Åsa Petersen

Mina fina vänner alltså

15 maj 2011

Jag frågade “Ska vi äta middag till veckan?” och fick det här till svar av Jonas:

“Ja hemskt mycket gärna. Det var mycket trevligt igår, särskilt när det var som trevligast. Sen blev det mindre trevligt men var ändå kul, fast på ett annat sätt och inte lika som innan. På det stora hela är jag ändå mycket nöjd med dagen, känns som en lördag jag kommer att minnas ganska länge. Kanske inte kommer minnas allt, kan inte lova att jag kommer minnas renarna, men jag kommer nog komma ihåg att det faktiskt hände under väldigt lång tid. Skulle inte förvåna mig om jag kommer ihåg det även om typ 20-30 år, att vi körde och hämtade Magnus i Jokkmokk med Kurt-Åkes bil och att vi sedan hade fest hos Åsa på kvällen. Jag vet inte hur många detaljer som kommer att fastna, det känner jag mig inte alls säker på. Till exempel vet jag inte om jag kommer att minnas att Magnus vann 280 spänn. Summan tror jag att jag kommer glömma ganska fort, själva vinsten kommer jag nog att minnas längre. I och för sig, nu när jag tänker efter, om det blir så att jag minns den här dagen, alltså gårdagen, i 20-30 år är nog sannolikheten rätt stor att jag kommer minnas det ännu längre, alltså typ resten av mitt liv. Om det väl suttit i så länge sitter det nog hela vägen tänker jag. Ifall jag inte skulle bli dement eller så, gud förbjude, då kanske jag tappar det. Det är ju sånt man inte vet nåt om, hur blir det när man blir gammal? Vad kommer man få för krämpor? Hur kommer man dö? Kommer man bli ett vårdpaket eller dö knall och fall? Och om hur länge?

Fast det är väl sånt man inte ska tänka på för mycket. Då finns det risk för “oro” och problem med nerverna (obs: ej bandet). Det viktiga är väl bara att man “lever” medan man lever. Man behöver väl inte leva som man “lär”, men bara att man försöker ta vara på tiden, på vad man får uppleva. Det gäller att ha ett öppet sinne, se det lilla i det stora och det stora i det lilla. Det är också viktigt att äta gott, men jag tror jag är böjd åt att säga att det inte är lika viktigt som det är att äta nyttigt. För äter man nyttigt mår man ofta bättre och det är också, oftast kort och gott, mycket godare än alternativet. Vissa tycker ju till exempel att grönsaker inte är särskilt lockande vid sidan av ett “skrovmål” men jag tror att om man äter av de där grönsakerna och bara ser till att känna efter medan man gör det – liksom verkligen smakar och luktar och tar in vad för “spektakel” som uppenbarar sig när man intar den födan – så är det faktiskt en större och vidare upplevelse än den där sorgliga lilla depressionskicken man får av en sladdrig “burger”. En redig köttbit eller en fräsch fisk är ju aldrig fel, men får jag fråga varför den måste mosas till oigenkännlighet och paketeras i vitt bröd? Vad är väl det mot en mör gobit serverad tillsammans med friska primörer och en liten piffig sås? Och sedan kanske ett lyckligt litet glas vin till? Eller kanske flera?

Carpe diem”

 

Skriv en kommentar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *