Åsa Petersen

Vid morfars grav

31 oktober 2009

Mamma, mormor och jag var vid morfars grav idag. Han fick tre ljus som vi med gemensamma ansträngningar tände i snålblåsten och duggregnet. Vi skojade om att morfar hade gillat att vara med och elda. Han gjorde eldandet till en konstform.

Jag minns midsomrar vid Lyckoforsen. Morfar skötte brasan. Pinnar, ris och härligt näver i stora sjok. När elden tog ordentlig fart kokade han kaffe över den. Efter kaffetåren gick vi på jakt efter liljekonvaljer i gläntan.

Morfar har liljekonvaljer inristade i sin gravsten. Den är funnen längs grusvägen mellan hans barndomshem Johanneslund och Lyckoforsen. På min fönsterkarm i vardagsrummet har jag en bild på morfar. Han går ut ur bilden, med sin rullator, på samma grusväg fast åt andra hållet.

Morfar skrev en “Sång till hembygden”. Den sjöng han vid alla högtidliga tillfällen. Samtidigt var han och mormor riktiga globetrotters. Morfar reste i USA, i svenskbygderna. Han letade upp piteättlingar som fick berätta sin historia i Piteå-Tidningen.

Våra familjemiddagar var klassiska. Ungsstekt sik, potatismos, omelett med svampstuvning. Alkoholhaltiga drycker kallades “Uschavatten” inför oss barn. En gång utbrast morfar:

“Och det bästa av allt är att ingen röker!”

Där satt vi, hela högen med tjuvrökare, och sneglade på varandra.

Morfar! Jag saknar dig! Du skulle ha sett. När mamma och jag körde hem från Piteå ikväll låg Luleälven spegelblank.

Skriv en kommentar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *