Åsa Petersen

– Får du bli något förälskad då?

19 maj 2011

I dag upplevde jag för första gången offentlighetens baksida i Luleå. På ett sätt som jag aldrig varit med om under mina 15 år som krönikör i dagstidningar.

Jag befinner mig ett fint alkoholfritt mingel mitt på dagen. Plötsligt får jag en högljudd fråga slängd efter mig:

– Får du bli något förälskad då?

Jag vänder mig om och ser en man. Utan att tänka mig för tar jag ett steg framåt mot honom och svarar att det vill jag inte svara på. Det är för privat. Och varför frågar han egentligen?

Mannen säger att han läser mina texter i tidningen. Där har jag ju skrivit om min längtan efter förälskelse. Jag svarar att det bara är texter. Han replikerar att jag skriver ju i jagform. Jag svarar att visst skriver jag om mig själv, men det här är fel kontext att svara på frågan i.

Det kan mannen inte alls förstå. Han tycker att jag ska acceptera att jag alltid har en och samma kontext, när jag skriver som jag gör.

Resultatet blir en högljudd ordväxling där jag försöker förklara att om han vill ställa personliga frågor till mig måste han först hälsa och presentera sig, för att jag alls ska förstå vad det handlar om.

Mannen vägrar gå med på det. Han vägrar att presentera sig med namn. Min offentliga roll är lika självklar för honom som hans rätt att vara anonym.

Jag inser att mitt personliga sätt att skriva kan inbjuda till övertramp. Jag har fått många hat- och hotmejl genom åren, för mitt sätt att skriva om orättvisor på grund av kön, etnicitet och sexualitet. Men jag har aldrig varit med om något som det här.

De allra flesta läsare brukar kunna se det allmängiltiga i mina texter. De brukar låta mig vara ifred i levande livet. För att det jag skriver angår dem också. För att jag använder mina personliga upplevelser för att beskriva sådant som är gemensamt för många människor.

Jag tänker inte sluta med det. Jag tänker fortsätta att vara jag i text. Men i fortsättningen kommer jag att vara ännu räddare om min privata sfär.

Det är skillnad på personligt och privat. Bara jag väljer vem som får ta del av mitt privata jag. Människor som inte kan skilja på personligt och privat kommer aldrig någonsin att komma mig nära.

Problemet är inte mina texter. Problemet är den här enskilda mannens respektlöshet.

3 kommentarer

  1. Helen Doktare säger:

    Känner igen det så väl.

    – Stäng mun det drar.
    – Har du inte fått dig nån man.
    – Har du problem med din identitet.

    Listan kan göras lång.
    Finns grövre saker jag väljer att inte berätta.

    Offentligheten baksida följer med hela resan.
    Sätta gränser och ha integritet är väl det man kan göra.
    Vara rädd om sig själv helt enkelt,

  2. Anders S säger:

    Vackert skrivet Åsa , det jag har tänkt på att jag tappade rätten till privatliv när jag flyttade upp hit – och vilken “mobbmentalalitet ” som stundom existerar här , hur man gladeligen ställer upp på andras skit och gladeligen blir bödel i ett åsiktskotteri .. Vi bidrar alla till hur världen skall bli du och jag och alla andra !

  3. Refaat säger:

    ändra aldrig på vad du själv tror på Åsa

Skriv en kommentar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *