Åsa Petersen

Tre mäktiga kvinnor

31 maj 2012
Publicerad av Tidningen Vi

Missa inte senaste numret av tidningen Vi! Jag samtalar med Mona Sahlin, Maria Wetterstrand och Gudrun Schyman om makt. I butik nu.

Läs artikel ›

Låt inte Jokkmokk bli ett nytt Bjästa

25 maj 2012
Publicerad av Norrbottens-Kuriren

Kommer ni ihåg Bjästafallet? 14-åriga Linnea våldtogs på en skoltoalett. Gärningsmannen, en 15-årig skolkamrat, dömdes i både tingsrätt och hovrätt för våldtäkt mot barn.

Då började den andra våldtäkten. Tusentals personer gick med i en Facebookgrupp som bedyrade pojkens oskuld. Linnea utsattes för en veritabel storm av ryktesspridning, hot och sexuella trakasserier. Till slut tvingades hon att flytta medan pojken bodde kvar, betraktad som en hjälte i bygden.

Fallet avslöjades i Uppdrag Granskning 2010. Hela landet kokade till stöd för den våldtagna flickan. Ja, till stöd för alla våldtagna flickor som tvingas utstå en andra våldtäkt när samhället lägger skulden på dem.

Man kan undra om vi någonting har lärt. Nu är Norrbotten på väg att få sitt eget Bjästafall.

Jokkmokks marknad 2011. En norsk kille våldtar två svenska tjejer, som inte känner varandra, under samma kväll. Till en av våldtäkterna bjuder killen in sin kompis att vara med.

Killarna nekar till brott men döms i både tingsrätt och hovrätt. Hovrätten skärper till och med fängelsestraffen. Killarna begär resning i högsta domstolen, som väljer att inte ta upp ärendet.

Case closed? Inte då. En Facebookgrupp startas till stöd för en av de våldtäktsdömda killarna. Där skrivs bland annat att en av tjejerna bara anmälde våldtäkten för att få pengar till en utlandsresa. Flera offentliga personer i Norge och Sverige går med i gruppen. Myndighetsanställda, kommunpolitiker och journalister.

En av dem är Sylvia Blind, ordförande i Jokkmokks sameförening. Innan hon lämnar Facebookgruppen hinner hon uttala sig till Sveriges Radio:

– Just nu känner jag att jag kan ge dem mitt stöd. Tills motsatsen är bevisad så att säga.

Hur kan motsatsen bevisas på ett bättre sätt än via fällande domar och en nekad resningsansökan? Är det misstänkliggöranden och ryktesspridning på Facebook som ska utgöra den svenska rättsskipningen?

I dagens Kuriren menar Vera Gärdemalm, målsägarbiträde till tjejerna i Jokkmokk, att hetsen på nätet kan leda till att unga kvinnor inte vågar anmäla våldtäkter.

– Man får en tanke på vad syftet egentligen är, är det att skrämma tjejer till tystnad?

Det är en högst berättigad fråga. Mörkertalet kring sexuella övergrepp är oerhört och beror inte minst på att offren räknar med att bli misstrodda.

Våldtagna flickor och kvinnor är de hårdaste ansatta brottsoffren i det svenska samhället. De granskas ofta som om de själva satt på den anklagades bänk. Är det inte deras korta kjolar eller flirtiga uppsyn som bär skulden till våldtäkten, är det att de över huvud taget vistas bland män.

Advokaten till våldtäktsmännen i Jokkmokk har exempelvis ifrågasatt varför tjejerna valde att följa med killarna till en stuga möblerad med sängar.

Som om sängar är garanten för sex. Vilka andra möbler och prylar signalerar i sådana fall att det är fritt fram att ligga? Kan en kvinna över huvud taget prata med en man som bär en kondom i bakfickan?

Fördomssörjan kring våldtäkt reproducerar vansinniga könsroller. Samtidigt som kvinnor får lära sig att de ständigt ska vara beredda på sex utmålas alla män som potentiella våldtäktsmän. Om män inte får ligga på frivillig väg kommer de att tvinga till sig sex, blir budskapet från dem som tycker att våldtagna kvinnor borde förstått.

De som deltar i näthetsen efter våldtäktsdomarna i Jokkmokk utsätter inte bara brottsoffren för ett andra övergrepp. De formar en bild av kvinnor och män som alla människor, oavsett kön, förlorar på.

De ska inte lyckas. Jokkmokk ska inte bli ett nytt Bjästa.

Läs artikel ›

EM-stjärnorna kan lära av Loreen

24 maj 2012
Publicerad av Eskilstuna-Kuriren

Det är lika rimligt att det svenska EM-laget står upp för mänskliga rättigheter i Ukraina som att Loreen gör det i Azerbajdzjan. Att vara stjärna innebär att ha lyskraft. Den lyskraften kan användas i goda syften, för att försvara människors rätt att leva i frihet från förtryck.

Läs artikel ›

Frågan om surfplattan blev existentiell

23 maj 2012
Publicerad av NLL

Jag ska köpa en surfplatta, min första. Denna till synes enkla affär har antagit närmast existentiella dimensioner för mig. Det första avgörandet gällde om jag ska köpa en ny modell eller om det räcker med en tidigare version, som givetvis är billigare. Den knuten kunde…

Läs artikel ›

“Flytta tillbaka till Fjollträsk!”

18 maj 2012
Publicerad av Norrbottens-Kuriren

Det här är min sjätte krönika i Kuriren. Fortfarande får jag kommentarer om de första krönikorna, som handlade om att Norrbotten måste rymma mer än basindustri. Och om att Luleå är en viktig motor för länet.

Jag trampade uppenbarligen på en öm tå där. Jag har inte skrivit ett ont ord om skogen, malmen och vattnet. Jag har aldrig sagt att någon stad eller ort i Norrbotten borde läggas ner.

Men det är så jag uppfattas, av vissa. De senaste veckorna har jag blivit varse att föraktet för “lulebrudar som uttrycker sig som stockholmare” är en realitet. Det har varit en aha-upplevelse att läsa mejl med hälsningar som:

“Vänligen ta ditt Stockholmsresonemang och flytta tillbaka till Fjollträsk!”

Nej hörni, jag flyttar inte tillbaka. Norrbotten är mitt lika mycket som det är ert. I den bästa av världar, om vi förmår släppa rivaliteten mellan olika näringar och kommuner, kan vi tillsammans bygga ett Norrbotten där många människor ryms. Som präglas av utveckling i stället för utflyttning.

Det är mänskligt att känna sig hotad av saker som rubbar ens världsbild. Det enklaste sättet att känna trygghet är att leva efter devisen att man vet vad man har, men inte vad man får. Att skapa ett “vi” och ett “dem” där “de andra” naturligtvis är sämre än “oss”.

Det är därför många människor håller fast vid unkna könsroller som säger att kvinnor ska ha makt i det privata och män i det offentliga. När hela världen förändras i en rasande takt är det skönt att åtminstone veta vad riktiga “män” och “kvinnor” är. Konstruerade olikheter mellan könen blir en välkänd världskarta att orientera sig efter.

Men vad gör det med enskilda människors möjligheter att skapa och välja sina egna liv?

Stereotypa könsroller kväver våra chanser att vara oss själva. På samma sätt hindrar den stereotypa Norrbottensbilden vårt län från att utvecklas. Om norrbottningen bara får vara på ett sätt och jobba inom traditionella yrken kommer alla andra, som inte passar in, att tvingas härifrån.

Då duger det inte att klaga på Stockholm eller EU när länet utarmas i befolkning och tillväxt. Då har vi oss själva att skylla.

Rivaliteten mellan orter och regioner är inte unik för Norrbotten och märks inte bara i den onödiga motsättningen mellan Luleå och länet. Om många i Norrbotten tycker att Luleå ska hålla sig på mattan, finns det många i Luleå som tycker att stockholmare inte ska tro att de är något. Dessa Luleåbor glömmer att alla länder självklart behöver en stark huvudstad, på samma sätt som alla län behöver en stark residensstad.

För att inte tala om rivaliteten mellan Umeå och Luleå. De större städerna längs Norrlandskusten skulle kunna bilda en stark kedja av regioncentrum som hjälper varandra framåt. Men när den nya migrationsdomstolen placeras i Luleå lever Umeås kommunalråd Lennart Holmlund rövare på sin blogg.

“Lokaliseringen till Luleå var inte för att våra flyktingar och invandrare skulle få en bättre domstolsbehandling utan det var enbart ett politiskt beslut för att inte Centern skulle hoppa av regeringen”, skriver Holmlund som en riktigt dålig förlorare.

Det kan han försöka säga till de många asylsökande högst upp i Norrbotten som med en migrationsdomstol i Umeå skulle bli tvungna att resa 60 mil till sina förhandlingar. Mitt i en kaotisk livssituation som de flesta av oss inte ens kan mardrömma om.

Rivalitet som bygger på stolthet fördummar. Medborgare och beslutsfattare som behandlar världen som om den bestod av hockeylag – vi är bäst och de andra är sämst – blir till slut ett hot mot sin egen region. De göder fördomar, både om andra och om sig själva, som hindrar all utveckling.

Läs artikel ›

Ska Luleå vara en levande sommarstad?

11 maj 2012
Publicerad av Norrbottens-Kuriren

Ska Luleå vara en levande sommarstad eller en plats som folk måste lämna för att ha kul? Den frågan måste tyvärr ställas – och svaret verkar inte alldeles självklart.

I dag avslöjar Norrbottens-Kuriren att den drogfria festivalen Musikens makt kan tvingas bort från Gültzauudden på grund av några långtradare. För oss som såg Jakob Hellmans lika vackra som sköra spelning på strandscenen i fjol är det ett fullständigt mysterium. Medan Hellman sjöng “Vackert väder” glittrade solen i Luleälven. Himlen skiftade i purpur och folk stod tysta i andakt.

Hur kan den kommunala byråkratin vara så trångsynt att den försöker förvägra Luleåborna fler sådana minnen av sin stad?

Jag hoppas innerligt att Musikens makt inte tvingas flytta för några nitiska kommuntjänstemäns skull. Lika självklart hoppas jag att grannarnas klagomål inte hinner stänga O’Learys, sportbaren på Varvet, innan den knappt har öppnat.

O’Learys grannar är missnöjda med allt från hög musik och stökiga kroggäster till den nya biltrafiken och en ventilationsfläkt. Kommunens miljökontor har engagerat sig i ärendet.

– Självklart ska vi göra det bästa så att grannar inte blir lidande. Ge oss några veckor, vädjar Christer Andersson, en av dem som driver sportbaren.

Ja, ge dem några veckor! Boende och krogliv måste kunna samexistera, särskilt centralt i en stad. Jag bor själv i centrala Luleå och störs ibland av krogen på andra sidan gatan. Det innebär inte att jag vill stänga den. Jag har valt att bo i stan och förväntar mig att det ska vara liv och rörelse.

En bra sommarstad är en stad som välkomnar folk att använda den. Som upplåter gator till uteserveringar och grönområden till folkfester. Städer som vill få människor att känna sig hemma och välkomna bör passa sig noga för att näpsa festivalarrangörer. Eller för att stänga krogar innan de ens har öppnat.

Kommunala paragrafryttare och regelmakare får akta sig så att de inte dödar folklivet i sin stad. Ett starkt folkliv, som innebär att människor hellre ger sig ut på stan än solar och grillar på sin egen bakgård, är nämligen avgörande för städers attraktivitet.

Det bekräftas inte minst av Richard Florida, den världskända professorn i Toronto som forskar på stadssamhället och som jag gillar att hänvisa till. Avgörande för regional tillväxt är, enligt Florida, att skapa miljöer där människor kan mötas och trivas. Det kräver inte minst estetiskt tilltalande omgivningar där folk kan ha kul tillsammans.

Storsatsande krögare och fritänkande festivalarrangörer är inte i första hand ett problem för den kommunala byråkratin, utan en tillgång för städer som vill satsa och växa. Smarta städer med överlevnadsinstinkt säger oftare “Ja!” än “Nej!” till folk som kommer med galna och nya idéer.

Ibland kan det till och med vara på sin plats att strunta i det kommunala, traditionella regelverket för folkfesternas skull.

I många år var mitt starkaste minne av Gültzauudden skolavslutningar i gymnasiet. Vi satt i huttrande små klungor och drack folköl på stranden. Inte en endaste popstjärna och definitivt inte någon vuxen i sikte.

Efter två år med Musikens makt associerar jag i stället Gültzauudden med oförglömliga spelningar, lyckliga artister och en minst lika lycklig publik. Något så ovanligt som en festival där musiken, inte fyllan, står i centrum.

Låt det få fortsätta vara så.

Läs artikel ›

Lyssna på Linda Frohm

9 maj 2012
Publicerad av NLL

Samma dag som Moderaterna i Norrbotten firade hundra år valde de sin första kvinna som ordförande. Hon heter Linda Frohm, är 35 år och vd för Hotell Vallhall i Kalix. Vänd på steken. Tänk om länets moderater först efter 100 år hade valt sin första…

Läs artikel ›

Varför vägrar Löfven ta avstånd från vapenexport till diktaturer?

6 maj 2012
Publicerad av Aftonbladet

Analys av partiledardrabbningen i Agenda. Fridolin sa exakt det som väldigt många människor som upprörts av vapenskandalen vill höra: Att Sverige ska stå sida vid sida med världens frihetskämpar. Inte beväpna deras förtryckare.

Läs artikel ›

Manlighetsnormen hotar Norrbotten

4 maj 2012
Publicerad av Norrbottens-Kuriren

Ett Norrbotten där människor har rätt att vara, leva och tycka olika. Kan det vara så kontroversiellt att önska sig?

Tydligen. Mina krönikor om länets framtid möter ett gensvar jag sällan varit med om. Många tycker som jag och spinner vidare på hur Norrbottens samhällsklimat kan bli mer öppet och tillåtande. Andra tycker att jag missar länsperspektivet och bara bryr mig om Luleå. En tredje grupp tycker att jag borde hålla klaffen, att jag inte ska komma här och tro att jag är någon som har rätt att tycka något.

För många av dem är det största problemet att jag är kvinna.

Det råder ingen tvekan om att Norrbotten har en alltför enkelspårig manlig självbild att göra upp med. Våra enorma naturresurser lägger grunden för maffiga basindustrier. Bilden av arbetaren i gruvor, forsar och skogar är bilden av en man. Han är stadig och stolt – han bär både sin familj, sin landsända och sitt land på sina starka axlar.

Denna uråldriga manlighetsnorm krockar totalt med nutidens samhälle. För det första kommer basindustrierna att förtvina om inte även kvinnor väljer att arbeta där. För det andra är en bred arbetsmarknad – som rymmer alla möjliga människor och yrken – grunden för tillväxt och därmed välfärd.

För det tredje kommer norrbottningarna att bli ännu färre om bara en sorts norrbottning, den klassikt manliga industriarbetaren, räknas. Människor väljer att leva sina liv där de får utrymme att utvecklas och möjlighet att förverkliga sina drömmar. Går det inte i Norrbotten, så går det någon annanstans. Då går flyttlassen.

Att bilden av Norrbotten är bilden av en manlig, vit och straight industriarbetare betyder inte att den bilden är sann. Alla norrbottniska industriarbetare är inte män, och alla manliga industriarbetare är inte vita eller straighta.

Norrbotten är, tvärtemot vad många tror, ett brett och olikartat län. Tjänstenäringarna växer. Personalen i vården, skolan och omsorgen utvecklar välfärden genom nya sätt att vårda och lära ut. Kulturlivet spränger gränser och gör det lättare att andas. Feminister, hbtq-aktivister och antirasister kämpar för människovärdet.

Norrbottens stora pophopp heter Magnus Ekelund och kommer från Jokkmokk. Just nu är han ute på Sverigeturné med poplegendaren Jakob Hellman, uppvuxen i Vuollerim.

Magnus och jag är nära vänner. En viktig del i att lära känna Magnus är att förstå vilken enorm normbrytare han alltid har varit. I smink och konstiga kläder fick han ägna sina tonår åt att försöka fly från raggare i Jokkmokk som ville spöa skiten ur “bögen”.

Det har präglat Magnus som artist. Han skriver orädd musik om att vara rädd och vidgar därmed livsutrymmet för alla de pojkar och män som inte ryms i manlighetsnormen. Efter varje spelning vet Magnus precis vilka killar som var där för att hämta kraft och mod ur hans musik. Han kan se sig själv i deras ögon.

Jag är en norrbottnisk feminist. Jag är inte rädd för att erkänna att jämställdheten inte har kommit lika långt här. Glastaket för kvinnor är lägre och förväntningarna på män att vara “riktiga karlar” är högre.

Men jag vet ingen annan region som bär en lika stark längtan efter jämställdhet. Den manlighetsnorm som skadar både kvinnor och män är på väg att få sig en riktig match.

Läs artikel ›

Loreen fattar bättre än Teliachefen

3 maj 2012
Publicerad av Eskilstuna-Kuriren

Jag hade önskat att Teliacheferna hade gjort som melodifestivalvinnaren Loreen. Inför sin resa till Baku i Azerbajdzjan, där årets Eurovision avgörs, har hon bett sitt skivbolag att boka möten med olika människorättorganisationer.

Läs artikel ›