Åsa Petersen

Insändarklassiker

19 januari 2010

Jag har världens roligaste bästa vän. Hon heter Ann och igår rensade vi hennes lägenhet inför visning och försäljning. Djupt i en låda fanns en insändare hon skrev 1991, som vi har citerat många gånger genom åren. Ann skrev insändaren på en SSU-kurs, där vi skulle öva oss i argumentation och opinionsbildning.

Varsågod alla lulebor, här kommer en insändarklassiker! Oklart om klippet kommer från Kuriren eller NSD.

 

BORT MED KARUSELLEN

Som säkert de flesta redan har märkt, har Domus i Luleå investerat i en fullständigt onödig karuselldörr.

Jag för min del har passerat den många gånger och lika många gånger har jag hört klagomål från folk omkring mig.

Alla människor går i sin egen takt och jag har ett fel i mina ben, som gör att jag går väldigt sakta. När jag ska genom den här dörren, så tar den mig i ryggen hela tiden och det känns som vore jag förföljd av onda andar. Ett annat problem är, att jag har cellskräck. Jag får andnöd, hjärtklappning och nervösa sammanbrott i den där vansinnesmaskinen.

Min pappa är affärsman och för det mesta stressad. Han går ideligen in i glasdörren framför sig.

Visst, det finns en liten dörr vid sidan om karusellen, men den är alltid överbefolkad.

Jag hoppas, att Domuschefen tar sitt förnuft till fånga och byter ut dörrskrället.

A G, SSU II:an

 

3 kommentarer

  1. John säger:

    Karusellen överlevde Domus.

  2. Linda säger:

    Hahaha, ljuvlig insändare! :-)

  3. Den är ju helt underbar!

Skriv en kommentar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *