Åsa Petersen

Artikel › Publicerad av NLL den 19 februari 2014

Norrbottens OS-ringar måste vara regnbågsfärgade

av Åsa Petersen

Charlotte Kallas och Marcus Hellners guldsuccéer på längdskidor. Alexander Majorovs framgång som gör honom till Sveriges bästa konståkare på över 80 år. Hittills har OS i Sotji varit en norrbottnisk bragd. Men glöm inte att Norrbotten även är bra på mänskliga rättigheter och demokrati – något som Ryssland och Sotji tyvärr lider brist på.

NSD skildrar Charlottes Kallas resa från Tärendö till OS-bragden. ”Som sjuåring tyckte jag att det var världens största backar”, har hon sagt om barndomens skidspår i Tärendö. Det var Charlotte Kallas tornedalska farfar som tog med henne på det första skidpasset som sjuåring: ”Farfar blev en väldigt viktig person för mig. Han åkte alltid före mig på träning – och åkte så klart ifrån mig.”

Att Norrbotten föder OS-medaljörer i vintersporter är inte världens största överraskning. Vi har ju det rätta klimatet (eller hade i alla fall, innan klimathotet gav oss årets slaskiga vinterväder som påminner om rena rama Skåne). Men även förebilder är viktiga. Charlotte Kalla, Marcus Hellner och Alexander Majorov blir naturligtvis idoler och inspirationskällor för norrbottniska knattar som tar sina första vingliga skär på skridskor eller skidor.

Samtidigt – de norrbottniska framgångarna i årets vinter-OS har en besk eftersmak som beror på var spelen går av stapeln: i ryska Sotji. Ryssland har de senaste åren, i snabb takt, blivit allt sämre på mänskliga rättigheter. Demokratin som vanns när Sovjetunionen störtade samman inskränks nu på område efter område.

Det manifesteras inte minst av de ryska antigaylagarna. Förbudet mot ”homosexuell propaganda” antogs i duman i juni. Samtidigt lovade ordföranden för Rysslands parlamentariska familjekommitté att sätta igång en process för att omhänderta barn i familjer med samkönade vuxna. Ryska huligangäng anordnar så kallade gaysafaris som går ut på grova övergrepp mot unga hbtq-personer. Polisen gör ingenting för att stoppa det.

Detta sker i skuggan av OS. När vi jublar över de sportsliga framgångarna riskerar en bög, flata eller transperson att tvingas skiljas från sitt barn.

Naturligtvis hör politik och idrott ihop, oavsett vad OS-arrangörerna säger. Idrotten får oss att mötas, får människor att träna med och tävla mot varandra oavsett hur de lever i övrigt. Därför borde idrotten vara en självklar försvarare av mänskliga rättigheter och demokrati. Det är synd och skam att OS-arrangörerna inte tar det ansvaret, men då får vi andra göra det.

Norrbotten måste framträda inte bara som en framgångsrik sportregion utan även som ett öppet och välkomnande län. Vårt budskap till världen måste vara att vi tror på människovärdet och att det är en självklar grund för våra idrottsliga prestationer.

De norrbottniska OS-ringarna måste vara regnbågsfärgade.