Åsa Petersen

En om dagen: Day 15 – Your dreams

14 december 2010

Det här är seriens svåraste fråga, som berör mig djupast.

Jag skulle kunna svara att jag vill ha fred på jorden, lika värde för alla människor och demokrati i alla länder. Men det tänker jag inte göra.

Jag drömmer så klart om familj. Det är inte självklart för alla, men det är självklart för mig.

I dag somnade Anders och Annas finbebis på mitt bröst i soffan. Jag somnade under honom och jag har aldrig varit med om något så vilsamt. Världen stannade. Det fanns inget annat än finbebisen, jag, sömnen och värmen. Det var min allra bästa stund.

I lördags skojade jag med min vän Markus om att han borde flytta upp till Luleå och göra mig på smällen: “Så kör vi bara. Ska vi göra det?”

Han tittade på mig under lugg och svarade: “Men, säg inte så där bara. Du kan väl åtminstone bjuda mig på middag först.”

Vi fnissade lite och lämnade ämnet. Ibland är det skönt att skämta bort allvaret.

Jag hade inte räknat med att vara 34, nysinglad och utan barn. Nu är jag det.

Jag vet. 34 år är ingen ålder på en kvinna. Förstföderskorna i Stockholm är typ 40 i genomsnitt. De klarar för det mesta sina graviditeter och födslar galant.

Det är inte min ålder som är det svåra, egentligen. Jag har inte bråttom. Det svåra är att jag inte tar för givet att jag kommer att få barn.

Jag vill nämligen ha barn inom en relation, med en man. Det kräver att jag förmår bli kär i någon igen. Att han blir kär i mig tillbaka. Och att livet är så snällt mot oss att vi lyckas få barn tillsammans.

Inget av det är säkert.

Jag vet. För den som verkligen vill ha barn finns många olika möjligheter. Insemination, adoption, provrörsbefruktning, surrogatmödraskap…

Utvecklingen har – tack och lov – kommit så långt att barn är en möjlighet för många fler än de som lever i heterosexuell tvåsamhet.

Men jag är inte där. Jag överväger inte möjligheterna på det sättet. Jag drömmer om att träffa en man och bli kär och få barn med honom.

Längre i min önskan har jag inte kommit. Men den drömmen är stor nog. Den är så stor att jag inte kan tänka mig något större.

3 kommentarer

  1. E säger:

    Du har helt rätt. Det är den största drömmen.

  2. JonasA säger:

    Det finns inget större, inget viktigare, än att skapa nya små liv, och varsamt väva in dem i framtiden.

  3. Åsa Petersen säger:

    Vad fina ni är.

Skriv en kommentar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *