Åsa Petersen

Artikel › Publicerad av Norrbottens-Kuriren den 27 april 2012

Ursäkta, men gruvorna räcker inte

av Åsa Petersen

Förra veckans krönika blev omdebatterad. Att hävda att länet behöver något annat än malm, vatten och skog är kontroversiellt. Den norrbottniska självbilden går fortfarande ut på att vi är Sveriges Klondyke som ständigt blir rånade på våra naturtillgångar av sörlänningar.

Därmed blir den stolthet som vi skulle kunna känna över våra basnäringar utbytt till en illasittande offerkofta. Det är inte särskilt synd om Norrbotten längre, landets just nu hetaste investeringsregion. “Sträck på er för fanken!” vill jag ropa till alla norrbottningar som känner sig förfördelade. Vi lyckas aldrig förmå staten eller EU att vara med och betala den järnväg och sjöfart som vår basindustri behöver om vi i nästa andetag ber omvärlden dra åt skogen.

“Jag tror verkligen att Musikens Makt och Pridefest kommer att gynna tillväxten. Nej, jag är ironisk”, skriver en läsare om min krönika. Det är en klassisk Norrbottensattityd. Här uppe håller vi inte på med känslopjunk. Här är gruvor minsann viktigare än människor.

Precis den attityden driver på utflyttningen, som sakta men säkert suger musten ur länet. Alltför många unga och kreativa människor, inte minst kvinnor, flyttar från Norrbotten för att söka sina drömmar på andra håll. Att pröva sina vingar som ung är inget konstigt, jag har själv bott tio år i Stockholm. Problemet är att alldeles för få väljer att återvända. De ser inte en nog spännande framtid i Norrbotten.

Musikens Makt och Luleå Pride står för kultur och människovärde. Att sådant faktiskt skapar tillväxt finns det vetenskapliga belägg för.

Richard Florida, professor i Toronto, analyserar stadssamhället utifrån sociala och ekonomiska teorier. Han hävdar (och nu blir det många krångliga ord) att tjänstesamhället kräver öppna, innovativa och kontaktintensiva miljöer. Receptet för regional tillväxt är, enligt Florida, att skapa miljöer där människor kan trivas. Det kräver en variation av varor och tjänster, estetiskt tilltalande omgivningar och god offentlig service. Men det räcker inte. Richard Florida skriver:

“Det gäller att skapa en miljö där människor har en möjlighet att fortsätta utvecklas, där det finns en hög grad av öppenhet och tolerans för att dels skapa trivsel, men också för att man ska kunna ta in nya idéer.”

Florida mäter graden av tolerans i ett samhälle genom att granska hur hbt-personer trivs, hur immigranter välkomnas och hur brett kulturlivet är. Många kulturarbetare i en stad tyder på att människor har utrymme att uttrycka sig själva där.

Festivaler som Musikens Makt och manifestationer som Luleå Pride är alltså fullständigt avgörande för om Luleå och Norrbotten ska överleva i en värld som ställer om från industri- till tjänstesamhälle.

Vi kan välja att vara med i den utvecklingen, eller att ställa oss vid sidan om. För mig är valet enkelt. Jag kommer alltid att tappa andan av hänförelse inför forsarnas kraft och gruvornas djup. Jag tar varje tillfälle att argumentera för Norrbotniabanan. Men jag skulle aldrig vilja leva i ett Norrbotten som tappar bort människovärdet, kulturen och tjänstenäringarna.

Det enskilt största hotet mot vårt län är den mossiga inställningen att den som inte jobbar i gruvan inte jobbar över huvud taget.

› Läs artikel