Åsa Petersen

Artikel › Publicerad av Norrbottens-Kuriren den 4 augusti 2012

“Jag kan tänka mig att bli politiker”

av Åsa Petersen

Sommarintervjuerna i Norrbottens-Kuriren fortsätter. Jag samtalar med Luleåprofilen Gustav Uusihannu som avslöjar sina politiska ambitioner.

LULEÅ. Gustav Uusihannu är en Luleåprofil. Efter nio år som fritidsledare och en hel uppväxt i föreningslivet, med start i Unga örnar, är han en eldsjäl som länge har fått saker att hända.

FAKTA

Namn: Gustav Uusihannu.
Ålder: 26.
Bor: Centrala Luleå. Uppvuxen på Hertsön.
Familj: Mamma Kerstin, pappa Eino och storebror Kristian.
Yrke: Fritidsledare.
Aktuell: Som Norrbottens läns landstings Ungdomsambassadör 2012 och som fotbollsspelare i IFK Luleå.

Gustav Uusihannus tre Luleåfavoriter:

1. Storgatan:
“Det är pulsådern i stan. På Storgatan träffar jag alltid människor jag känner. Jag kan gå till ett kafé ensam eller passera på väg hem från träningen. Alltid finns det någon att prata med.”

2. Kulturens hus:
“Det har verkligen lyft Luleå. Som Luleåbo är jag stolt att få visa Kulturens hus för alla som kommer hit. Det är snyggt, mysigt och fräscht. Och biblioteket är jättefint.”

3. Fritidsanläggningarna:
“Jag har vuxit upp i föreningslivet, så på fritidsanläggningarna känner jag mig hemma. Dit kommer folk som har en passion. Det gillar jag.”

I medierna är Hertsökillen Gustav Uusihannu mest känd för medborgarförslaget som gjorde att Luleåborna kunde samlas framför storbildsskärmen i Stadsparken för att se EM-matchen mellan Sverige och England. Så inleddes Luleå Pride med en stor fotbollsfest.

Men Gustav Uusihannu var en Luleåprofil långt före det. Efter nio år som fritidsledare och en hel uppväxt i föreningslivet, med start i Unga örnar, är han en eldsjäl som länge har fått saker att hända.

– Det spelar inte så stor roll vad som händer i Luleå. Bara det händer mycket. Det kan vara sport, kultur eller vad som helst, säger Gustav.

Han kommer direkt från träningen med IFK Luleå. Nu har han några timmar ledigt innan de ska spela match på kvällen. Vi möts vid Gula paviljongen, går en sväng i solen på Storgatan och sätter oss för att fika på Kulturens hus.

Känner alla
Jag vet inte hur många han hinner hälsa på. Överallt finns det någon som hojtar ett glatt ”Tjena! Hur är läget?”

– Det blir så som fritidsledare. Man känner inte bara ungdomarna på fritidsgårdarna, utan även deras syskon, föräldrar och lärare. Jag trivs med det. Jag är en social person.

Jag skulle tro att Gustavs starka entusiasm och stora hjärta är minst lika viktiga anledningar som hans arbete till att folk gillar honom. När jag frågar Gustav om han måste ha svåra samtal med ungdomar i sin roll som fritidsledare, svarar han att det gäller att utgå från det positiva.

– Alla har något som är bra inom sig, något att bidra med. När man tar fasta på det goda blir det bra samtal. Unga tycker om att prata på det sättet.

Gustavs positiva syn på livet och människan kommer från bra förebilder. Han säger att han har haft tur. Både med lärare, fritidsledare och idrottstränare.

Bästa lärarna
– Roger Rönnberg, som vann VM-guld med Småkronorna, har varit min hockeytränare i flera år. Och flera av mina lärare har utsetts till Luleås bästa.
Samhällsengagemanget går som en röd tråd genom vårt samtal. Gustav använder inga stora ord när han beskriver hur människor ska behandla varandra. Men han reagerar på missförhållanden och orättvisor. Som när han började träna ensamkommande flyktingbarn i fotboll.

På olika fotbollsplaner, som Skogsvallen och Hertsöns IP, såg Gustav hur flyktingpojkar kom dit för att sparka boll. Men de hade inget lag, de hade inte bokat någon tid, så de blev alltid bortsjasade av andra.

– Det satte så klart igång processer hos mig som ungdomsledare och vän av idrott. Jag bestämde mig för att försöka hjälpa de här grabbarna.

Tränar flyktingbarn
Gustav tog kontakt med olika idrottsorganisationer i Norrbotten och pratade med boendena för ensamkommande flyktingbarn. Han sa att han ville träna flyktingbarn i fotboll och fick stöd för det. Nu har verksamheten varit igång i ett och ett halvt år. Två träningar i veckan, 40 veckor om året.

– Vi spelar fotboll och snackar värderingar kring idrotten. Om de vill börja i ett lag kan jag lotsa dem till rätt klubb och tränare. Då behövs det grejer som fotbollsskor och benskydd. Det fixar jag med mina lagkamrater i IFK. Det finns alltid något som vi inte använder.

Fotbollsträningen blir även ett sätt för flyktingbarnen att förbättra sin svenska.

Lär sig språket fort
– De är jätteambitiösa på träningarna och lyssnar verkligen på vad jag säger. Jag ser en toksnabb språklig utveckling. Fast det beror nog mest på att de har jättebra lärare i skolan och fin personal på sina boenden.

Gustav upplever Luleå som en bra kommun för unga människor att bo i. Här finns ett brett idrottsliv och många bra fritidsgårdar. Kulturens hus är också viktigt.

– Man kan gå på biblioteket och läsa tidningar eller surfa på en dator. Sitta och mysa på trappan ner mot vattnet. I Kulturens hus behöver man inte köpa något för att få vara. Det är kanonbra för ungdomar.

Svårt med boende
– Men det finns en punkt där kommunen brister. Unga människor har svårt att få tag i bostäder hyfsat centralt i Luleå. Det saknas billiga och små hyresrätter, eller lägenheter över huvud taget.

– Jag har kompisar och bekanta som väljer bort Luleå för den sakens skull. Det är trist. De skulle behövas i stan. Kommunen och företagen måste ta tag i bostadsbristen, tillsammans.

Om ett år har Gustav jobbat som fritidsledare i tio år. Då vill han ta nästa steg i livet och göra något annat. De senaste åren har Gustav tagit olika universitetskurser på distans. Han har inriktat sig på ungdomar och delaktighet. Läst kurser i EU-kunskap och kommunal demokrati.

Politiker?

– Jag kanske vill bli rektor, eller tjänsteman i kommunen. Fortsätta arbeta med samma områden som nu men i en annan roll.

Du är samhällsengagerad. Är politiken ett alternativ?

– Ja, politiken kan jag absolut tänka mig. Som politiker skulle jag arbeta för ungas rätt att ha en bra fritid. Jag tycker att alla har rätt att bli tagna på allvar, att trivas i samhället och att göra sina röster hörda.

Vilket parti blir det i sådana fall? Rött, grönt eller blått?

– Då blir det Socialdemokraterna. Jag har de värderingarna med mig från början.

Oavsett vilken väg Gustav Uusihannu väljer i framtiden kan Luleå räkna med sin eldsjäl. Om Gurra, som han kallas av vännerna, får en idé vill han förverkliga den. För honom är det viktigast att alltid arbeta vidare. Att aldrig bli en bromskloss.

› Läs artikel