Åsa Petersen

Artikel › Publicerad av Norrbottens-Kuriren den 7 september 2012

Det är dags för en moské i Luleå

av Åsa Petersen

Att bygga en moské i Luleå är en fråga om religionsfrihet. Och om att göra Luleå till en stad i världen. Den som säger nej till moskébygget måste i konsekvensens namn kräva att alla religiösa samlingslokaler stängs eller rivs. Annars bygger motståndet mot moskén på motstånd mot muslimer. De har lika stor rätt som alla andra att utöva sin religion, om de önskar att göra det.

Människor har i alla tider haft en sorglig förmåga till rasism, att göra skillnad på “vi” och “dem” och att framställa “de andra” som sämre människor. Religionen har ofta använts som ursäkt. I olika tider har olika grupper demoniserats.

Fram till 1860 kunde svenskar som konverterade till katolicismen utvisas eller avrättas. Så sent som 1927 förbjöds judisk invandring av rashygienska skäl. Först i mitten av 1960-talet fick romer, en av världens mest förföljda grupper, rätt att rösta i Sverige.

Denna historiska bild tecknas av Mattias Gardell, professor i religionsvetenskap. I går talade han på studieförbundet Sensus möte om planerna på en moské i Luleå. Nära 150 personer samlades runt borden i Festivitetssalen på Stadshotellet.

– I dag framställs muslimer som det stora hotet mot det goda landet, sade Gardell.

Visst är det så. Islamister beskylls helt felaktigt för att stå för flest terrordåd i Europa och i världen, samtidigt som Nordens värsta terrordåd genom tiderna, den 22 juli 2011, var antimuslimskt. Anders Behring Breivik ville stoppa “islamiseringen” av Norge.

Studier visar att 70 procent av kvinnorna som bär slöja i Sverige har utsatts för trakasserier, hot eller fysiska angrepp. Slöjan beskrivs ofta som ett sätt att gömma undan kvinnan, konstaterar Mattias Gardell. Men i samma sekund som kvinnor sätter på sig en slöja gör de ett tydligt ställningstagande och blir måltavla för aggressiva antimuslimska krafter.

För Luleå gäller det att inte falla till föga för hetsen mot muslimer. Vi är, tack och lov, en öppen stad där människor med många olika religioner och ursprung lever och verkar. Moskéns minaret skulle tydliggöra det.

– Det finns en samstämmighet bland politikerna i Luleå om att en moské skulle tillföra väldigt mycket. Moskén skulle göra Luleå till en mer attraktiv plats, säger det socialdemokratiska kommunalrådet Yvonne Stålnacke.

Det är en välkommen markering. När moskéer byggs uppstår ofta en oro bland grannarna. Man oroar sig för sådant som parkeringsplatser och buller.

Denna oro utnyttjas ofta av rasistiska krafter, som är motståndare till moskébyggen av helt andra skäl. Men när moskén väl är på plats brukar lokalbefolkningen uttrycka stolthet över att den står där. Området har fått en ny mötesplats.

Moskéer har en integrerande kraft, konstaterar forskare. Bönerummen, som ofta utvecklas till kulturella center, ger muslimer känslan att de får ta plats i samhället och inte behöver huka under fördomar. Vi som inte är muslimer får lättare att lära känna den religion som det finns så många förutfattade meningar om.

Jag är själv inte religiös. Jag reagerar starkt på alla former av religiös fundamentalism. Oavsett om det rör sig om kvinnoprästmotståndare inom Svenska kyrkan eller imamer som avråder kvinnor från att anmäla våld i nära relationer. Jag önskar att alla religiösa samfund var tydligare med att ta avstånd från sådant.

Men det innebär inte att jag drar alla utövande troende över en kam eller vill begränsa religionsfriheten. I Luleå 2012 borde en moské vara lika självklar som en kyrka. Jag vill leva i en öppen stad som inte gör skillnad på människor.

› Läs artikel