Åsa Petersen

Artikel › Publicerad av Norrbottens-Kuriren den 13 april 2012

För mig är nätet som vilken gågata som helst

av Åsa Petersen

När jag skriver det här har 425.000 personer gillat Mark Zuckerbergs istumme på Facebook. 25.000 personer har delat bilden vidare.

Det var på skärtorsdagen som Facebookgrundaren, Zuck som han kallas, valde att lansera sitt första datacenter utanför USA med en bild på isstatyn i Luleå.

Så agerar ett geni på sociala medier. I stället för att uttala sig i något tråkigt pressmeddelande lägger han ut en exotisk och humoristisk bild som hans nära 13 miljoner följare på Facebook kan gilla, kommentera och dela vidare.

Så sprids en budkavle över världen: I Luleå, ända uppe vid polcirkeln för fanken, händer det något häftigt som angår oss.

Reklamen är naturligtvis ovärderlig för Luleå som stad och Norrbotten som län, det som i marknadsföringen kallas Swedish Lapland.

Jag kommenterade fotot med ett enkelt “Mark, welcome to Luleå!” Bara några timmar senare hade jag 25 nya vänförfrågningar från hela världen. En ung kille från Brasilien har sedan dess frågat mig hur man bor, äter, äventyrar och festar i Sverige. Han ska till Europa nästa sommar och vill resa hit.

Utifrån detta exempel är det lätt att se Facebook, Twitter och andra sociala medier som en marknadsplats. Människor sprider sina budskap kors och tvärs över världen och den som får flest likes vinner.

Ett annat vanligt sätt att se på sociala medier är att avfärda dem som arenor för struntsnack. “Hur hinner folk skriva så mycket skit på Facebook egentligen? Jag bryr mig inte om vad de har ätit till frukost eller att de har hål på sina strumpor!” är en ganska utbredd åsikt vid svenska fikabord.

Som om sådant struntsnack inte förekommer vid trefikat på jobbet.

Jag har ett annat sätt att se på sociala medier. De är en väldigt integrerad del av mitt liv. Det går inte ens att räkna hur många gånger jag kollar Facebook och Twitter under en dag. Där umgås jag med vänner, blir förälskad – och jobbar. För mig är nätet som vilket vardagsrum eller vilken gågata som helst.

Jag vore körd som journalist och krönikör utan sociala medier. På Facebook håller jag koll på vad som är dagens snackis. På Twitter följer jag stora nyhetshändelser världen över.

Demokratirörelsen i arabvärlden erövrade nätet för att göra verklighet av den arabiska våren. De använde Facebook och Twitter för att organisera demonstrationer och rapportera om regimernas övergrepp. Världen kunde följa och stödja deras kamp i realtid. Jag blir alldeles lycklig över teknikutvecklingen när jag tänker på det.

Det här är min första nyhetskrönika i Norrbottens-Kuriren. Varje fredag ska jag skriva om sådant som rör sig i Luleå och länet. Sådant som berör och upprör. För att lyckas med det behöver jag er hjälp. Om ni inte möter mig i vimlet i Luleå finns jag alltid på nätet. Skriv gärna en rad eller skicka en länk om sådant jag borde veta. Självklart har ni källskydd.

Nu kör vi! Jag kan inte minnas senast jag var så taggad.

› Läs artikel