Åsa Petersen

Artikel › Publicerad av Norrbottens-Kuriren den 9 januari 2013

Tåghaveriet är pinsamt för Norrbotten

av Åsa Petersen

Ursäkta, men vad hade ni väntat er? Att det inte skulle vara smällkallt i Norrbotten på vintern? Den frågan vill jag ställa till de ansvariga för tåghaveriet som just nu pågår i övre Norrland.

Kaoset växer, och blir allt mer genant, för varje dag. I går kom beskedet att alla Norrtågs avgångar mellan Luleå och Umeå ställs in under hela januari. Tågen ska ersättas med buss. Förra veckan var 13 av 19 tåg inne på verkstad. Under december ställdes 44 av Norrtågs avgångar i Norrbotten in. För många resenärer blev julresorna ett tågskämt.

Det är otroligt pinsamt för Norrbotten. En av favoritsysselsättningarna i vårt län är att skämta om sörlänningars snökaos. Vi driver med stockholmare som inte pallar några ynka snöflingor. Skrockar om att vi måste komma och rädda dem med våra rejäla doningar: “Era veklingar!”

Men när de fyra nordligaste länen investerar mångmiljonbelopp i spårbunden kollektivtrafik är det uppenbarligen ingen som har tänkt på att det ska bli vinter en gång om året. De splitternya tågen havererar direkt när köldknäppen kommer.

Det bildas is kring bromsarna, toaletterna slutar fungera på grund av kylan och fukten ger elfel. Dessutom slits hjulen tre gånger mer än normalt.

Naturligtvis finns inte serviceverkstäder nog att ta hand om alla dessa haverier. Minsta störning i trafiken blir ett jätteproblem när tågen uppenbarligen inte håller måttet. Allt som kan gå fel gör det – och resenärerna blir stående på tågstationerna. Har de tur får de komma in i varma vänthallar. Ersättningsbussar är ingen självklarhet.

Beställaren Norrtåg, operatören Botniatåg och tågleverantören Alstom turas om att i medierna konstatera misslyckandet. Tomas Hedenius, talesperson för Botniatåg, sammanfattar deras budskap bäst.

– De flesta problem är relaterade till fordonen som i sin tur är relaterade till vintern. De här fordonen håller inte för vinterförhållandena helt enkelt, säger han.

Det kan verka rakryggat att ingen förnekar eller försöker släta över haveriet. Men att erkänna ett problem är inte samma sak som att ta ansvar för det. Samstämmigheten i aktörernas beklaganden gör det i nuläget svårt att se vem som har felat. Risken är uppenbar att de ansvariga snart börjar skylla på varandra – och att alla ansvariga därmed slipper ansvar. Så får det under inga omständigheter bli.

Norrtåg ägs av länstrafikbolagen i de fyra nordligaste länen. Länstrafiken i Norrbotten ägs i sin tur av landstinget och kommunerna. Nu måste politikerna gå till botten med hur den nödvändiga och välkomna persontågsatsningen i övre Norrland har kunnat bryta samman så totalt. En haveriutredning är de folkvaldas skyldighet mot skattebetalarna.

Hur har man kunnat köpa in tåg som inte klarar vinterförhållanden till en av världens kallaste vinterregioner? Var i kompetens- och ansvarskedjan har det brustit?

Och varför verkar ingen ha kommit på tanken att kollektivtrafiken måste lära av godstrafiken på räls, som under lång tid har bemästrat köldknäppar i landets nordligaste delar? LKAB:s malmtåg rullar medan Norrtågen står stilla.

Förtroendekrisen för Norrtåg kunde inte vara större. Skattebetalarna tvingas konstatera att många av deras miljoner har satsats på odugliga tåg. Resenärerna förstår att de måste välja bort Norrtåg, ta flyget och bilen i stället, om de vill vara säkra på att över huvud taget komma någonstans.

Samtidigt sänds budskapet till övriga Sverige att det där med tågtrafik i övre Norrland är en omöjlighet – det är helt enkelt för kallt. Myten om obygden Norrbotten får ny näring när inte ens vi norrbottningar själva lyckas visa att det går att bemästra kylan och säkerställa moderna kommunikationer här uppe.

Det här är illa på så många sätt att mina kinder börjar blossa när jag tänker på det.

› Läs artikel