling på sikt.

Utan att ta till vara alla människor som lever här – oavsett kön, etnicitet och sexualitet – kommer vi att dräneras på kompetens och till sist avbefolkas.

Lösningen på den norrbottniska gubbigheten sägs ofta vara ”mångfald” och ”integration”. Syftet med dessa två ord är gott, men gör egentligen att alla som inte är vita och straighta män uppfattas som exotiska.

Ordet mångfald innebär att kvinnor, utlandsfödda och hbt-personer beskrivs som ett välgörande undantag från normen och lyfts fram på nåder, för att vara annorlunda. Ordet integration signalerar att personer med utländsk bakgrund behöver anpassas till det svenska samhället för att kunna fungera här. När egentligen varenda människa, oavsett ursprung, behöver lära sig att leva i det nya, globaliserade samhället.

Därför undviker jag helst ord som integration och mångfald. De leder lätt till att klyftan mellan de ”normala männen” och ”de annorlunda andra” blir ännu djupare och cementeras.

Om vi ska komma till rätta med gubbigheten i Norrbotten är det snarare normkritik som behövs. Att vi riktar blicken mot den manliga normen, som stänger ute så många, och gör allt vi kan för att luckra upp denna norm. Så att människor får vara just människor – inte sina kön, etniciteter eller sexualiteter.

Norrbotten är inte ojämställt för att kompetenta kvinnor saknas. De kompetenta kvinnorna är lika många som de kompetenta männen, men kvinnor släpps inte fram till inflytande och makt eftersom män bevakar sina positioner och väljer att lyfta fram andra män.

Det är normkritikens kärna. Att bryta upp orättvisa strukturer istället för att liva upp de orättvisa strukturerna med en och annan kvinna, utlandsfödd eller hbt-person.