Åsa Petersen

Artikel › Publicerad av Norrbottens-Kuriren den 6 juli 2012

Ännu en man kvoterad till landshövding

av Åsa Petersen

Landshövding nummer 28 är en man. Liksom alla andra hövdingar före honom. Inte sedan 1810 har statsmakten valt en kvinna för Norrbotten.

Snacka om kvotering av män! Alla svenska regeringar, socialdemokratiska som borgerliga, anser uppenbarligen att kompetensen sitter i det (manliga) könet. Det krävs tydligen en snopp för att kunna representera staten i Sveriges nordligaste län.

Tänk er att det vore tvärtom. Att alla 28 norrbottniska landshövdingar hade varit kvinnor, i rakt nedstigande led. Det går inte ens att tänka sig. Så stark är samhällets föreställning om att makten är en man.

Ja, jag är besviken. Norrbotten är ett län där de manliga maktstrukturerna sitter särskilt djupt. Kvinnor med maktambitioner upptäcker snart att glastaket är lägre och tjockare här. Våra stolta basindustrier – skogen, malmen och vattnet – har länge varit klassiska manliga domäner och det har format vår självbild.

I Norrbotten ska man helst vara snubbe.

Men det är på väg att förändras! Den förre chefen för Swedish Lapland vädjade till regeringen om att välja en ny landshövding som gillade att bada bastu eftersom så många viktiga norrbottniska beslut fattas där. Reaktionerna blev starka. Kvinnor och män i alla åldrar protesterade mot ett så ogenerat försök att hålla liv i manliga ljusskygga maktnätverk. Turistchefen tvingades att avgå.

Vi är många norrbottningar som inte tycker att kompetensen sitter i könet. Som vill se ett mer öppet och jämställt län. Och vi var många som hoppades att regeringen denna gång skulle hjälpa oss på traven, genom att utse en kvinna till landshövding.

Tji fick vi. Regeringen har uppenbarligen inget emot att bidra till en fortsatt manlig maktdominans i Norrbotten. Redan för några dagar sedan förstod jag att så var fallet, då förhandstipsen började droppa in från Norrbotten till New York där jag just nu befinner mig.

Jag fick höra att det skulle bli en redig hövding som gagnar länet. Med andra ord: Ännu en man. Inga konstigheter.

Vem blev det då?

Sven-Erik Österberg, född 1955, är närmast urtypen för en svensk landshövding. Socialdemokrat från Skinnskatteberg i Bergslagen med en lång politisk karriär bakom sig. Han började som kommunalråd och fortsatte i riksdagen. Blev minister i Göran Perssons regering. De senaste åren har han tillhört Socialdemokraternas inre krets och nämnts i alla partiledardiskussioner.

Utnämningen av Österberg kommer knappast att kritiseras från politiskt håll. Norrbottens socialdemokrater är naturligtvis fullt belåtna med att få en partikamrat till landshövding. Någon som de känner och vet hur man pratar med. Lika självklart kommer länets borgerliga politiker att sluta upp bakom alliansregeringens val. När landshövdingar utses är det artighet som gäller.

Därför blir det Sven-Erik Österbergs egen uppgift att bekänna färg. Att visa att han, trots att han är man nummer 28 av 28, förstår vikten av ett mer öppet och jämställt Norrbotten. Österberg måste använda hela sin samlade politiska erfarenhet, som förhoppningsvis har gett honom ett visst politiskt mod, för att vara med och bryta länets traditionella maktstrukturer.

Lika självklart som Österberg kommer att besöka gruvor och andra expanderande basindustrier måste han söka upp dem som jobbar med människor och tjänster. Precis som han kommer att tala sig varm för jättelika investeringar i infrastruktur måste han förbättra villkoren för kulturarbetare och småföretagare.

Österbergs allra första samtal som landshövding borde vara med kvinnor som har valt att leva och verka i Norrbotten. Han borde fråga dem vad de behöver för att kunna och vilja stanna kvar i länet. Sedan borde han skapa en allians med rörelser som kämpar för människors rätt att vara sig själva i Norrbotten: alla från antirasister till hbtq-aktivister.

Jag tvekar inte en sekund på att Sven-Erik Österberg kommer att bli inbjuden att ingå i samma gamla manliga maktklubbar som alla landshövdingar före honom. Men Norrbotten är ett större län än så. Det måste Österberg förstå.

Det är inte i bastun han kommer att göra skillnad.

› Läs artikel