Åsa Petersen

Arbetskraftsinvandring – ja tack

30 november 2013
Publicerad av Dagens Arena

Arbetstagare från andra delar av världen är inget hot mot Sverige, tvärtom.

Läs artikel ›

Regeringen beter sig pinsamt om Norrbotniabanan

29 november 2013
Publicerad av Norrbottens-Kuriren

Regeringens nej till Norrbotniabanan blir mer och mer obegripligt. I Näringsdepartementets arkiv finns ett brev som visar att regeringen pressat fram EU:s medfinansiering av Norrbotniabanan – samtidigt som de själva vägrar bygga den.

Den 6 september 2011 skriver Catharina Elmsäter-Svärd och Merja Kyllönen, infrastrukturministrar i Sverige och Finland, ett gemensamt brev till EU:s transportkommissionär Siim Kallas. De vill att den Botniska korridoren, som sträcker sig längs den svenska och finska sidan av Botniska viken, ska finnas med i EU:s långtidsbudget. I denna korridor ingår Norrbotniabanan som en viktig delsträcka.

Ministrarna påpekar att mycket av Europas naturresurser finns i Barentsregionen. Malm och skog som blir till järn och timmer. ”Att transportera dessa råvaror till EU:s marknader kräver ett effektivt och väl fungerande transportsystem som länkar Barentsregionen till den europeiska kontinenten och resten av världen”, slår ministrarna fast.

Catharina Elmsäter-Svärd förtydligar i ett pressmeddelande:

– En väsentlig del av EU:s råvarubehov kommer från norra Sverige och Finland. Därför är det olyckligt att den botniska korridoren i dagsläget saknas i EU:s långtidsbudget.

Drygt två år senare, rättare sagt i förra veckan, meddelade EU att Botniska korrioren – och därmed Norrbotniabanan – ska ingå i det europeiska stomnätet. EU tycker rentav att Norrbotniabanan är så viktig för den framtida europeiska infrastrukturen att de medfinansierar bygget med upp till 30 procent. Eller drygt sju miljarder kronor.

Catharina Elmsäter-Svärd fick alltså som hon ville – på det europeiska planet. Allt talar för att hennes brev till kommissionären har varit en avgörande faktor. När EU fastställer det europeiska stomnätet tar de naturligtvis hänsyn till vad medlemsstaternas regeringar tycker.

Det är bara det att den svenska regeringen, på hemmaplan, vägrar att bygga Norrbotniabanan. Den finns inte med i infrastrukturbudgeten. När Norrbottens-Kuriren frågar Catharina Elmsäter-Svärd om detta svarar hon: ”EU-beslutet innebär en plan för det transeuropeiska nätverket till och med 2050. Regeringen fastställer den nationella planen till och med 2025.”

Infrastrukturministern tycker alltså att bygget av Norrbottniabanan kan vänta till efter 2025. Så verkade det minsann inte på det brev hon skickade till EU:s transportkommissionär 2011. Elmsäter-Svärds resonemang rimmar även illa med det faktum att EU vill att Norrbotniabanan ska vara klar redan 2030.

Det ligger en hund begraven här. Och den hunden heter med största sannolikhet valtaktik. Nästa höst ska Sverige välja en ny riksdag och regering. Inför det släpper regeringen en infrastrukturbudget där de fyra nordligaste länen – halva Sveriges yta – får dela på knappt 6,5 miljarder kronor. Samtidigt får Stockholm drygt 31 miljarder, Västra Götaland 36,5 miljarder och Skåne 10,4 miljarder.

Kort sagt: Pengarna går till storstadsregionerna, där det bor flest väljare. Plötsligt spelar infrastrukturministerns tal om ”ett effektivt och väl fungerande transportsystem som länkar Barentsregionen till den europeiska kontinenten och resten av världen” ingen roll. Kanske har finansminister Anders Borg, som håller i regeringens plånbok, sagt nej till sådana struntsaker.

Pinsamt är det, hur som helst. Ministrar turas om att bedyra de norrländska naturresursernas betydelse för hela Sveriges utveckling. Samtidigt är regeringen ovillig att göra anständiga satsningar på godstransporterna i Norrland.

Det är uppenbarligen inte så viktigt hur råvarorna forslas från kolonin, bara de kommer ut därifrån.

Läs artikel ›

Hur ska Reinfeldt krångla sig ur det här?

22 november 2013
Publicerad av Norrbottens-Kuriren

Det snällaste man kan säga om regeringens nej till Norrbotniabanan är att det är feltajmat. En mer korrekt beskrivning är att det är pinsamt.

I veckan beslutade EU att Norrbotniabanan ska ingå i det Europeiska stomnätet. Ja, EU tycker att Norrbotniabanan är så viktig för den framtida europeiska infrastrukturen att de medfinansierar bygget med upp till 30 procent. Eller drygt sju miljarder kronor.

Men regeringen har alltså sagt nej. Varför? Det är obegripligt. Denna 27 mil långa järnväg, som skulle sträcka sig mellan Umeå och Luleå, är enligt Trafikverket en vinstaffär för både ekonomin och miljön. Transportkostnaderna för godstrafiken kan sjunka med upp till 30 procent. Koldioxidutsläppen beräknas minska med cirka 80.000 ton per år.

Trafikverket konstaterar att godstransporterna mellan norra och södra Sverige är omfattande. Ungefär 60 procent av godstransportarbetet på järnväg sker i norra Sverige. Samtidigt tvingas industrin att använda stambanan genom övre Norrland, en bana som byggdes för 1800-talets behov. Stambanan har stora lutningar, tvära kurvor, låga hastigheter och ett enda spår – vilket gör den sårbar för störningar.

OVANFÖR HELA DENNA kraftfulla argumentation för Norrbotniabanan, som finns att läsa på Trafikverkets hemsida, har någon lagt in en notis: ”Alla järnvägsutredningar är klara. Norrbotniabanan finns inte med i den nuvarande långsiktiga planen. Det är i nuläget oklart om när en byggnation kan genomföras.”

Det är lite som att Trafikverket ber om ursäkt för en regering som inte förstår att prioritera detta viktiga järnvägsprojekt. Man undrar om det är menat att stå ”om” eller ”när”?

Över huvud taget behandlas Norrland skamlöst i regeringens infrastrukturpolitik. När sajten Dagens Arena granskar regeringens infrastrukturbudget visar det sig att de fyra nordligaste länen – halva Sveriges yta – får dela på knappt tre och en halv procent.

Sammanlagt vill regeringen satsa 190 miljarder kronor på infrastruktur mellan 2014 och 2025. Jämtland, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten får tillsammans knappt 6,5 miljarder. Samtidigt får Stockholm drygt 31 miljarder, Västra Götaland 36,5 miljarder och Skåne 10,4 miljarder.

Även om man räknar bort underhållet av infrastrukturnätet får de nordligaste länen bara dela på cirka fem procent.

Antingen har regeringen gjort den cyniska bedömningen att flest väljare bor i storstadsregionerna, och därför valt att satsa nästan alla pengar på infrastrukturen där. Om knappt ett år är det ju val, ni vet. Eller så väljer regeringen helt kallt att behandla Norrland som en råvarukoloni.

NATURRESURSERNA OCH INDUSTRIERNA här uppe är avgörande för Sveriges ekonomi. Fredrik Reinfeldt har till och med sagt att ”gruvan är för Sverige vad oljan är för Norge”. Ändå är alltså regeringen ovillig att göra anständiga satsningar på godstransporterna i Norrland. Så mycket som möjligt ska forslas härifrån, men så lite som möjligt ska ges tillbaka.

EU är inte direkt något högt älskat projekt i vår landsände. Men i detta fall har EU insett något som regeringen vägrar: att Norrbotniabanan är en viktig del av Europas godstransporter och att pengar borde läggas på att bygga den. EU ser framför sig en botnisk korridor, som sträcker sig längs den svenska och finska sidan av Bottniska viken.

Det blir intressant att se hur regeringen ska krångla sig ur EU:s erbjudande om att vara med och finansiera Norrbotniabanan. Vad ska Reinfeldt säga till sina EU-kollegor egentligen?

”Nej tack, ni har missförstått allting. Den där lilla järnvägsstumpen gör varken till eller från för Europas utveckling. Lägg pengarna på något annat i stället.”

Läs artikel ›

Politiken är för feg för pappamånader

21 november 2013
Publicerad av Dagens Arena

Om dagens politiker hade styrt Sverige för 50 år sedan hade de aldrig vågat avskaffa sambeskattningen. För tänk vilket ramaskri det hade kunnat bli.

Läs artikel ›

Vårdpersonalens idéer kan rädda vården

20 november 2013
Publicerad av NLL

Vad ser du framför dig när du hör ordet innovatör? Förmodligen en Uppfinnarjocke med en glödlampa ovanför skallen, som står i ett labb eller i en verkstad. För vården är innovationer något långt mer berörande och långsamt än så. Det lärde oss Kristina Östman, verksamhetschef…

Läs artikel ›

Norrbotten behöver nytt folk – i massor

13 november 2013
Publicerad av Norrbottens-Kuriren

Vad behöver Norrbotten mest av allt? Nytt folk, i massor. Det brukar kallas något så byråkratiskt som ”den demografiska utmaningen”. På ett enklare språk betyder det att allt färre ska försörja allt fler. Norrbottningarna blir äldre och behöver mer service.

Samtidigt saknas nya norrbottningar som kan ersätta alla som går i pension.

”Norrbotten står inför en omfattande generationsväxling på arbetsmarknaden”, konstaterar en ny studie från Luleå tekniska universitet.

Siffrorna får en att häpna. Mer än en tredjedel av den sysselsatta arbetskraften i länet 2010 förväntas gå i pension till och med 2025. Det totala rekryteringsbehovet i Norrbotten beräknas uppgå till 41.398 anställningar, skriver forskarna Thomas Ejdemo och Nils-Gustav Lundgren.

Det är ju hur många jobb som helst. Hur kan det då komma sig att människor ändå är arbetslösa i Norrbotten? På byråkratspråk förklaras det med att ”matchningen inte fungerar”. Det betyder att människor inte har rätt utbildning och erfarenhet för de lediga jobben.

Men samhällets diskriminering är också en del av problemet. Äldres stora erfarenheter och ungas färska kunskaper tas inte tillvara som de borde.

Människor stängs ofta ute från arbetsmarknaden för att de inte motsvarar normen. Inte anses ha ”rätt” namn eller ursprung. Sådan diskriminering är alltid ett oacceptabelt brott mot människovärdet. I Norrbottens fall är sådana fördomsfulla attityder även ett direkt hot mot länets överlevnad. För det vi behöver – det är ju nytt folk.

”En ökad inflyttning är antagligen nödvändig för att möta efterfrågan på arbetskraft, om den ekonomiska utvecklingen fortsätter i liknande banor som under 2000-talet”, skriver Ejdemo och Lundgren i sin studie.

Den norrbottniska vården och omsorgen måste anställa allra flest de kommande åren. Där förväntas över 8.000 personer gå i pension fram till 2025.

Frågan är hur kommuner och landsting ska lyckas rekrytera alla dessa nya medarbetare. Att locka med dåligt betalt och hårda arbetsvillkor är ju sällan särskilt framgångsrikt.

Delade turer och ofrivilliga deltider hör till vardagen i vården och omsorgen. Löne- och karriärutvecklingen lyser ofta med sin frånvaro.

Traditionellt kvinnodominerade yrken värderas helt enkelt inte lika högt som mansdominerade. Dessa lika uråldriga som unkna könsorättvisor blir nu ett direkt hot mot den norrbottniska, gemensamma välfärden.

Vem ska vilja jobba i vården och omsorgen om jobbet som görs där ändå inte uppskattas?

Någon tycker kanske att jag tecknar en dyster bild. Men Norrbotten måste våga se sanningen i vitögat. Om vi ska lyckas rekrytera de över 40.000 nya människor som behövs på vår arbetsmarknad fram till 2025 måste vi ta oss en rejäl funderare på vår människosyn.

Det finns många anledningar att bekämpa rasism och sexism – det är rentav en grundläggande demokratisk skyldighet för alla som tror på människovärdet. Ändå beskrivs antidiskrimineringsfrågor ofta som perifera. Som någonting ”extra” eller ”lite gulligt” makthavarna kan ägna sig åt vid sidan om ekonomi, infrastruktur och annat riktigt viktigt.

Den inställningen är ett självbedrägeri, inte minst för Norrbotten. Att låta alla människor komma till sin rätt – oavsett sådant som kön och ursprung – är den enda möjligheten att klara vårt läns försörjning och framtid.

Norrbotten måste bli ett län som människor flyttar till, inte flyr ifrån.

Då duger det inte att vara inskränkta.

Då är respekt för varandra det enda som hjälper.

Läs artikel ›

Bli oppositionsledare, Stefan Löfven!

12 november 2013
Publicerad av Dagens Arena

Även om Stefan Löfven hävdar att han har svårt att skilja på höger och vänster i politiken finns det många väljare som fortfarande kan det.

Läs artikel ›

Strippklubben är förödande för Kiruna

8 november 2013
Publicerad av Norrbottens-Kuriren

Det är med sorg i hjärtat jag skriver den här krönikan. En strippklubb i Kiruna. Vad ska jag säga om det?

Att det är fullständigt otidsenligt naturligtvis. Den norrbottniska jämställdhetsdebatten – kampen mot statiska könsroller som låser in kvinnor och män i separata fängelser – har gått snabbt framåt de senaste åren. Vi är många som förstår att sexism inte hör hemma i Norrbotten. Som vet att vårt län bara kan överleva och utvecklas om kvinnor och män får existera på lika villkor, oavsett kön.

En strippklubb i Norrbottens nordligaste stad går tvärtemot det. Sänder signaler om att kvinnor är till för att göra män kåta. Ja, först och främst säger strippklubbar att kvinnor är sexuella objekt som ska tillfredsställa män.

Låt oss tala klarspråk om strippklubbars själva kärna: Det är dit män går för att se kvinnor klä av sig. Maktordningen mellan könen kunde inte vara tydligare. Männen (som har pengarna) betalar för kvinnorna (som har kropparna). Den största ekonomiska vinsten gör inte stripporna, utan klubbägarna. Som i de allra flesta fall är män.

Strippklubbar skapar inte bara statiska könsroller inom sina väggar. De skapar även en otrygghet i närområdet. På samma sätt som jag undviker tunnlar och parker under mörka kvällar skulle jag undvika ett geografiskt område där jag visste att det låg en strippklubb. För hur skulle jag handskas med att möta ett gäng män på väg hem från strippklubben, om jag mötte dem ensam?

Det är ingen situation jag vill vara med om. Verksamheten på strippklubbar talar om att mäns sexualitet är större än kvinnors, närmast djurisk, och måste tillfredsställas. Det är en unken gammaldags myt men det är en myt som strippklubbar går i vinst på. Samma myt brukar ibland användas för att ursäkta mäns sexuella våld mot kvinnor.

Jag förstår att politikerna i Kiruna försöker stänga etablissemanget. Lika självklart är det att LKAB bojkottar Nya Bistro Trägårn, som hyser strippklubben. Den måste ju vara en ren mardröm för LKAB, som de senaste åren har lagt ner allt större kraft på att bryta machonormer och få fler kvinnor att arbeta i gruvan. IF Metall har meddelat att de stödjer bojkotten.

Jag känner djup sympati med de kirunabor som delar ut flygblad i anslutning till strippklubben: ”TACK för att DU väljer en krog som INTE tycker att sexuell exploatering av kvinnor är underhållning!”

Jag hade gjort samma sak – i omsorg om min stad och om människorna som bor där. För vad säger egentligen en strippklubb om Kiruna? Jo, att sexismen är en del av nöjesutbudet. Att strippklubben behövs för att kvinnorna lämnar staden medan männen stannar kvar. En sådan symbolik är helt förödande för Kirunas framtid. Den kommer att innebära att många människor väljer bort staden. Då hjälper det föga att dagens befolkningsutveckling faktiskt är positiv.

”Många av dem som kritiserar detta skulle gärna visa sin kropp om de hade varit så snygga att någon betalade för det”, säger strippklubbens ägare i Norrbottens-Kuriren. Det är en argumentation så låg att den egentligen inte förtjänar att bemötas. Ändå vill jag göra det.

En strippklubb som bygger på unkna myter om könen har ingenting med fri sexualitet att göra. Ingenstans är bilden av sex så låst som vid den traditionella strippstången. Både kvinnor och män framställs som statiska könsvarelser, inte som fria individer med individuella lustar.

När strippkungen säger att hans kritiker är fula, kunde han lika gärna säga att vi är pryda. Naturligtvis är vi inte det. Vi tar oss bara rätten att göra vår egen definition av skönhet och kåthet. För min del är det mycket mer radikalt och frigjort.

Läs artikel ›

Nu kommer ärkeflatan till Norrbotten

6 november 2013
Publicerad av NLL

Om det var debatten om homoadoptioner som fick mig att börja skriva om hbt-frågor på 1990-talet, så var det Mian Lodalen som introducerade mig för den stockholmska hbt-rörelsen på 2000-talet. Bjöd in mig till klubbar och släpade med mig på manifestationer. I höst är hon…

Läs artikel ›

Politikens kvinnor lever under hot

5 november 2013
Publicerad av Dagens Arena

Förföljelsen av kvinnor i samhällsdebatten beror inte på vilken yrkesroll de har, utan på att de över huvud taget tar sig ton och tar sig makt.

Läs artikel ›