Åsa Petersen

Patrik Sjöberg i mitt hjärta

28 april 2011

Den här dagen tillbringar jag med en osnuten friidrottsstjärna i tankarna.

Det är ju så vi har betraktat Patrik Sjöberg. Som en arrogant, oanpasslig, odräglig superstjärna. Själv har jag tjustats av det. Någonstans i botten av snubben som står och röker vid höjdhoppsmattan har jag anat en obändig styrka och attraherats.

Men inte visste jag vidden av Patrik Sjöberg styrka. Inte kunde jag ana att han en vårdag 2011 skulle släppa en bok och göra sig till tolk för ett oanat antal barn och före detta barn: Det här är sexuella övergrepp. Så här är det är när en sjuk vuxen person tar sig oerhörda friheter med ett barn.

Patrik Sjöberg har pissat på Viljo Nousiainens grav. Jag förstår honom. Ilskan är en avgörande faktor för att göra sig fri och komma vidare. Den vuxna Patrik var tvungen att hämnas åt den lilla Patrik.

Patrik Sjöbergs lika glasklara som eftertänksamma berättelse är inte bara viktig för honom själv. Den är viktig för alla barn som just nu upplever nya sexuella övergrepp.

– Jag hoppas att det leder till att en unge går till polisen eller berättar för sina föräldrar. Då har man hjälpt någon i alla fall, säger Patrik Sjöberg i Aftonbladet.

Det sägs att sexuella övergrepp mot barn är ofattbara. Sluta säg det! Det som kallas ofattbart kan vi lika gärna blunda för, det går ändå inte att förstå eller göra något åt. Det ofattbara är ingens ansvar.

Sexuella övergrepp mot barn är inte ofattbara. De är en förfärlig men alltför vanlig del av vår verklighet som vi måste ta itu med.

Nu har Patrik Sjöberg gjort vad han kan. Patrik i mitt hjärta.

1 kommentar

  1. Anders Nilsson säger:

    Under mitt arbete på nittiotalet satt jag i bilen och lyssnade på ett inslag om barn som våldtogs på film och jag minns hur smärtsamt det var att lyssna på deras ångestfulla skrik, det var en pedofilhärva som rullades upp. Min första tanke var att stänga av bilradion så ont gjorde det, men när jag lyfter armen och ska göra det, slår det mig plötsligt, om jag blundar, hur hjälper det barnen? Ett år senare satt jag med i Bris Uppsala som politisk referens. Vi får inte blunda, det onda finns ändå. Tack Patrik

Skriv en kommentar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *