Åsa Petersen

Artikel › Publicerad av NLL den 1 februari 2012

En storstadsväljare i en småstad

av Åsa Petersen

I den politiska debatten, eller snarare i den politiska analysen, blir det allt vanligare att tala om storstadsväljare och småstadsväljare. Som om de stod i motsats till varandra. Den gamla fördomen centrum kontra periferi har blivit på modet igen.

Så här kan det låta: ”Partiet [sätt in valfritt parti här] kan vara starkt på landsbygden men har ingen framtid om de inte vinner storstadsväljarna. Därför måste partiet satsa mer på dessa sakfrågor och mindre på dessa [sätt in valfria sakfrågor här].”

I storstadsregionerna bor det flest människor. Inga partier kan vinna nationella val utan att vara starka i storstäderna. Så långt är resonemanget helt i sin ordning. Men jag vill varna för kategorierna ”storstadsväljare” och ”landsbygdsväljare”. De leder så lätt till fördomar och myter.

Som att alla norrbottningar skulle vara bakåtsträvare och alla stockholmare framgångshistorier. Som att alla i Boden är konservativa medan alla i Göteborg är nytänkande. Ni hör ju hur fördomsfullt det blir.

Låt mig spetsa till det och ta mig själv som exempel. Jag är lulebo. Men den gängse politiska analysen skulle klassa mig som en typisk storstadsväljare. Jag lever i ensamhushåll. Jag har inget körkort men lägger massa pengar på flygresor. Jag brinner för feminism, antirasism och hbt-rättigheter. Individen i kollektivet är viktig för mig.

Var i den alltför förenklade bilden av ”storstadsväljaren” och ”småstadsväljaren” passar jag in? Exakt ingenstans.

Politiken har ett ansvar som är större än att dela in människor i statistiska kategorier för att avgöra vad som är ”valvinnande” för partierna. Politiken ska skapa goda livsvillkor för människor i hela landet.

När vi blir sjuka och arbetslösa, eller får barn, spelar det ingen roll om vi bor i en storstad eller småstad. Då behövs det högklassig sjukvård, trygga förskolor och ett gemensamt socialt skyddsnät. Alla människor, oavsett var i Sverige de bor, har rätt att leva i frihet från diskriminering. En god miljö och levande natur behöver vi alla, för att över huvud taget kunna andas under vår korta tid på jorden.

Lika lite som människor kan definieras utifrån sina kön, hudfärger eller sexualiteter kan de definieras utifrån sina bostadsorter. Som vanligt är det alla människors rätt att vara sig själva – och att leva goda och fria liv – som jag vill åt.