Åsa Petersen

Artikel › Publicerad av NLL den 19 mars 2013

Det norrbottniska taket är på väg att höjas

av Åsa Petersen

Det är någon vecka sedan nu. Men den internationella kvinnodagen 2013 kommer att finnas kvar i mitt hjärta länge. Det var då jag verkligen påmindes om den feministiska kraften i Norrbotten.

Varför ska kvinnodagen finnas? Borde inte kvinnor och män äga årets alla dagar tillsammans?

Frågan är så klart berättigad. Vi är många som längtar efter ett jämställt samhälle där kön inte spelar någon roll. Där alla människor få vara just människor, oavsett vad de har mellan benen.

Men vi är som bekant inte där än. Könsorättvisorna präglar våra liv och samhällen. Bara för att ta ett enda effektivt exempel: De svenska löneskillnaderna mellan könen gör att kvinnor jobbar gratis efter klockan 15:52 varje arbetsdag.

Kvinnodagen behövs för att uppmärksamma kvinnors livsvillkor världen över. För mig som feminist behövs kvinnodagen även för att samla kraft inför resten av årets jämställdhetskamp.

Jag framträdde på två olika möten den 8 mars. Först på en frukost hos näringslivsbolaget Strukturum i Jokkmokk. Sedan på en after work i Luleå, arrangerad av TCO Norrbotten.

Jag hade nog väntat mig att bli grillad. Att få svara på sedvanliga påståenden om att ”jämställdheten har gått för långt” eftersom ”kvinnor och män trots allt är olika”.

Det hände inte. Jag mötte förvisso många åsikter och funderingar, men ingen som ifrågasatte vidden av könsorättvisorna eller värdet av jämställdhet. Båda mötena var fullsatta till sista stol och det fanns en ärlig vilja att lyssna på varandra. En stark feministisk grundton.

Jag säger ofta att jämställdheten inte har kommit lika långt i Norrbotten. Att glastaket är både lägre och tjockare här, för alla som bryter mot den manliga normen. Länets stolta basindustrier har skapat statiska könsroller som är svåra att bryta med.

Men samtidigt: Den norrbottniska längtan efter jämställdhet är oerhört stark. Runt om i länet finns många människor som inte accepterar tingens ordning, som kämpar för människors rätt att vara sig själva och respekteras för det. Oavsett sådant som kön, sexualitet och ursprung.

Det är en rörelse som växer underifrån, som pågår hela tiden. Som inte minst innebär att normbrytare stärker varandra att ta plats. Häromdagen fick jag ett mejl av en ung politikerkvinna. Hon skrev:

”Det ger otrolig kraft att det finns så många bra, intelligenta och kunniga unga kvinnor att se upp till i Norrbotten, som också förespråkar att man ska stå upp för sina åsikter och säga som man tycker.”

Den norrbottniska debatten vidgas allt mer. Allt fler utmanar uråldriga maktstrukturer och kräver sin rätt att göra sig hörda. Sakta blir det högre i tak och lättare att andas.

Jag är väldigt glad att få vara med i den rörelsen.