Åsa Petersen

Artikel › Publicerad av Norrbottens-Kuriren den 15 juni 2012

Pride gör Luleå till en öppnare och tryggare stad

av Åsa Petersen

I dag börjar Luleå Pride. På programmet står allt från en politikerdebatt till den omtalade fotbollsfesten i Stadsparken. På scenen står så vitt skilda artister som Lili & Susie och Mattias Alkberg. Det enda gemensamma för hela folkfesten är att heterosexualiteten inte är norm. Alla som tror på människovärdet är välkomna att vara med. Men Pride är normbrytarnas fristad för party och politik.
Pride firas över hela världen. Eller firas och firas. I många länder, inte minst i det forna Östeuropa, riskerar människor sina liv när de manifesterar för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter. Så sent som i maj fick prideparaden i Kiev, där fotbolls-EM just nu pågår, ställas in av säkerhetsskäl. De nynazistiska och högerextrema motdemonstranterna var för många och för våldsamma. Myndigheterna gjorde inga större ansträngningar att skydda gayaktivisterna.
Nyhetsbyrån Reuters dokumenterade den brutala misshandeln av Svyatoslav Sheremet, ledaren för den ukrainska gayrörelsen. På bilderna syns hur han kryper ihop till en boll på marken, med ansiktet mot gruset. En gärningsman hoppar med full kraft på hans rygg och andra sparkar honom.
De svenska pridefestivalerna, ofta genomförda utan några större oroligheter, är en viktig solidaritetshandling med alla de hbtq-aktivister runt om i världen som arresteras och förföljs. Men även i Sverige och i Norrbotten handlar Pride om att kämpa för människors rätt att leva sina liv i trygghet och frihet.

Idag skriver Kuriren om hatbrotten som drabbar homosexuella, bisexuella och transpersoner i Norrbotten. Luleåbon Jan-Olov Madeleine Ågren berättar om en av de gånger han utsatts. Någon vräkte ur sig ”Jag hatar transor” på bussen en sen kväll.

Precis som Ågren säger är det viktigt att anmäla hatbrott till polisen, för att synliggöra problemet. Att så få hatbrott anmäls betyder inte att dessa brott inte förekommer. Det betyder snarare att vi har varit så dåliga på att hävda hbtq-personers rättigheter att hatbrotten har fått pågå i tysthet. Mörkertalet är större än vi kan ana.
Heteronormen talar fortfarande om för homosexuella, bisexuella och transpersoner att de inte är lika mycket värda och inte ska ha samma rättigheter. Det förstör människors liv. Statistik från Ungdomsstyrelsen visar visserligen att majoriteten unga homosexuella, bisexuella och transpersoner mår bra. Men unga hbtq-personer mår ändå klart sämre än befolkningen i sin helhet. Det gäller särskilt den psykiska hälsan.

En fjärdedel av de unga homo- och bisexuella kvinnorna uppger att de har försökt ta livet av sig. Var femte homo- eller bisexuell mellan 16 och 25 år har utsatts för fysiskt våld av en förälder, partner eller annan närstående vuxen. Andelen är dubbelt så stor som bland unga heterosexuella.

Många unga homosexuella, bisexuella och transpersoner har dessutom lågt förtroende för polisen, skolan, sjukvården, socialtjänsten och arbetsförmedlingen. De känner sig diskriminerade i mötet med personalen.
Motkrafterna finns. Porsöns vårdcentral i Luleå var den första verksamheten norr om Stockholm som hbt-certifierades av RFSL. Det innebär att hela personalen har utbildats för att kunna möta homosexuella, bisexuella och transpersoner på bästa sätt. Och att vårdcentralen jobbar långsiktigt med att förbättra hälsan i dessa grupper.
Det är ett gott exempel som måste och som kommer att följas av fler. I Luleå växer sig just nu hbtq-rörelsen allt starkare. Att Sveriges nordligaste pridefestival firas för första gången är naturligtvis en konsekvens av det. En annan konsekvens är att Luleå blir en öppnare och tryggare stad för alla som bor här.
När människor respekteras för vilka de är – oavsett saker som kön, etnicitet och sexualitet – gynnar det varenda en av oss. Vi får leva friare liv.

› Läs artikel