Åsa Petersen

Artikel › Publicerad av Norrbottens-Kuriren den 21 juli 2012

“Om jag vill göra något så fixar jag det själv”

av Åsa Petersen

Sommarintervju med operasångerskan och smyckesdesignern Katarina Fallholm.

LULEÅ. Jag trodde att jag skulle träffa en operadiva. Det gjorde jag inte. Katarina Fallholm är en hårt arbetande kulturarbetare och småföretagare som alltid har gått sin egen väg.

FAKTA

Namn: Katarina Fallholm

Ålder: 48 år

Yrke: Smyckesdesigner och operasångerska

Familj: Gift med Jan. Sonen Max, 13 år.

Bäst med Luleå:

“Att det är nära till allt, vad det än är. Makten, sportarenor eller människor. Det finns alltid någon att rådfråga om man behöver hjälp och det är aldrig svårt att komma fram.”

Sämst med Luleå:

“Vintern. Sommaren är helt enkelt för kort. Nu är det snart augusti och vi har bara varit ute med fiskebåten två gånger.”

Tre Luleåfavoriter:

Mitt hem

“För att min familj finns här hemma. Jag känner mig halv utan dem. Kärleken är det viktigaste av allt, men den gör också att man blir väldigt beroende av andra människor.”

Likskär

“Det är underbart där, lite som en tropisk ö. Långgrunt och bara sand. Man kan inte tro att det finns på de här breddgraderna.”

Domkyrkan

“Jag har alltid känt mig nära kyrkomiljön. I kyrkan kan man finna en ro och där är det högt i tak. Det är en symbol för hur jag tycker att livet ska vara.”

Vi träffas på sommarens hittills varmaste dag i Luleå. Från Katarinas villa på Bergnäset kan man se rakt över vattnet till Järnverket. Gråsjölären ligger som en liten guppande flotte på halva vägen. Vid bryggan nedanför huset sitter en fiskare och reder ut sitt nät. Katarinas fiskebåt ligger förankrad en bit ut.

Här möts hennes stora värld och hennes lilla.

– Ibland säger jag att Luleå är som New York. En stad omgiven av vatten med en park mitt i. Och Bergnäsbron är Brooklyn Bridge! säger Katarina och skrattar.

Hon har rest över hela världen ändå sedan hon lämnade Kalix efter gymnasiet. Först som flygvärdinna, stationerad i Saudiarabien och New York. Sedan som mezzosopran, när operan blev hennes liv.

– Jag började sjunga inför publik redan som trettonårig. Jag var en riktig lokalkändis i Kalix när jag var liten. Körledaren i kyrkan, Alvar Burman, trodde på mig. Han lät mig använda hela min röst och tyckte inte alls att jag behövde mikrofon. Jag fick ta plats med min sång.

När åren som flygvärdinna var över utbildade sig Katarina till operasångerska. För att operan är ett sätt att sjunga som alltid erbjuder nya sätt att utvecklas. Naturrösten är viktig, men den måste användas och placeras på rätt sätt. Det är en ständig skola.

Både på Operastudion i Stockholm och Operahögskolan i Göteborg gjorde Katarina succé. Vid ett av antagningsproven satt chefen för Helsingforsoperan med. Han tyckte att Katarina skulle komma direkt till Finland och sjunga Carmen, utan att utbilda sig först.

– Jag ångrar att jag inte gjorde det, för jag tror att jag hade fixat det. Jag var redan 28 år då, det kändes på ett sätt som att utbildningen hindrade mig i min utveckling. Konkurrensen i klassen var hård, det blev till ett hinder.

En midsommar på 1990-talet var Katarina hemma i Norrbotten och firade midsommar. På vattenskidklubben på Vassholmen träffade hon sin stora kärlek Jan, som hon nu är gift med.

– Jan var perfekt för mig. Lugn och trygg och klok. Jag dras till människor som inte är så lätta att lägga märke till första gången. Som man måste komma nära för att lära känna. Lite som Norrbotten är.

Katarina fortsatte sin operakarriär. 1999 blev hon gravid. Det kändes inte lockande att uppfostra ett barn i Stockholm, med tunnelbana och allt. Dessutom hade Jan sitt jobb i Luleå.

– Det var bäst för flest att vi slog oss ner här.

Det är i Luleå som Katarina har utvecklats till en fullfjädrad entreprenör. Lokala konsertarrangörer bokar helst nationella artister och tenderar därför att välja bort Katarina, en internationell artist som faktiskt bor i Luleå. Hon fixar istället sina egna konserter. Hyr lokaler, som Kulturens Hus eller Domkyrkan. Köper in ljud och ljus och engagerar musiker.

Att Katarina dessutom arbetar med sponsorer betraktas ofta som en provokation av kulturetablissemanget.

– Jag ses som kommersiell och det är inte alltid så populärt. Men jag har å andra sidan aldrig tagit emot några bidrag. Om jag vill göra något så fixar jag det själv. Arbetar ihop mina egna pengar som jag sedan satsar.

Sedan några år tillbaka är Katarina först och främst smyckesdesigner. Det började med att hon målade färgstarka tavlor, Himlakatter. Under melodifestivalen i Växjö 2005 träffade hon en musiker som tyckte att katterna skulle passa perfekt som smycken. Han var silversmed och erbjöd sig att göra några smakprov.

– Det blev jättefint. Det visade sig att han var en av de bästa smederna i Sverige.

Himlakatterna blev snabbt populära smycken. Katarina bestämde sig för att utöka sin kollektion och bytte namn på den till Opera & Co, för att inte bara behöva hålla sig till katterna. Nu finns hennes smycken i butiker över hela Sverige.

Hela ruljansen, från att ta emot beställningar till att hålla lager och skicka varor, sköts av Katarina själv i Luleå. Hon arbetar ofta till tio på kvällarna och har bara någon enstaka dag ledig. Aldrig en hel helg eller semester.

Men vad gör du om du helt enkelt inte orkar mer?

– Ofta behöver jag bara några timmar i skogen för att finna lugnet. Härifrån till F21 kan man gå tur och retur på en och en halv timme. Det är fint, det brukar jag göra.

Fast visst är det slitsamt. Katarina säger att hon gärna skulle ha mer hjälp med det praktiska och administrativa. Så att hon kan ägna sig åt det hon är bra på: design och marknadsföring.

Under vårt samtal blir det tydligt att Katarina är en person som hämtar kraft ur sin privata sfär. Hon trivs bäst hemma och jobbar bra på egen hand. Jag anar en ensamhet som alla människor som har valt att gå sin egen väg kan känna.

– Visst förstår jag att mitt sätt att ta plats och förverkliga mina idéer kan sticka i ögon på folk. En gång skrev en journalist att jag var exhibitionist. Jag svarade faktiskt honom då, skrev att “Hallå, jag försöker bara försörja mig.”

För att lyckas med det har Katarina inte råd att vara diva. Men har lärt sig den svåra konsten stå upp för sig själv.

› Läs artikel