Åsa Petersen

Var det livet eller ödet?

14 april 2011

Det hände en sak i går. Jag skulle intervjua en äldre kvinna som jag aldrig hade träffat förut. Ämnet var mycket professionellt och handfast.

Vi satt på hennes balkong, det var den första riktiga vårdagen i Luleå. Solkatter sken från porslinet. Vi avhandlade snabbt mina frågor, hon svarade rappt och klart och bra. Mission accomplished.

Sedan blev vi sittande. Under de följande två timmarna fick jag en ny vän. Vi talade om glädje, om sorg och om hur livet kan vända när man minst anar det. Jag fick ta del av en mogen livshistoria som gjorde mig gott.

Jag grät och grät, fast inte av sorg.

Var det livet eller ödet? Var det meningen att vi skulle ses så att hon kunde bli en varm hand på min kind?

Jag skulle kunna bli religiös för mindre.

Skriv en kommentar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *