Åsa Petersen

Artikel › Publicerad av NLL den 26 september 2012

Diskrimineringen hotar framtidslänet

av Åsa Petersen

Norrbotten har en glödande arbetsmarknad. Det betyder att antidiskrimineringsfrågorna, som så ofta förpassas till mångfaldshörnet i samhällsdebatten, är våra viktigaste frågor. Jag skojar inte, jag är fullt allvarlig. Låt mig förklara.

I juli hände en historisk sak, berättar arbetsförmedlingens chef Göran Nilsson. Då var Norrbottens arbetslöshetssiffror lägre än riksgenomsnittet. Det är första gången någonsin. Efter Stockholm är Norrbotten den region som har störst tillväxt på arbetsmarknaden.

Norrbottningarna jublar så klart. Bidragslänet har blivit investeringslänet, hur skönt är inte det?

Men med investeringarna kommer utmaningar. Samtidigt som de nya gruvorna i Tornedalen och Malmfälten – kanske även i Jokkmokk – skriker efter arbetskraft så väntar stora pensionsavgångar i vården, skolan och omsorgen. Och eftersom Norrbotten fortfarande är ett län som folk flyttar från, inte till, har både privata och offentliga arbetsgivare svårt att rekrytera ny personal.

Det talas om ”missmatchning”. Att många av de nästan 11 000 personer som är inskrivna som arbetssökande på länets arbetsförmedlingar inte har den kompetens som motsvarar arbetsgivarnas behov.

Visst. Men ett minst lika stort problem är arbetsgivare som inte förmår se kraften hos människor de skulle kunna anställa.

Personer med funktionsnedsättningar har betydligt svårare att få jobb än andra. Hos dem tenderar arbetsgivare att se hinder istället för möjligheter, hur stor deras kompetens än är. För att inte tala om arbetssökande som kommer från andra håll i världen. Det fattar väl vem som helst att man inte kan arbeta i Sverige om man talar svenska med brytning! Eller?

Diskrimineringen pågår ofta i det fördolda, i en gråzon. Den är svår att både påtala och anmäla. Men för människor som trots utmärkta kvalifikationer alltid nekas att komma till anställningsintervju råder det ingen tvekan: Diskrimineringen pågår ständigt och jämt.

Det förlorar både arbetsgivare, arbetssökande och hela förbaskade samhället på. Människor respekteras inte och får inte vara med och bidra.

I förra veckan besökte Shadé Jalali, Unionens likabehandlingsexpert, Norrbotten. Hon påtalade det obestridliga faktum att heteronormen håller ojämställdheten på arbetsmarknaden vid liv.

Pojkar fostras till riktiga män och flickor fostras till riktiga kvinnor för att så småningom kunna attrahera varandra. Det gör att kvinnor och män fortsätter att välja olika arbeten. Kvinnor i offentlig sektor och män i privat näringsliv, om man hårddrar det. I nästa steg värderas det ”manliga” högre än det ”kvinnliga”, vilket gör att arbetsvillkoren är sämre och lönerna lägre inom traditionella kvinnoyrken.

Norrbotten måste inte bara ta itu med den diskriminering som hindrar oss att från att se kraften i alla människor. Vi borde även kasta hela heteronormen överbord. När både basindustrin och välfärdstjänsterna skriker efter arbetskraft funkar det inte att vissa jobb är ”kvinnliga” och andra ”manliga” och att ”mansjobb” värderas högre än ”kvinnojobb”.

Om Norrbotten ska kunna klara sina investeringar och pensionsavgångar måste alla människor – oavsett sådant som kön, etnicitet och sexualitet – kunna välja vad de helst vill jobba med. Det är förutsättningen för att vi verkligen ska kunna bli det framtidslän som vi säger att vi är.