Åsa Petersen

Spanien nästa?

30 maj 2011

Gå in här mina små gullvivor och klicka att ni gillar min bild (på stjärnan i nedersta högra hörnet). Då kan jag nämligen vinna en tripp till Spanien. Sista dagen att rösta är idag. Snälla, snälla.

UTE NU: Utan er

30 maj 2011

Idag släpps Magnus Ekelunds & Jakob Hellmans duett Utan er på Teg Publishing. Den är asbra. Lyssna här. Och titta på Stockholm Boat Sessions ovan.

Ang. Magnus Ekelund

29 maj 2011

Va! Jag är en NSD-tjej. Jag skulle aldrig skriva för konkurrenten, Norrbottens-Kuriren. Ja, i och för sig. Det skulle vara för Magnus Ekelunds skull då.

Jag skulle blogga…

28 maj 2011

…men bloggen låg nere en stund. Så jag hann upptäcka att texten jag skrev skulle passa bättre som krönika i NSD. Så ni får helt enkelt ge er till tåls och läsa NSD:s kultursida på onsdag. Klippet ovan kan jag ändå publicera som ledtråd, det skulle ha ingått i blogginlägget.

Böljande och blommig

26 maj 2011

Jag fortsätter muta mig själv. Idag med denna klänning från Jade Jagger/Indiska. Väl på kroppen har den världens fall och jordens finaste urringning.

Jag beter mig som en modebloggare, inspirerad av Glamourama som jag just nu plöjer på TV 3 Play. Anna, Michaela och Petra är världens ytligaste och smartaste tjejer som verkligen fattar sitt jobb: PR.

Det är bara en sak jag stör mig på. När Petra ska presentera sin nya dejt. Hon säger: “Självklart är det nervöst att ha med sig en ny kille till tjejerna. Det är ju som att visa upp en klänning för första gången.”

Jag är totalt klänningsgalen. Fast det slår ju inte att vara killgalen. Det är skillnad på textil och människor. Petras jämförelse mellan kärlek och kläder är magstark till och med för mig.

I have a right to be here

25 maj 2011

Just nu måste jag muta mig själv för att orka. Köpte alltså dessa blommor till mig själv på Bellis i går. Älskar Bellis. Det går inte alltid så snabbt men blomsteruppsättningarna blir alltid underbara.

Sedan bläddrade jag lite i affirmationsappen fina Christine har tipsat mig om. Det är oftast generande blaj men nu kom den, bästa affirmationen jag kan tänka mig:

I have a right to be here.

Det kan väl inte alltid vara självklart för er heller?

Ledset chips

20 maj 2011

Av typen salt & vinäger. Det var Ann som hittade den stackaren.

– Får du bli något förälskad då?

19 maj 2011

I dag upplevde jag för första gången offentlighetens baksida i Luleå. På ett sätt som jag aldrig varit med om under mina 15 år som krönikör i dagstidningar.

Jag befinner mig ett fint alkoholfritt mingel mitt på dagen. Plötsligt får jag en högljudd fråga slängd efter mig:

– Får du bli något förälskad då?

Jag vänder mig om och ser en man. Utan att tänka mig för tar jag ett steg framåt mot honom och svarar att det vill jag inte svara på. Det är för privat. Och varför frågar han egentligen?

Mannen säger att han läser mina texter i tidningen. Där har jag ju skrivit om min längtan efter förälskelse. Jag svarar att det bara är texter. Han replikerar att jag skriver ju i jagform. Jag svarar att visst skriver jag om mig själv, men det här är fel kontext att svara på frågan i.

Det kan mannen inte alls förstå. Han tycker att jag ska acceptera att jag alltid har en och samma kontext, när jag skriver som jag gör.

Resultatet blir en högljudd ordväxling där jag försöker förklara att om han vill ställa personliga frågor till mig måste han först hälsa och presentera sig, för att jag alls ska förstå vad det handlar om.

Mannen vägrar gå med på det. Han vägrar att presentera sig med namn. Min offentliga roll är lika självklar för honom som hans rätt att vara anonym.

Jag inser att mitt personliga sätt att skriva kan inbjuda till övertramp. Jag har fått många hat- och hotmejl genom åren, för mitt sätt att skriva om orättvisor på grund av kön, etnicitet och sexualitet. Men jag har aldrig varit med om något som det här.

De allra flesta läsare brukar kunna se det allmängiltiga i mina texter. De brukar låta mig vara ifred i levande livet. För att det jag skriver angår dem också. För att jag använder mina personliga upplevelser för att beskriva sådant som är gemensamt för många människor.

Jag tänker inte sluta med det. Jag tänker fortsätta att vara jag i text. Men i fortsättningen kommer jag att vara ännu räddare om min privata sfär.

Det är skillnad på personligt och privat. Bara jag väljer vem som får ta del av mitt privata jag. Människor som inte kan skilja på personligt och privat kommer aldrig någonsin att komma mig nära.

Problemet är inte mina texter. Problemet är den här enskilda mannens respektlöshet.