Åsa Petersen

World Aids Day

30 november 2009

Imorgon är det internationella aidsdagen. Den ligger mig varmt om hjärtat. På många håll i världen är aidsepidemin ett av de största hoten mot människors liv och säkerhet. Här hemma har vi bromsmediciner. Men hivpositiva stigmatiseras, diskrimineras och tvingas in i garderoben. Inte minst av den repressiva smittskyddslagen, som inte fungerar.

Hbt-rörelsen sörjer fortfarande vänner och älskade som dog i aids under 1980-talet. De senaste åren har spridningen av hiv ökat igen.

I Luleå högtidlighålls aidsdagen med arrangemanget LHIVET – en kväll i ord och ton om att leva med hiv. Steve och Johanna delar med sig av sin tankar och erfarenheter. Noaks Ark Barents informerar om hiv i Norrbotten. Lokala profiler som Mió Evanne, Ronny Eriksson och Håkan Larsson har målat tavlor som auktioneras ut under kvällen.

Rasmus från Hamngatan spelar. Stefan Widman sjunger och tänder ljus. Alltsammans sker på Lillan mellan kl 18 och 21. Fri entré.

 

Mió Evannes tavla, som auktioneras ut på Lillan.

Fortblogg

30 november 2009

Jag får en order från Magnus: Blogga. Fort.

Så det är väl bara att jag gör det. Ursäkta frånvaron. Jag har varit upptagen med livet.

Och så har jag köpt julklappar. Framförallt papper och snöre att slå in med. Jag vet allvarligt talat inte hur många meter jag har nu. Det kommer att bli värsta tomteverkstaden. Jag tycker att kärlek är att slå in en present riktigt fint. Inte för att jag är nån expert. Det blir ofta lite knöggligt men det är ju… personligt.

För övrigt är det blixthalka i Luleå. Det faller underkylt regn. Man ramlar på en gång man går ut genom dörren. Cyklarna och bilarna sladdar oroväckande vid järnvägsövergången. En trafixexpert på Norrbottensradion säger att man ska låta bli bilen om man inte verkligen behöver den. Kör försiktigt hörni! Jag blir så orolig att det ska hända nåt hemskt.

Vilken kul blogg. Skyll dig själv Magnus. Du bad om det.

Puss till alla fina läsare! Jag kommer snart tillbaka med nåt personligt/samhällsengagerat.

Har inte sett nåt så coolt på år och dar

25 november 2009
Tags ›

Jag slog vad om att jag inte skulle blogga om Kate Nash genast, för jag upplevde precis ett moment med henne på Youtube och jag ville, ordagrant citerat, “ha henne för mig själv ett tag”.

Det höll i… tio minuter. Varsågod, jag ger er Kate Nash!

Jag hade ingen aning om att hon fanns innan ikväll, hittade henne via en duett med Billy Bragg. Men hon kan inte vara direkt okänd, bara den här videon har snart 11 miljoner visningar.

Shit en sån fullträff. Vilken tjej! Vilken röst! Vilken video! Vilken skicklig text! My finger tips are holding onto the cracks in our foundation.

För att inte tala om klänningarna, kjolarna, blusarna, SKORNA!

Jag längtar till klänningssommaren. Jag har en ny stilikon. Hon heter Kate Nash och hon är underbar.

Tack och god natt.

Drunknad i ett hav av kaffe latte

25 november 2009
Tags ›

Ikväll spelar Lars Winnerbäck på Coop Arena i Luleå. Jag är inte där så klart, jag gör min sista dag som sängliggande sjukling. Men okej, jag hade stannat hemma även om jag varit frisk. Det var länge sedan jag var kär i Lars Winnerbäck. Jag tappade känslorna för honom ungefär samtidigt som han blev arenastor och började låta alltmer som Ulf Lundell.

Men minns ni Kom, den underbara skivan från 1999? Jag hade precis flyttat till huvudstaden och hade I Stockholm på repeat:

Herr Andersson har drunknat
i ett hav av kaffe latte
Han är kontinental och originell
Han är sorglig, men utvald
att leta efter sig själv
Det är vad som gäller
här i Stockholm

På södermalmska lägenhetsfester stod reportervikarier på Aftonbladet (inflyttade till storstan de med) och skrålade Winnerbäcklåtar i timtal. Jag tror de tog alla låtarna från alla skivorna i kronologisk ordning. De hängde på varandras axlar och viftade med sina ölflaskor.

Anyway. Ikväll kommer Winnerbäck till Luleå. Med anledning av detta har Johan veckans roligaste status på Facebook:

Winnerbäck sjunger på sin senaste skiva: “Det finns dom som åkt till månen…”. Nu är det så att det tror jag inte alls att dom har gjort. Månlandningarna är fejk. Jag skulle vilja prata med Lars om detta i morgon. Han kan istället sjunga: “Det finns dom som åkt till Mouno”. Det ligger vid finska gränsen.

En middag att gå på

25 november 2009

Marcus.

Ikväll bjuder Barack Obama på galamiddag i Vita huset. Bland de 400 gästerna finns Indiens premiärminister Manmohan Singh och filmlegendaren Steven Spielberg. Den svenske New-York kocken Marcus Samuelsson lagar maten. Läs mer om honom här.

– Vad som är klassiskt ändras hela tiden, i dag är klassisk svensk snabbmat pizza och kebab. Men en dag är kanske couscous klassisk snabbmat även i Sverige. Allting är egentligen en blandkultur, det beror på när du börjar räkna tiden, säger Marcus Samuelsson till magasinet Fokus.

Sjukrapport

25 november 2009

Har spenderat min fjärde dag i sängen. Pendlar mellan Imorgon är jag nog frisk och Jag blir nog aldrig frisk igen.

Lyrics of our lives?

23 november 2009
Tags ›

Min vän Oisín på Aftonbladet i är full färd med att lista historiens tio bästa textrader (i låtar alltså). Varje dag lägger han ut en ny textrad, med motivering, på Facebook.

Jag försöker övertyga honom att välja något av Billy Bragg. Till exempel den strålande:

I don’t feel bad about letting you go / I just feel sad about letting you know

eller den magnifika:

Is there more to a seat in parliament / Than sitting on your arse

Det vill inte Oisín. Oklart varför. Han svarar bara ALDRIG! när jag tjatar om Billy.

Vilka textrader tycker ni är historiens bästa? Jag erbjuder mig nu att göra en topplista av era förslag.

Segla fram på en räkmacka

22 november 2009

Jag ligger här sjuk och har tid att fundera på saker. Som mina älsklingsrätter. Jag vet aldrig vad jag ska svara på frågan:

– Favoriträtt?

Jag menar, jag gillar ju hemlagat. Och snabblagat. Att äta när jag är hungrig. I roliga sällskap på härliga restauranger. Italienska pastor, spanska tapas, svensk husman… Jag gillar att äta nästan allting, men inte när jag är ledsen. Då är aptiten borta. Maten bara växer i munnen.

Så i allmän beslutsångest brukar jag svara:

– Hamburgare eller pizza. Det åt vi på fredagarna när jag var liten. Ena fredagen hamburgare, andra fredagen pizza.

Egentligen har jag nog samma favoriträtter som Jed Bartlet, enligt Charlie: “The president likes steaks, he likes lobsters, he likes spaghetti, he likes ice cream… he doesn’t like green beans.”

Men Let Bartlet be Bartlet och låt mig vara mig. Så nu har jag kommit på det. Vad jag, helt ärligt, ska svara nästa gång någon frågar.

Landgång, smörgåstårta och räkmacka.

Jag tappade ett colaglas. Det gick i tusen bitar.

21 november 2009

Det här skulle bli en skrivhelg. Jag har massa ord som måste ner på papper. Både för brödfödans, studiernas och själens skull. Men icke. Jag är sjuk. Sängliggande. Jag ligger raklång i sängen timme ut och timme in och kippar efter andan.

OBS! Det är inte svininfluensan. Bara en vanlig utmattningsförkylning. Jag blir alltid så sjuk när jag blir sjuk.

Magnus Ekelund & Stålet spelar på Lillan ikväll. Det är en stödkonsert för nedläggningshotade Föreningsgatan 7. Jag missar Magnus spelning – igen. Jag börjar bli en dålig bästis, känner jag. Jag får sjunga som Mattias Alkberg:

Jag ska bli en bättre vän

Gunnel är en bra vän. Hon kom hit i dag med en sjukleverans från Kvantum: Näsdukar, schweizernöt och ostbågar. I tygkassen låg även en omtänksam överraskning: Grythyttans skogsglögg, ett paket russin och en påse mandel.

Gunnel är min nyaste vän. Jag är så glad att jag lärt känna henne.

Nu ska jag återgå till mina sjuksängsromaner. Kjell Westös Gå inte ensam ut i natten och Sofi Fahrmans Elsas mode. Ja, Fahrmans modekaramell har jag ännu inte kommit fram till. Jag är fortfarande uppslukad av Westös Helsingforsskildring. Han beskriver människor så hela, vackra och trasiga som de är.

När jag hade skrivit halva det här inlägget tappade jag ett colaglas i golvet. Eller, glaset gled av nattduksbordet när jag skulle sträcka mig efter chokladen. Det gick i tusen bitar. Nu har jag Coca-Cola och glassplitter över hela golvet, inser att jag måste lägga mig på knä och städa.