Åsa Petersen

Artikel › Publicerad av Norrbottens-Kuriren den 12 oktober 2012

Gör uppror för Norrbotniabanan

av Åsa Petersen

I den kommande boken “Norrland” gör Po Tidholm ett nedslag i Luleå. Han skriver om hur Norrbotten har fått finna sig i att bli betraktat som ett slags råvaruleverantör:

“Det är härifrån rikedomarna kommit; malmen, vattenkraften och skogen. Har det byggts vägar och järnvägar har det varit för att transportera gods från norr till söder, inte för att upprätthålla livet i de avlägsna regionerna. Och inte för att någon skulle resa hit.”

Det är sorgligt att läsa. Det blir inte bättre av att statsmakten (i meningen regeringen) knappt ens verkar fatta det där med godset på järnvägarna längre.

I infrastrukturpropositionen som presenteras inom kort, enligt spekulationerna redan på måndag, finns inte Norrbotniabanan med.

Det har Fredrik Reinfeldt redan gett besked om. Under sitt senaste besök i Kiruna hävde han ur sig följande: “Det är en tolvårsplan som vi nu lägger och i den finns inte [Norrbotniabanan] med, men det finns annat som är viktigt för Norrbotten.”

Det har fått allianskamraten Stefan Tornberg, ordförande för Centern i Luleå, att reagera. “Sverige har inte råd med att statsministern har norra Sverige som en blind fläck”, skriver han tillsammans med en rad partikamrater i Norrbotten och Västerbotten.

Inte heller i Socialdemokraternas budgetmotion nämns Norrbotniabanan. Karin Åström, ordförande för länets socialdemokrater, försäkrar att banan ska komma i partiets infrastrukturmotion. Men det har vi inte sett än. För Stefan Löfven, som i ett klipp på Youtube talar sig varm för bygget, är det upp till bevis.

Norrbotniabanan är hur enkel som helst att argumentera hem. Denna 27 mil långa järnväg, som skulle sträcka sig mellan Umeå och Luleå, är enligt Trafikverket en vinstaffär för både ekonomin och miljön. Transportkostnaderna för godstrafiken kan sjunka med upp till 30 procent. Koldioxidutsläppen beräknas minska med cirka 80.000 ton per år.

På sin hemsida konstaterar Trafikverket att godstrafiken mellan norra och södra Sverige är omfattande – ungefär 60 procent av godstransportarbetet på järnväg sker i norra Sverige. Samtidigt tvingas industrin att använda Stambanan genom övre Norrland, en bana som byggdes för 1800-talets behov.

“Den har stora lutningar, tvära kurvor och låga hastigheter. Den har ett enda spår och är sårbar för störningar, som i olyckliga fall kan förorsaka industrin driftstopp och stora förluster”, skriver Trafikverket.

Jag ska inte tråka ut er med så mycket mer siffror. Men dagens maximala tågvikter på Stambanan är 1.000-1.100 ton. På Norrbotniabanan skulle de kunna ökas till 1.600 ton. Det är därför transportkostnaderna skulle kunna sjunka så drastiskt.

För den som vet något om Norrbotniabanan är det självklart att den skulle gynna hela Sverige, inte bara Norrbotten och Västerbotten. Vi är ett exportberoende land och kärnan i exporten är naturtillgångarna i norra Sverige som skickas söderut för att vidareförädlas.

Att Norrbotniabanan ändå hela tiden negligeras och skjuts på framtiden måste antingen bero på okunskap eller attitydproblem hos beslutsfattarna. Jag tror tyvärr att det är en kombination av båda.

Under mina tio år i Stockholms politiker- och journalistkretsar var Norrbotniabanan inget som togs på allvar: “Bygga ny och dyr järnväg i de där avfolkningsbygderna? Är du galen!?”

Den bilden är förhoppningsvis på väg att ändras, i spåren av de stora investeringar som just nu görs i Norrbotten. Men ingen Norrbotniabana kommer att byggas så länge opinionen inte är nog stark.

Jag har ett förslag. Alla norrbottniska toppolitiker och företagsledare borde samlas och ställa ett gemensamt, högröstat krav. Norrbotniabanan är för viktig för att reduceras till partipolitisk pajkastning, där länets politiker bråkar om vilket parti som vill bygga Norrbotniabanan minst.

Gör ett enat Norrbottensuppror istället. Ni har allt att vinna.

› Läs artikel