Åsa Petersen

Artikel › Publicerad av Norrbottens-Kuriren den 19 oktober 2012

Sluta säga åt människor att de inte duger

av Åsa Petersen

Hur mycket invandring tål Sverige?” frågade SVT:s Agenda i sin partiledardebatt.

Den relevanta frågan är givetvis: “Hur mycket främlingsfientlighet tål Sverige?”

Vårt land i allmänhet – och det åldrande Norrbotten
i synnerhet – har inte en suck om inte människor från hela världen vill komma hit för att leva här.

Jag brukar riva ur artiklar i Kuriren som berättar om etnisk diskriminering i länet. Med tiden blir det en skamlig hög som visar att Norrbotten på inga sätt är befriat från fördomar, trots att vi så ofta klagar på att utsättas för fördomar från andra.

Radioekot har avslöjat att svenska bensinstationer ofta diskriminerar romer. Tanja Hagert som är rom och bor i Luleå var med i testet. Hon nekades att hyra bil två gånger.

– Den anställde killen var trevlig och förklarade att det inte fanns någon ledig bil och jag fick magkänslan att det verkligen var så. Men när (den icke-romska) reportern går in får hon hyra bil direkt, berättar Tanja Hagert för Kuriren.

Hon har länge varit Luleås stora förkämpe för romers rätt, en välkänd profil i stan. Tyvärr är hon inte ovan vid att behandlas illa. Att handla kan innebära att en vakt går efter henne genom hela affären. Ska hon tanka tvingas hon ibland visa körkortet i förväg.

De som diskriminerar ser inte Tanya som person. De registrerar hennes vackra kjol och väljer sedan att delta i den hets mot romer som pågår i hela Europa.

Nyligen skrev Kuriren om Anna Nordberg. Hon gifte sig och kom från Murmansk till Luleå för två år sedan, med en femårig ekonomiutbildning i bagaget. Högskoleverkets intyg konstaterar att Annas utbildning motsvarar en magisterexamen med företagsekonomi som huvudämne.

Ändå är dörren till den svenska arbetsmarknaden stängd.

– Jag tror att arbetsgivarna inte vågar. De tror att det kan bli fel och missförstånd på grund av språket. Sådant löser man genom att lära sig mer. Jag tror också att arbetsgivarna vill att det ska vara som vanligt. De vill inte prova, säger Anna.

Bekymrat norrbottniskt tal om “arbetskraftsbrist” och “avfolkning” klingar falskt om människor från andra länder inte får använda sin kompetens – alltså nekas att vara med och bidra – när de slår sig ner i Norrbotten.

Inte bara folk “utifrån” marginaliseras i länet. Kalix kommun har, trots föräldrars vädjanden, nekat 37 barn modersmålsundervisning i finska. Skollagens krav på förkunskaper användes som ursäkt.

Kritiker slog näven i bordet och hävdade att Kalix bryter mot språklagen och lagen om nationella minoriteter. Nu svarar kommunen med att erbjuda barnen undervisning i finska på kvällstid.

Man skulle ju kunna tänka sig att ett län som Norrbotten skulle vara mer ödmjukt inför föräldrars vilja att lära sina barn ett modersmål som håller på att försvinna. Vi har en mörk historia av diskriminering mot samer och tornedalingar som vi borde ha lärt oss av. Men tydligen inte.

Norrbotten vill bli fler norrbottningar. Vi vill ha en framtid, helt enkelt. Då duger det inte att exkludera människor som bryter mot en lika snäv som uråldrig norm. Varje fall av diskriminering är med och bildar en struktur som hotar länets överlevnad.

Varje gång en människa behandlas illa, förvägras rätten att vara den hon är, förminskas våra chanser att leva som hela och fria människor här. Taket blir lägre och luften blir svårare att andas. Varenda en av oss får mindre utrymme att växa.

Det är ingen framtid, det innebär ingen utveckling. Och avfolkningen fortgår.

Om Norrbotten vill sluta förlora människor måste vi sluta tala om för människor att de inte duger här.

› Läs artikel