Åsa Petersen

Artikel › Publicerad av NLL den 28 mars 2012

Förnedra inte kreativa näringar

av Åsa Petersen

Det finns en sak som oroar mig i den norrbottniska samhällsdebatten. Allt snack om vikten av kreativa näringar som ett komplement till den traditionella basindustrin.

Missförstå mig rätt. Som frilansande samhällsdebattör, journalist och skribent driver jag själv ett norrbottniskt företag inom dessa näringar.

Men jag vill inte bli betraktad som ett komplement, ett slags samhällsdebattens kuttersmycke som man kan lyfta fram när det passar. Jag förväntar mig att min verksamhet ska räknas på samma sätt som alla andras.

Varför skulle den inte? Jag utgår från att mina uppdragsgivare behöver min kompetens. Jag tar, så långt det är möjligt, ut marknadsmässiga arvoden. De flesta som vill anlita mig ser nyttan av mina tjänster och är villiga att betala för dem.

Ändå dras jag, och många med mig, med myten om den ”nya” företagaren. Vi är KREATIVA och vi är KVINNOR. Därför antas vi behöva särskilt stöd, som om vi inte besatt samma kompetens som kraft som ”vanliga” företagare (läs män som sysslar med teknik).

Visst kan nya företagare behöva stöd. Det var ingen enkel sak för mig att säga upp mig efter ett decennium med fast anställning på Aftonbladet och börja frilansa på f-skattsedel. Osäkerheten satt som en ständig klump i magen hela det första året.

Men det jag behövde var inte främst offentligt finansierade nätverk eller inspirationsföreläsningar. Nej, jag behövde råd från folk som hade erfarenhet av att driva företag. Stöd från en bank som såg min potential. Professionella rådgivare som visste hur man hittade rätt i Skatteverkets regeldjungel och kunde tala om vilka försäkringar jag behövde.

Om Norrbotten menar allvar med att kreativa näringar är en förutsättning för överlevnad gäller det att respektera sådana företagare. Att förstå nyttan av deras tjänster och vara villig att betala anständiga arvoden.

Jag leker inte företag. Jag driver ett företag. Och jag vill hellre bli erbjuden en seriös riskkapitalist än någon inspirationsföreläsare som förnedrar mig genom att berätta att kvinnor och kulturarbetare kan.