Åsa Petersen

Artikel › Publicerad av Norrbottens-Kuriren den 1 februari 2013

Pajalaborna ska känna stolthet

av Åsa Petersen

Gruvan i Pajala blir över två miljarder dyrare än beräknat. Northland jagar mer pengar hos investerare och aktien störtdyker på Oslobörsen, bara tre månader efter att den första salvan sprängdes. Måste gruvan säljas? Går Northland i konkurs?

I centrum för hela den dramatiska händelseutvecklingen står Pajalas befolkning. Det är inte bara aktieägarnas pengar, utan även framtiden för Pajalaborna, som står på spel när gruv- och mineralexperterna gör sina analyser åt investerarna.

Hotellägaren Per-Arne Ylipää håller hoppet uppe. Till Kuriren säger han:

– Först blev jag både chockad och orolig, mina tankar gick främst till de stackars småspararna. Men gruvverksamheten är igång och om inte Northland klarar det här köper någon annan upp dem. Det kommer att gå bra för Pajala även i framtiden.

Just hopp är något som har kännetecknat Pajala sedan det började talas om en gruva. På 1950-talet, under sågverkens storhetstid, bodde över 15.000 personer i kommunen. Sedan automatiserades skogsbruket och Pajala tappade sina jobb och sin befolkning. Kräftgången pågick i årtionden. 2010 bodde drygt 6.000 personer i Pajala.

Gruvan har blivit ett ljus i mörkret, ett hopp om en ny framtid. Befolkningen ökar snabbt, målet är 10.000 Pajalabor. Nya företag startas. Barnafödandet ökar markant. Pajala har blivit en hemvändarkommun. Många människor som flyttat ser en chans att återvända för att arbeta, inte bara i gruvan. Per-Arne Ylipää har renoverat sitt hotell och fått dubbelt så många gäster.

Det socialdemokratiska kommunalrådet Kurt Wennberg har sitt eget humoristiska sätt att beskriva uppgången. På en konferens i höstas hörde jag honom säga:

– Nu kan man inte köra rakt ut i korsningen längre, utan måste vänta på sin tur. Och nu måste man stå i kö i affären. Det är vi i Pajala ovana vid. Om två personer står före oss i kön så ropar vi: “Öppna den andra kassan också!”

Northlands gruvsatsning och Pajalas uppgång har varit med och etablerat en ny bild av hela Norrbotten: Från bidragslän till investeringslän! Festtalen har varit många och fyllda med superlativ.

När Northland nu sjunker som en sten är risken stor att hyllningarna, över en natt, vänds i domedagsprofetior: “Det var väl det vi visste! Den där gruvsatsningen var dödsdömd redan från början!” Det gäller att hålla huvudet kallt, att inte rusa iväg.

Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen: Inga regioner kan längre överleva på bara basindustrier. Arbetsmarknaden måste erbjuda många olika sorters jobb, och livet måste bestå av mer än bara arbete, om människor ska vilja bo på en ort.

Det industritunga Norrbotten måste börja värdesätta tjänstesektorn och kulturlivet på ett helt annat sätt än tidigare. Bilden av den enda sanna norrbottningen som en manlig industriarbetare måste förändras, inte minst om unga kvinnor ska se en framtid här.

Det gör inte gruvan i Pajala mindre viktig. Pajala har sina naturresurser och runt dem, först skogen och nu malmen, har orten kunnat blomstra.

Pajalaborna har gjort allt som stått i deras makt för möjliggöra Northlands gruvetablering. Lagat mat, upplåtit sängplatser, bjudit på guidade turer – kort sagt hälsat välkommen till orten på alla sätt som går. Förutom att ställa upp med sin arbetskraft i själva gruvbygget. För det förtjänar Pajalaborna stor respekt.

Northlands ledning måste ta fullt ansvar för allt som har gått fel i deras gruvetablering. Företagets felkalkyler riskerar inte bara investerarnas pengar – utan även en hel bygds överlevnad.

Medan cheferna i Northland bör ägna sig åt grundlig självrannsakan, har Pajalaborna all anledning att känna stolthet. De har varit med och byggt en gruva som förhoppningsvis är med och formar Tornedalens framtid. Oavsett om det står Northland på den eller inte.

› Läs artikel