Åsa Petersen

Skandalös behandling av Norrland

30 september 2013
Publicerad av Dagens Arena

Staten använder Norrland som råvarukoloni men vill inte ens betala för säkra godstransporter från landets norra delar. Det är skandalöst.

Läs artikel ›

Romer i Luleå kräver sin rätt

27 september 2013
Publicerad av Norrbottens-Kuriren

I dag klockan 12 anordnas en manifestation mot registrering av romer. Platsen är Gula Paviljongen i Luleå. Initiativtagare är den romska aktivisten Tanja Hagert. Vi lärde känna varandra 2010, när jag intervjuade henne för Aftonbladet. Då sa hon:

– Det duger inte att myndigheterna säger åt oss romer att göra si eller så. Vi kräver ingen särskild behandling, bara att bli behandlade som alla andra. Jag hoppas att jag kan så ett frö av mänskliga rättigheter, som mina barn får skörda.

De mänskliga rättigheterna i Sverige visade sig bräckliga i veckan, då Dagens Nyheter avslöjade att polisen i Skåne har registrerat flera tusen romer – många av dem barn. Uppgifter ur registret har spridits över landet.

Laimi Lindgren, rom och luleåbo, uttryckte sin förtvivlan i Norrbottens-Kuriren:

– Det här registret är en brännmärkning av alla romer. Allt arbete för integrering är tillbaka på ruta ett. Det gör mig förbannad och orolig. Inte minst för våra unga som är framtiden.

Förtroendeklyftan mellan romer och myndigheter är stor. Det beror på de många övergrepp som samhället har utsatt romer för. De har tvångssteriliserats och fördrivits. Den lokala ordningsstadgan förbjöd länge romer att stanna mer än tre veckor i samma kommun. Först på 1960-talet fick romska barn rätt att gå i skolan i Sverige.

Förtrycket är inte historiskt. Det pågår med full kraft i vår nutid. Det bevisas av polisens registrering – och bekräftas av den hårda kritik som FN riktade mot Sverige i måndags.

Rasdiskrimineringskommittén i Genève är bekymrad över ”bristen på framsteg när det gäller lika rättigheter för romer i Sverige, särskilt fortsatt stigmatisering och diskriminering”. Romer får inte tillgång till utbildning, bostäder och arbete som andra och hamnar därför i en ”vansklig socioekonomisk situation”.

Detta har länge uppmärksammats av Maria Leissner, tidigare ordförande i Delegationen för romska frågor. Hon besökte Luleå på den romska nationaldagen 2011 och berättade att 80 procent av Sveriges romer uppskattas leva i livslång arbetslöshet. En absolut minoritet av romska barn fullföljer grundskolan. I politiken är romer så gott som obefintliga.

– Att vara rom i Sverige och gå ut från sitt hem är att gå ut i fiendeland, sa Maria Leissner.

I Luleå bedrivs ett aktivt arbete för att bekämpa rasismen mot romer. Mycket av det är romernas egen förtjänst. De kräver sin plats i det offentliga samtalet och delar med sig av sin kultur, inte minst genom orkestern Terno Drom.

Luleå har utsetts till en av fem svenska pilotkommuner som ska ta fram metoder att inkludera romer i samhället. Fyra romer har anställts som brobyggare. En av dem är Tanja Hagert.

– Vi ska utbilda kommunala förvaltningar, så att romerna får bättre möjligheter att komma in i samhället, sa hon när projektet startade.

Tyvärr är inte polisen involverad i brobyggandet. Om jag vore polischef i Luleå skulle jag omedelbart ringa upp de ansvariga och be om att få vara med i projektet, på alla sätt som går.

Jag glömmer aldrig vad Tanja Hagert sa till mig den där första gången vi sågs, en solig sensommardag på Storgatan.

– Överallt i världen behöver du ett nätverk innan du kan komma någonstans. Människor har börjat känna igen mitt ansikte i Luleå. Det ger mig trovärdighet. Men när jag verkligen behövde samhället fanns det inte där för mig. Då sågs jag bara som en lat zigenarunge.

Tydligen en zigenarunge som ovanpå allt annat har riskerat att hamna i polisens register. Den här veckans avslöjanden är en skam för Sverige. Nu måste vi gemensamt ta itu med den rasism mot romer som uppenbarligen sitter så djupt, så djupt.

Läs artikel ›

Obegripligt nej till Region Norrbotten

25 september 2013
Publicerad av NLL

Regeringen säger nej till att bilda Region Norrbotten. Det betyder att de regionala klyftorna i Sverige ökar. En kan verkligen undra hur regeringen har tänkt. Om den över huvud taget har tänkt. I korthet innebär regeringens beslut att länen Jönköping, Gävleborg, Östergötland, Örebro, Kronoberg och…

Läs artikel ›

Gör upp med den statliga rasismen

23 september 2013
Publicerad av Dagens Arena

När polisen registrerar romer visar sig samhället vara en rasistisk förtryckare. Inte en försvarare av människovärdet.

Läs artikel ›

Norrbotten – inget län av gubbkommuner

20 september 2013
Publicerad av Norrbottens-Kuriren

Tro det eller ej, men Norrbotten är ett föredömligt exempel när tidningen Dagens samhälle granskar Sveriges gubbkommuner.
Kartläggningen visar att 92 av landets 290 kommuner aldrig har haft en kvinna som kommunstyrelsens ordförande, från kommunreformen på 1970-talet fram till i dag.
Dagens samhälle skriver:
”Mansbastionerna finns både bland stora och små kommuner och i såväl röda som blå fästen. I ett enda län har samtliga kommuner letts av en kvinna: Jämtland. Också i Gävleborg, Uppsala län och Norrbotten har kvinnor varit framträdande.”
I vårt län är det bara Arvidsjaur och Pajala som aldrig har haft en kvinna som ordförande i kommunstyrelsen.

Forskningen visar att kommunalråden blir allt viktigare beslutsfattare i svensk politik. Det är inte särskilt förvånande. När nationsgränserna minskar i betydelse utövas allt mer makt på lokal, regional och internationell nivå.
Vem som är kommunalråd spelar många gånger större roll för människors vardag än vem som är statsminister. Kommunpolitiken finns till för att skapa fungerande lokalsamhällen, med allt från välfärd och näringsliv till stadsplanering och kulturinstitutioner.
Det är ett hårt jobb men någon måste göra det. Vara ordförande i kommunstyrelsen alltså, och ta det högsta ansvaret för en kommun på samma sätt som en statsminister tar det högsta ansvaret för ett land. Stora beslut blandas med små och det viktigaste av allt är att förtjäna befolkningens förtroende. I Kommunpampar, SVT:s uppskattade dokumentärserie, kan vi just nu följa några kommunalråds vardag.

Att kön inte ska diskriminera från makt är grundläggande i en demokrati. Många som argumenterar mot kvotering av kvinnor hänvisar till att kompetens, inte kön, ska styra.
Men om en kommun aldrig har haft en kvinna som högsta makthavare är det knappast kompetensen som har varit avgörande.
Utan könet, för att bilden av kompetens felaktigt har varit bilden av en man.
Männen har helt enkelt vant sig vid att kunna kvotera varandra. Ur den aspekten är det glädjande att så många norrbottniska kommuner har eller har haft kvinnor som ordföranden i sina kommunstyrelser. Kommunpolitiken i Norrbotten har uppenbarligen, i många fall, lyckats stå emot den mansnorm som de traditionella basindustrierna har skapat.

Värre är det på andra nivåer. Norrbotten har till dags dato haft 28 landshövdingar. Inte en enda har varit kvinna. Regeringarna har valt man efter man att representera staten i Norrbotten.
Det säger sig självt att den långa raden av manliga landshövdingar inte beror på kompetens, utan på unkna könsmyter om vem som är bäst lämpad för makt.
Sverige har heller inte haft en kvinna som statsminister. I landet som brukar skryta med att vara ”världens mest jämställda” är det fortfarande kontroversiellt med kvinnor vid den högsta makten.

Kvinnor med maktambitioner granskas ständigt hårdare än män. Får finna sig i att möta en stormvind av sexistisk, förklenande kritik. Istället för relevant politisk debatt kan ett drev uppstå kring en handväska som anses för dyr. Har hon verkligen de (förmodat manliga) egenskaper som krävs i maktens topp? Är hon inte för mycket … kvinna?
I Luleå tar Yvonne Stålnacke snart över som kommunstyrelsens ordförande. Hon har bland annat en bakgrund som ordförande i landstingsstyrelsen. Det är symptomatiskt att uppmärksamheten ändå främst har kretsat kring vilken man som ska vara hennes vice i Luleås stadshus.
Well, de som självklart ser en man som den verkliga makthavaren får tänka om.
För i Luleå, liksom i många andra norrbottniska kommuner, är posten som kommunstyrelsens ordförande inte främmande för kvinnor.
Här finns färre gubbkommuner än på många andra håll i landet och det bådar gott för kompetensen.

Läs artikel ›

Sluta triangulera!

17 september 2013
Publicerad av Dagens Arena

Socialdemokraterna är alltid snabba på att påpeka bristerna i välfärden, men har hittills inte velat stoppa de skattesänkningar som har stor del i problemen.

Läs artikel ›

Löfven tyvärr inte särskilt trovärdig

16 september 2013
Publicerad av Aftonbladet

Skattedebatten blir närmast pinsam.

Läs artikel ›

Vuxna måste hjälpa barnen i stormens öga

13 september 2013
Publicerad av Norrbottens-Kuriren

Jag vet en liten tjej som stod mitt i stormens öga. Längst inne i mobbningens centrum var det tyst, tomt och kallt. Bara hon och magontet.

Efter skoldagens slut var det ingen som retades, men heller ingen som ringde eller plingade på dörren. Hon var tvungen att fråga en i sin familj:

– Tänker jag kort? Dom säger det i skolan och jag undrar om det stämmer, om ni bara inte har berättat det för mig.

Hon trodde aldrig att hon skulle få några kompisar. Definitivt ingen kille och inget jobb. Vem skulle vilja ha någon som hon, någonsin?

Jag tänker på henne när jag läser Anton Norbergs berättelse i Norrbottens-Kuriren. Idag är han vd och delägare i kommunikationsbyrån Yours. På högstadiet var han mobbad. Ett gäng elever på skolan hade satt i system att göra honom illa.

– Jag började tro att det var något fel på mig, att det var mitt eget fel.

Lärarna brydde sig inte, eller så fattade de inte vad som pågick. Anton Norberg försökte hitta egna lösningar på problemet. Ville bli en i mängden. Ibland snattade han prylar till andra elever, för att få deras uppskattning. Familjen blev räddningen, de fick honom på rätt spår igen.

– På högstadiet bröt mobbningen ner mitt självförtroende, men jag kom igen i livet. Jag har en grabb som är nio år, det värsta vore om han eller någon i hans närhet utsattes för mobbning, säger Anton Norberg.

Fler vuxna borde göra som han. Öppet berätta om en skoltid som var ett helvete. För att barn som utsätts just i dag – precis i vår närhet – ska veta att det går att ta sig igenom det hemska. Att livet inte är meningslöst, fast det känns så. Att det kan bli bättre och gå över.

Att det aldrig är ditt eget fel. Att det inte är något fel på dig. Bara på miljön du vistas i.

Den svenska samhällsdebatten har just nu fullt upp med den grova misshandeln på internatskolan Lundsberg, där två elever brändes med strykjärn. Något liknande hade aldrig accepterats på en arbetsplats för vuxna. Skolinspektionen stängde skolan, men Förvaltningsrätten valde tyvärr att öppna den igen.

Lundsberg har en lång historia av pennalism – att elever förödmjukats och misshandlats utan att vuxna ingripit. Hösten 2011 riktade Skolinspektionen hård kritik mot skolan och hösten 2012 hotade myndigheten med vite. Skolinspektionen hade på fötterna i sitt stängningsbeslut.

Lundsberg är naturligtvis inte den enda skola där misshandel förekommer. På Tunaskolan i Luleå misshandlades nyligen en pojke under skoltid. Sedan dess är personalstyrkan förstärkt, berättar rektorn Agneta Hedenström i Kuriren:

– Sådant här ska inte få hända. Men nu har det hänt och då måste vi vidta åtgärder utifrån det.

Tunaskolan agerar föredömligt snabbt och tydligt. Det märks att deras arbete med skolmiljön har tagit fart sedan debatten om den sexistiska väggmålningen i vintras.

Att vuxenvärlden ser och agerar är avgörande när barn mobbas. Det handlar inte bara om att vuxna har ansvar att skapa en skolmiljö där alla barn kan känna sig trygga nog att växa och utvecklas. Det handlar även om att ge de mobbade barnen tron på världen åter: Ingen får behandla mig så här. Jag har rätt att vara precis den jag är.

Den lilla tjejen jag känner fick hjälp av vuxna som agerade resolut mot mobbningen. De gav henne andrum och bekräftade hennes kraft. Hon kunde börja lita på livet igen och växte upp till en person som vågar ta plats.

Nu är respekt inte bara något hon får – utan något hon förväntar sig. För sig själv och för andra.

Läs artikel ›

Arbetslivet behöver både nattugglor och gamla rävar

11 september 2013
Publicerad av NLL

Jag frilansar, så jag har ingen vanlig arbetsplats med arbetskamrater och arbetstider att gå till. Länge har jag haft dåligt samvete över alla mina sovmorgnar. Men tänk om det är så att jag jobbar minst lika mycket som andra, bara på andra tider? Svenska normer…

Läs artikel ›

Att ta från utsatta barn och ge till välbeställda

10 september 2013
Publicerad av Dagens Arena

Drastiskt minskat stöd till resursskolor. Och subventionerad läxhjälp. Politiken gör just nu allt för att öka ojämlikheten bland Sveriges barn.

Läs artikel ›