Åsa Petersen

Hamburgerskandalen skakar Norrbotten

31 januari 2014
Publicerad av Norrbottens-Kuriren

Kött i bröd kan uppenbarligen göra folk alldeles tossiga. I veckan berättade en företrädare för LRF i Nyköping att de skulle dela ut hamburgare på en skolas köttfria dag. Med motiveringen att näring är viktigt, ”särskilt för tjejer som växer, idrottar och ska bli snygga.”

Ja, det uttalandet fick ju Lantbrukarnas Riksförbund äta upp rätt snabbt.

Samtidigt är Norrbotten epicentrum för en annan och större hamburgerskandal. Den som handlar om att Max-bröderna Richard och Christoffer Bergfors har varnat sina anställda för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.

”Om oppositionen (S+V) vinner valet vill de höja både restaurangmomsen och arbetsgivaravgifterna för unga. Det vore en fullständig katastrof för oss och branschen och det kommer att få stora konsekvenser för vår tillväxt”, skriver de i sitt månadsbrev för januari.

Jag skulle kunna göra mig hur lustig som helst över detta – och över den efterföljande debatten. Att Max, det röda Norrbottens stora stolthet, plötsligt visar sig servera moderathamburgare. Och att Maxburgare visar sig vara det enda som ingen politiker vill triangulera om. Antingen är de för eller mot.

Men jag ska vara allvarlig. För det här är ingen struntdebatt, även om den råkar gälla hamburgare. När det gäller restaurangmomsen och arbetsgivaravgifterna för unga kan jag ärligt säga att jag inte har någon klar uppfattning. Det finns anledning för både Stefan Löfven och Jonas Sjöstedt att åtminstone lyssna på restaurangbranschens invändningar.

Maxbröderna får naturligtvis tycka hur de vill om vad de vill. Ingenting hindrar dem heller från att driva opinion för sina uppfattningar, antingen i eget namn eller genom sina branschorganisationer.

Men att komma med förtäckta politiska hot i nyhetsbrev till sina anställda? Det är en helt annan sak. Det är att spela på den knappast jämlika maktrelationen mellan arbetsgivare och arbetstagare. Det för tankarna till den gamla tidens brukspatroner som tog sig friheten att uppfostra sina arbetare.

Bergforsbröderna kan anföra vilka ursäkter som helst. Men intrycket av deras nyhetsbrev blir att de hotar sina anställda med arbetslöshet om de röstar på fel parti.

Max växer i rekordfart. Under 2012 omsatte företaget 1,6 miljarder kronor och gjorde en vinst efter skatt på 126 miljoner kronor. Ägarfamiljen passade då på att plocka ut 100 miljoner i utdelning, enligt Dagens Industri. Det verkar inte direkt som om Max står inför någon ”fullständig katastrof” – oavsett vem som vinner valet.

Att Max väcker heta känslor i Norrbotten är inte särskilt förvånande. Varenda norrbottning har en relation till denna hamburgerkedja som marknadsför sig med hjälp av sina norrbottniska rötter. Men att reaktionen på nyhetsbrevet skulle bli så landsomfattande, med bojkotter och stödupprop om vartannat?

Jag tror det har att göra med Max höga svansföring i närmast moraliska frågor. På hemsidan kan man läsa om företagets ”sociala ansvar”. Max planterar träd i Uganda – och hävdar därför att de klimatkompenserar sina utsläpp till hundra procent.

Samtidigt har Max rönt välförtjänt uppskattning för sitt sätt att förhålla sig till medarbetare med funktionsnedsättningar. Max ser hellre kompetens än hinder hos sina anställda. Det borde vara självklart, men gör Max till ett gott exempel på en hårdnande arbetsmarknad.

Allt detta skapar förtroende hos människor. Åtminstone jag har större förväntningar på Max än på andra hamburgerkedjor. Men så läser jag i Aftonbladet att Richard Bergfors tycker det är ”irriterande” att företagets ”privata mejl figurerar i media”.

Då undrar jag vad jag har haft förtroende för, egentligen.

Läs artikel ›

Fittstimmet ska simma motströms

28 januari 2014
Publicerad av Dagens Arena

Den dag feminismen inte är kontroversiell, inte provocerar, har den verkligen spårat ur.

Läs artikel ›

Tågkaoset är hela samhällets kris

24 januari 2014
Publicerad av Norrbottens-Kuriren

Bristande säkerhet i tågtrafiken samsas med inställda avgångar och en häpnadsväckande arrogans inför strandsatta resenärers behov. Det norrbottniska tåghaveriet fortsätter, tyvärr, även denna vinter.

Rälsen på stambanan i övre Norrland är så dålig att den utgör en säkerhetsrisk. Mellan Bastuträsk och Boden måste tågen sänka sin hastighet.

– Det gäller att stålsätta sig och inte tänka på det, för då blir man knäpp, säger lokföraren och den fackliga företrädaren Daniel Carnudd.

Han befarar att det bara är en tidsfråga innan det sker en större olycka med dödlig utgång.

Redan i maj spårade två tåg ur mellan Koler och Storsund strax söder om Älvsbyn. Trafikverket har kommit fram till att spåren måste bytas ut så snart som möjligt. En renovering har länge varit på gång men blivit uppskjuten. Nu kan renoveringen kanske, kanske vara klar 2016.

I sin egen argumentation för Norrbottniabanan konstaterar Trafikverket att stambanan genom övre Norrland byggdes för 1800-talets behov. Den har stora lutningar, tvära kurvor, låga hastigheter och ett enda spår – vilket gör den sårbar för störningar.

Ur det perspektivet är det oacceptabelt att regeringen säger nej till att bygga Norrbotniabanan, trots att EU vill det och kan tänka sig att bidra med stora summor. Det är även oacceptabelt att de fyra nordligaste länen – Jämtland, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten – bara får dela på knappt tre och en halv procent av regeringens totala infrastrukturbudget.

Den eftersatta rälsen i övre Norrland är inte bara ett hot mot vår regions näringsliv, utan betraktas uppenbarligen som en säkerhetsrisk av både Trafikverket och lokförarna. Hur kan vi norrbottningar över huvud taget leva med detta? Varför reser vi oss inte upp i samfälld protest?

Men ansvaret för det norrbottniska tåghaveriet kan inte bara läggas på riksplanet. Det blev uppenbart i helgen, när både tåg och ersättningsbussar mellan Kiruna och Luleå ställdes in på grund av kylan. På tågstationen i Luleå fick strandsatta resenärer inte ens någonstans att sitta – sedan ”ståbänkar” har installerats för att hålla borta ”störande element” från tågstationen.

Turismorganisationen Swedish Lapland skrev en närmast desperat status på Facebook: ”Nu på morgonen berättade ett gäng kinesiska gäster hur de fått kliva av stockholmståget vid 6:30 i Luleå på sin väg till Abisko. Hungriga och frusna har de suttit på stengolvet i Luleå vänthall som saknar bänkar och café. Gaaaah!!!”

Ansvariga politiker och tjänstemän i Norrbotten konstaterar lamt att nu är det som det är. Några förbättringar kan i princip inte ske innan Norrtåg har fått sin nya upphandling på plats, som ska gälla mellan 2016 och 2021.

En stor del av problemet ligger naturligtvis i att tågtrafiken har så många olika huvudmän. Det är olika bolag som sköter driften, banan och stationerna. Kenneth Johansson, vd för Länstrafiken och chef för kollektivtrafikmyndigheten i Norrbotten, erkänner att detta lapptäcke är problematiskt.

– Kanske mer ägande istället för splittring, säger han till Norrbottens-Kuriren.

Infrastrukturen hör till samhällets mest grundläggande uppgifter att sköta. Vi vill att sjuka ska få vård, att barn och gamla ska få omsorg och att alla ska kunna tillgodogöra sig en bra utbildning. Och så vill vi kunna ta oss fram här i världen på ett någorlunda smärtfritt sätt.

Inte minst i Norrbotten, med sina stora avstånd, är en väl fungerande kollektivtrafik fullständigt avgörande för livskvaliteten. Nu visar sig de skattefinansierade institutionerna oförmögna att fixa det.

Tågtrafikens förtroendekris riskerar att bli till en kris för hela idén om det gemensamma samhället.

Läs artikel ›

Evgenia är Norrbottens framtid

22 januari 2014
Publicerad av NLL

För ett år sedan låg 14-åriga Evgenia apatisk hemma i Boden. Hon hade varken talat, ätit eller druckit sedan hennes familj, som kommer från Armenien, fått veta att de skulle utvisas från Sverige. Evgenia hade lärt sig svenska på bara ett år och tolkade beskedet…

Läs artikel ›

Ge hbt-flyktingar en fristad i Sverige

22 januari 2014
Publicerad av Dagens Arena

När hbt-personer världen över fängslas och förföljs måste Sverige visa praktisk solidaritet.

Läs artikel ›

Att rädda sig från alkoholen är ingen skam

17 januari 2014
Publicerad av Dagens Arena

Jag väljer att berätta om min nykterism för att jag vill vara tydlig med mitt beslut. Och för att jag tror att jag inte är ensam om att fundera över min alkoholkonsumtion.

Läs artikel ›

Det är inte synd om politikerna

17 januari 2014
Publicerad av Norrbottens-Kuriren

Politikerarvoden. Få saker kan uppröra så mycket som vad våra folkvalda tjänar. I grunden är det ett sundhetstecken. Svenska politiker anses fortfarande vara folkets representanter, inte en samhällselit för sig. Därför sätts deras ersättningsnivåer under lupp. Glappet i levnadsvillkor får inte bli för stort. En trovärdig svensk politiker bör fortfarande ha stenkoll på hur mycket en liter mjölk kostar.

Norrbottens-Kurirens nya siffror visar att kommunalråden i Norrbotten knappast tillhör de bättre betalda politikerna i Sverige. Peter Roslund i Piteå tjänar bäst i länet med drygt 60.000 kronor i månaden, men hamnar bara på plats 56 i riksrankningen. Roland Kemppainen i Övertorneå, som har Norrbottens lägsta kommunalrådsarvode, är nummer 234 i landet med 44.500 kronor.

Kommuncheferna i Norrbotten tjänar i regel bättre än kommunalråden på vars uppdrag de verkar. Anne Karlenius i Luleå tjänar 90.000 kronor i månaden. Hon är bäst betald. Ann Engberg i Arjeplog stannar på 48.000 kronor. Det är ändå över 3000 kronor mer än vad det lägst betalda kommunalrådet i Norrbotten tjänar.

Det går inte att jämföra politikerarvoden med höga chefers löner. Näringslivets toppar ligger på svindlande lönenivåer som vid en sådan jämförelse skulle antyda att vilken storbolagschef som helst har ett mångdubbelt mer ansvarsfullt jobb än till exempel Sveriges statsminister och utrikesminister. Vem som helst fattar att så inte är fallet.

Problemet är inte att politikerna tjänar för lite – utan att näringslivscheferna tjänar för mycket. Deras löner ursäktas ofta med att ”det ser ut så” i näringslivet internationellt. Om Sverige sackar efter för mycket i chefslöneligan skulle ledarbegåvningarna och kompetensen fly utomlands, sägs det. På samma sätt förklaras att offentlig sektors chefer ofta tjänar bättre än sina folkvalda överordnade. Kommuner, landsting och stat måste helt enkelt kunna konkurrera med näringslivet om de bästa ledarna.

Jag menar inte att politikerna borde tjäna mer. Om några borde tjäna mer – så är det varken de folkvalda eller deras tjänstemän. Utan de anställda på golvet i kommuner och landsting. Undersköterskor, förskollärare och andra välfärdsarbetare som gör oerhört stora insatser för samhället men som ändå får stå ut med skandalöst låga löner och ofta usla arbetsvillkor.

Självklart innebär det ett trovärdighetsproblem när politiker och tjänstemän i offentlig sektor säger att ”det inte finns pengar” till höjda vård- och omsorgslöner. Samtidigt som de själva aldrig ens skulle drömma om att gå till jobbet för att tjäna så lite.

Det innebär inte att jag vill sänka politikerlönerna. Att vara folkvald politiker ger stor makt att forma samhällsutvecklingen. Men det är även att vara i en utsatt position, öppen för kritik i offentlighetens ljus 24 timmar om dygnet. Att frivilligt kliva fram och ta det yttersta ansvaret för det samhälle som vi skapar tillsammans. Att ständigt vara beredd på att förlora förtroendet och avgå.

Demokratin är ju så fint formulerad att de folkvalda måste vinna sitt förtroende hos medborgarna – och prövas i allmänna val var fjärde år. Men är du politiker och gör ett nog stort misstag kan du tvingas avgå på stört och vara passé redan imorgon, dessutom med ditt anseende förstört.

Jag menar inte att det är synd om politikerna, inte alls. Men jag skulle själv aldrig passa som folkvald, jag har varken de ledaregenskaper eller den kompromissvilja som krävs. Jag är glad att det finns andra som är beredda att ta den rollen. Deras löner måste vara rimliga och de måste leva så nära vanligt folks villkor att de vet vad en liter mjölk kostar.

Något mer kontroversiellt har jag inte att säga om det.

Läs artikel ›

Fattigdom går inte att förbjuda

14 januari 2014
Publicerad av Dagens Arena

Jag besökte det romska lägret vid Högdalstippen i Stockholm och bemötte sedan Bo Rothsteins bisarra förslag att förbjuda gåvor till tiggare.

Läs artikel ›

Tövädret väcker vår klimatångest

10 januari 2014
Publicerad av Norrbottens-Kuriren

Det finns knappast något vackrare än blida. När luften blir mild, snön börjar mjukna och våren droppar från taken. Men redan nu, i Luleå? Som så här års ska vara klart och kallt. Hårdpackad snö ska knarra under fötterna.

Jag är inte den enda norrbottning som har börjat känna oro för klimatet, som ägnat ändlösa samtal åt var vädret och världen är på väg. Vattnet ligger fritt runt öar i Luleå skärgård, rapporterar Norrbottens-Kuriren. Isvägarna kan inte öppnas och isdjuret i Stadsparken, som gläder så många barn, kan inte byggas så länge det är så här varmt.

I min andra favoritstad här i världen, New York, har väderoron varit den motsatta. Där tvingades räddningstjänsten varna för livshotande temperaturer på 25 minusgrader, med risk för köldchocker och frostskador. Härbärgen över hela USA har fyllts av stelfrusna hemlösa och tusentals flighter har ställts in.

Businessweek.com konstaterar att klimatförändringar inte bara kan höja temperaturer utan även sänka dem. När Arktis isar smälter minskar temperaturskillnaderna i världen. Varma vindar förs längre norrut och kalla vindar längre söderut.

Så hamnar Norrbottens närområde i världens blickfång, igen. I höstas möttes Arktiska rådet i Kiruna. Temperaturen ökar dubbelt så snabbt i Arktis som på resten av jorden. Om det fortsätter kommer Arktis att vara isfritt på somrarna om 30-40 år. Men Arktiska rådet diskuterar inte naturkatastroferna det kan innebära utan låter istället oljeutvinningen stå i fokus.

Oljeanvändningen ger klimatförändringar som gör att den arktiska isen smälter – vilket innebär att ännu oanvända oljereserver under Arktis blir lättare att borra upp. Det är ett livsfarligt moment 22, som hotar både människa och natur.

I dag är koldioxidhalten i atmosfären över 40 procent högre än innan industrialismens genombrott på 1800-talet. Enligt FN:s klimatrapport dröjer det flera hundra år, kanske uppemot tusen, innan vi kan se den fulla effekten av de utsläpp människan ställer till med idag.

– Situationen för världen är jätteallvarlig. Vi måste helt enkelt minska våra utsläpp av växthusgaser, säger Sten Bergström, professor vid SMHI, till Aftonbladet.

En undersökning från Greenpeace visar att hela 83 procent avsvenskarna vill verka mot att borra efter olja i Arktis. Sverige har varit ordförande i Arktiska rådet de senaste två åren, men utan att ifrågasätta oljeborrningen.

Allt fler människor gör vad de kan för att stoppa klimatförändringarna. Sopsorterar efter bästa förmåga. Väljer kollektivtrafiken och cykeln framför bilen. Funderar åtminstone på att äta mindre kött.

Sådana insatser från vanligt folk är viktiga, men kommer aldrig att räcka för att undanröja klimathotet. Om utsläppen av växthusgaser någonsin ska komma ner på acceptabla nivåer måste politikerna börja fatta krävande beslut som innebär stora omställningar.

Meteorologen Pär Holmgren skräder inte orden i Aftonbladet:

– Det kommer att vara som när slaveriet avskaffades eller kvinnor fick rösträtt. Sådana saker som fram till dess att det skedde betraktades som omöjligt, men efteråt insåg alla det självklara i det.

Det finns knappast något obehagligare än att konstatera att vi människor kanske är på väg att döda jorden. Sådana tankar kan ge vem som helst klimatångest. Men nu är det som det är. Vi är människor och det innebär att vi har fått gåvan att förstå sambandet mellan orsak och verkan. Därmed ansvaret att rädda det av världen som räddas kan.

Vi äger inte jorden, vi har lånat den av våra barn, som det stod på en affisch någonstans när jag var liten. Vad jag minns är det budskapet det första jag lärde mig att läsa.

Läs artikel ›

2014 – ett val om människovärde

8 januari 2014
Publicerad av Dagens Arena

Stefan Löfven måste kliva fram som en trovärdig statsministerkandidat för alla de väljare som längtar efter ett annat samhälle – utan rasism och sexism.

Läs artikel ›