Jag leker inte företag. Jag driver ett företag. Och jag vill hellre bli erbjuden en seriös riskkapitalist än någon inspirationsföreläsare som förnedrar mig genom att berätta att kvinnor och kulturarbetare kan.

Luleå Pride är en viktig folkfest som ökar livsutrymmet för hbtq-personer i Norrbotten och pressar tillbaka den förtryckande heteronormen. Men Luleå Pride är även en stark manifestation av internationell solidaritet.

När kriminalitet görs till en fråga om etnicitet är det inte den rasistiska brottsligheten som åsyftas. Då är det alltid ”de andra” som får ta smällen. De som inte är som ”oss” – och som därför kan skyllas för sådant som smärtar i ett samhälle.

Mitt starkaste intryck från årets vårsalong är den politiska konsten, enkel och konkret. Som Ruben Wättes MC-västar med de påsydda dekalerna Migrationsverket, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.

Tänk om Ada Lovelace och Grace Murray Hopper hade blivit negligerade på grund av sitt kön, eller tillsagda att kvinnor borde syssla med humaniora istället. Då hade världens teknikforskning gått miste om två helt avgörande snillen.

Missa inte min intervju med Rikard Wolff. Han berättar sin gripande judiska familjehistoria där Luleå spelar en central roll.

Thatcher lyckades krossa glastaket. Hon bestämde sig för att inte låta hennes kön stå i vägen för hennes makt. För det ska hon ha heder. Men måste det nödvändigtvis göra henne till en feministisk ikon eller en kvinna att beundra?

Jag skrev en epilog till bastudebatten.

Kärnfrågan i inseminationsdebatten är enkel. Att kvinnor måste vara gifta eller sambo för att insemineras är en moralkonservativ lag, helt meningslös, som saknar stöd i både vetenskap och samhällsklimat.