Åsa Petersen

Tidens linje

7 november 2011

Jag trodde det skulle vara smärtsamt att inte kunna vårda minnet av en person som stått mig nära. Jag trodde det skulle gränsa till hat. Så i ren lojalitet försökte jag hålla liv i kärleken, i form av minnen. Sedan kom det oundvikliga slutet. Minnena gick inte längre att vårda eftersom de inte överensstämde med sanningen. Och vet ni. Det känns ingenting.

 

Skriv en kommentar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *