Åsa Petersen

Artikel › Publicerad av NLL den 5 december 2012

En kulturell bakgrund får vi när vi dör

av Åsa Petersen

Åsikterna om ”Så mycket bättre” fyller min Facebookfeed varje helg. Jag följer själv inte tv-serien, men jag har inte kunnat undgå att höra de mest omtalade tolkningarna. Som när Laleh sjöng E-Types ”Here I Go Again” och rörde honom till tårar.

I måndags talade antirasisten Edna Eriksson på Mångfaldsdagen i Luleå. Hon spelade upp just det klippet och ställde frågan:

”När Laleh tolkar E-Type, är det då två kulturer som möts? Eller är det en människa som tolkar en annan?

Det talas mycket om kultur i vår tid. Antingen på ett positivt sätt, om hur samhället berikas när många kulturer samexisterar. Eller så beskylls kulturell mångfald för att leda till obehagliga ”kulturkrockar”.

Rasisterna på nätet har tagit detta till sin extrem. De använder ”kulturberikare” som skällsord för att visa sitt förakt för människor.

Problemet med tron på olika fasta kulturer är att individens frihet krymper. Vår härkomst anses kunna avgöra hur vi lever och vilka vi är. Istället för att möta varandra som egna och komplicerade människor, tvingar vi in varandra i olika kulturella mallar. Ibland positiva och ibland negativa, men aldrig överensstämmande med varje människas sanning om sig själv.

Som Edna Eriksson uttrycker det: ”De kulturella skorna är alltid för små. De passar ingen.”

Norrbottningar är vana vid att exotiseras. Det kan vara smickrande ibland, när vi ses som hederliga och hårt arbetande. Men det blir genast obehagligt när vi beskylls för att vara hjälplösa representanter för ett bidragslän. Då rasar vi mot fördomarna, med all rätt.

Samma människa som i ena stunden drabbas en fördom, kan i nästa stund ge uttryck för fördomar om andra. Den ständiga uppdelningen i ”vi” och ”dom” hämmar alla människor, eftersom vi förvägras rätten att vara oss själva när vi anses kunna representera en grupp.

”En kulturell bakgrund får vi när vi dör. Hela livet håller vi på att skaffa oss en”, säger Edna Eriksson.

Precis så vill jag leva. Jag vet var jag föddes, men jag vet inte vad jag dör. Och allt som händer däremellan kommer att forma mig som individ. Jag vill förändras genom livet.