Åsa Petersen

En om dagen: Day 20 – This month

19 december 2010

Den här månaden, december, är en komplicerad sak.

Först faller snön som puder och stjärnorna glimrar. Julmyset känns toppen, jag skickar julkort och köper julklappar och tänker att jag längtar till mellandagarnas slöa lugn.

Sedan, med den ökande julhysterin, kommer oron. I fjol var jag lyckligare. Men kanske inte helare. Hur kommer mitt liv att se ut nästa jul, hur lever jag då?

Det är den välbekanta storhelgsångesten, som jag delar med så många andra.

Därför undviker jag att skriva om månaden december mer ingående (orkar inte #prataomdet längre) och fuskar genom att citera alla krönikor jag skrivit den senaste månaden.

Sahlin utvecklade sitt partis idéarv (Aftonbladet den 22 nov):

Politiska debattörer som menar att Mona Sahlin inte har bidragit till den socialdemokratiska idéutvecklingen vet inte vad de pratar om. Hon var avgörande de år runt 2000 då socialdemokraterna började erkänna att det finns andra orättvisor än klass. Att det finns annat förtryck än det ekonomiska. Att det är en politisk uppgift att garantera människor rätten att vara sig själva, i frihet från diskriminering.

Den aggressiva klimakteriekvinnan (Regionala Nyheter den 24 nov):

Annika Forssén menar att läkarvetenskapens misshantering av klimakteriet och östrogenet visar hur viktigt det är med genusforskning. Det sägs föraktfullt att genusforskare bara är feminister med lösa åsikter. Men genusperspektivet är livsviktigt för att forskningen verkligen ska bli vetenskaplig.

Maryam och Ardalan är sossarnas framtid (NSD Ledare den 29 nov):

Det talas om tomrummet efter Mona Sahlin. Att Socialdemokraterna inte har några självklara ledare efter henne. Det kallas en ledarkris. Visst, i Mona Sahlins egen generation är det lite tunnsått. Alla är antingen ansvariga för valfiaskot 2010 – eller har lämnat politiken efter att ha ledsnat i Göran Perssons regering. Men i generationen under Mona Sahlins finns en rad socialdemokrater som ger mig hopp om att partiet ska kunna komma tillbaka som en stark och radikal politisk kraft.

Människorna är hela meningen med nätet (NSD Kultur den 1 dec):

Jag skulle aldrig klara min uppgift som samhällsdebattör om jag inte hade Facebook och bloggar. Eller jo, det skulle jag väl, jag var ju för fanken ledarskribent på faxens storhetstid. Men mina kompisars länktips, utrop och diskussioner på nätet ger mig tiotals uppslag i veckan. Tack för det, alla kloka!

Frida, 92: Ge oss en spark! (Aftonbladet den 6 dec):

Jag tycker det är helt genialt. Om äldre i glesbygden behöver sparkar under vinterhalvåret – när rullatorerna ­bara fastnar i snön – ska de naturligtvis få det. Att köra spark tränar varenda muskel i kroppen. Sparken är ett billigt fordon som lätt kan bli en del av rehabiliteringen.

Mycket mer än taskig internetuppkoppling (Regionala Nyheter den 7 dec):

Thomas Mai menar att internet har förändrat hur människor kommunicerar. Om du kan hantera nätets alla verktyg lever du i den bästa tiden någonsin. Om du inte kan det, är den här tiden skrämmande.

“Äntligen” – SD om bomben (NSD Kultur den 13 dec):

Jag är rädd. Men jag är inte rädd för att en självmordsbombare ska komma i min väg när jag går på Stockholms gator. Nej, jag är rädd för hur denna händelse kan komma att exploateras av antidemokratiska och rasistiska krafter.

Även storstaden är en småstad (NSD Kultur den 15 dec):

Jag menar inte att ställa ”stockholmare” och ”lantisar” mot varandra, som moderaten Anna Kinberg Batra blev känd för att göra. Tvärtom, jag menar att vi alla är lika måna om att höra hemma. Både storstadsbor och småstadsbor behöver en egen liten plätt på jorden.

***

Det är ju otroligt egentligen, hur mycket en krönikor kan ha att säga i så vitt spridda ämnen under en ynka månad. Det är när jag citerar så här som jag börjar ifrågasätta min självbild. Vem tror jag att jag är egentligen?

Skriv en kommentar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *