Åsa Petersen

En om dagen: Day 27 – Your favorite place

26 december 2010

Lycklig kväll på New York City Ballet.

NEW YORK. Den första åtrån, på avstånd, väcktes med Sex and the City. Åh frosseriet i mode och skyskrapor! Jag älskar båda.

Sedan hade jag sån tur att Mona Sahlin skulle till New York, på det årliga världsmötet om kvinnors rättigheter. Jag fick följa med som politiskt sakkunnig och vild nyförälskelse var ett faktum:

Manhattan den 3 mars 2004

Hej där hemma

Idag är det ”super tuesday” i USA. I korsningen utanför mitt hotell står en man i John Kerry-keps och delar ut John Kerry-broschyrer. På TV-nyheterna diskuteras ”gay marriage”. Konservativa snubbar talar om ”värden vi måste föra vidare till våra barn”. Det är inte människovärdet de talar om.

Jag kom till New York i lördags. Skulle gå från Empire State till Time Square (sjukt häftigt ställe!) men gick åt fel håll på Broadway och stod plötsligt vid Ground Zero (eller plötsligt och plötsligt, vi hade gått ett bra tag). Det var en överväldigande upplevelse. 11 september kändes som igår – känslan av omedelbar fara och sorg kom tillbaka.

I söndags stod jag och väntade på mitt sällskap på Fifth Avenue. Världen drabbade mig. Har nog aldrig känt mig så liten i ett så stort sammanhang. New York är ju inte i första hand USA, utan hela världen samlad på ett och samma ställe. Det är så coolt. Det är, som jag skrev tidigare, överväldigande.

FN-huset innebär dålig hy (man konfererar i salar under jord med typ ingen luftkonditionering). Men också här är världen samlad. Afrikanska kvinnor med underbara håruppsättningar och färgstarka, strålande klänningar kommer in i salen och en stackars blond svenska i svart kavaj bleknar tills knappt konturerna syns. Folk pratar, pratar, pratar men de lyssnar på varandra också.

Ikväll har jag ledigt. Tänkte sätta mig i nån bar och ta en Cosmopolitan (mest för Carrie Bradshaws skull). Eller shop ’til I drop. Eller, om jag känner för att vara lite seriös, gå på museum. Vid närmare eftertanke blir det nog drinken – jag är oförbätterlig plus att jag har sjukt ont i benhinnorna efter alla promenader.

From New York with love,

Åsa

Jag hade inget val. Kärleksrelationen skulle bli beständig. Jag skulle tillbaka, minst en gång om året.

Det höll fram till maj 2008, då jag blev svårt sjuk på Manhattan. Den planerade långweekenden förvandlades till akutvård på New York University Hospital. New York var nära att ta mitt liv, men gav mig också livet tillbaka.

Det var tre veckor som förändrade mig i grunden. Väl hemma i Stockholm började jag Projekt Förändra Livet. Två och ett halvt år senare bor jag i Luleå och är singel med ett nystartat företag på halsen. Det har inte funnits tid att återse mitt kära New York.

Men nu, nu är det dags. Jag längtar så efter att öppna taxidörren och sätta ner den första klacken på Manhattan.

Risken är att jag aldrig kommer hem mer. Det är i sådana fall en smäll Sverige får ta.

1 kommentar

Skriv en kommentar!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *