Åsa Petersen

Sunday bloody sunday

17 april 2011

Dags för ett inlägg av dagbokskaraktär igen. Terapeutiskt, på något vis.

Kan för bövelen inte komma på vad jag gjorde i fredags kväll. Men jag vet att det var något fint.

[Tänker]

Just ja, jag var på basket. Såg LF förlora mot Norrköping i en tredje rafflande semifinal. Har inte sett något så spännande på år och dar. Jag älskade matchen men hatade att förlora den. Efteråt, på hemvägen, förstod jag att basketen hade vunnit mitt hjärta. Här i Luleå ska man helst vara hockeytokig men basket är mer min stil. Närmare, snyggare, snällare. Nästa säsong köper jag årskort.

I går skrev jag en lång viktig text. Det var gastkramande att få ihop den, eftersom den inte ligger i linje med vad jag brukar skriva och eftersom den ska publiceras i en stor publikation. Jag slet som ett djur och nu är jag nöjd. Älskar att kämpa med orden, känna hur de lossnar för att slutligen gå min väg.

Efteråt var jag som en trasa. Gav mig ändå ut på stan och bjöd hem hela indieeliten på efterfest. Det var trevligt men jag blev en kärring så klart: “Tänk på grannarna! SÄÄNK!” Jag tror samtliga gäster tyckte det var rätt skönt när jag slutligen körde ut dem.

I dag steg jag upp och gjorde mitt arbetsrum till temporär ledarredaktion. Har ett påskvikariat på NSD medan Olov Abrahamsson, den politiska chefredaktören, är på semester i New York. Roligt! Jag la ner hela mitt hjärta i en angelägen text om Det blir bättre. Läs den i NSD, nät eller papper, imorrn.

Sedan gick jag hem till mamma och pappa och åt lax. Sedan ringde en vän, vi gick och tog en kopp kaffe. Nu ska jag fakturera några jobb, kanske skriva en kulturkrönika och sedan sova. Det låter ju som om jag jobbar hela tiden men det gör jag faktiskt inte. Jag bara delar mitt liv mellan umgänge och jobb på ett ganska intensivt sätt. Passar utmärkt för närvarande.

Förresten, vad händer i Finland? Rösterna räknas just nu och Sannfinländarna är på väg mot 20 procent, en ökning med typ 15 procent sedan förra valet. Högerpopulismen vinner mark i land efter land och det är lika hemskt varje gång. Har god lust att skälla ut Sannfinländarna på den “tvångssvenska” de föraktar så.

Skriv en kommentar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *