Åsa Petersen

Världens bästa kö

29 januari 2012

Det här är kön till spelningen med Mattias Alkberg & Nerverna + Magnus Ekelund på Debaser Medis igår. Alla som var där är helt lyriska. Jag var hemma i Luleå, men får gåshud bara av rapporterna!

 

Får nöja mig med att titta på Magnus som filmis. Hans fina bokare Pontus Sillrén på United Stage skickade mig denna dyrgrip i veckan. Skulle inte sälja den för en miljon ens.

Feberhet

27 januari 2012

Nog för att jag hade feber i veckan. Men visst var jag ändå lite het? På tishan står det Paper.

Hej från sjukstugan

25 januari 2012

Snodde denna enkät  av Quetzala.

1. Hur gammal är du om fem år? 40!

2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag? Ingen. Eller rättare sagt: en våldtäktsman när jag febermardrömde.

3. Hur lång är du? 169 cm.

4. Vilken är den senaste filmen du sett? Minns ej. Skyller på febern.

5. Vem ringde du senast? Mamma. “Kan du handla åt mig? Mjölk, mjölkchoklad, sushi.”

6. Vem ringde dig senast? Pappa från Kalifornien för en liten stund sedan.

7. Hur löd det senaste sms:et du fick? “Ja. Ok.”

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Sms! Hatar ringa. Ring mig aldrig. Sms:a mig bara, eller mejla.

9. Är dina föräldrar gifta eller skilda? Gifta och jättekära.

10. När såg du senast din mamma? I dag när hon kom med mjölken, mjölkchokladen och sushin. Fina mamma.

11. Vilken ögonfärg har du? Väldigt blåögd.

12. När vaknade du i dag? Först kl 03, sen kl 09, sen kl 11. Febern.

13. Vilken är din favoritjulsång? Helgen vecka 51, Mattias Alkberg.

14. Vilken är din favoritplats? Manhattan.

15. Vilken plats föredrar du minst? Tunnelbaneperronger. Tror alltid nån ska hoppa eller bli knuffad.

16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Mitt liv är inte så förutsägbart att jag kan svara på det.

17. Vad skrämde dig om natten som barn? Att behöva vakna på morgonen och gå till skolan.

18. Vad fick dig verkligen att skratta senast? Tror det var på Urban Deli i söndags kväll med min nya bekantskap Feffe. Sen jobbade jag skiten ur mig på måndagen och sen blev jag skitsjuk.

19. Hur stor är din säng? 1,40.

20. Har du stationär eller bärbar dator? En Air och en MacBook. Book’en använder jag som stationär.

21. Sover du med eller utan kläder på dig? I trosor. Inte spets helst utan bomull.

22. Hur många kuddar har du i sängen? Två, med broderade örngott från mormor.

23. Hur många landskap har du bott i? Är värdelös på landskap. Men Värmland, Norrland, Dalarna, Uppland (Kungsholmen) och Sörmland (Södermalm)?

24. Vilka städer har du bott i? Kristinehamn, Luleå, Ludvika, Falun, Stockholm.

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Strumpor inomhus, skor utomhus. Har lite fotfobi.

26. Är du social? Ja.

27. Vilken är din favoritglass? Salty caramel och basilika.

28. Vilken är din favoritefterrätt? Xante, päronlikören. Eller ett ligg.

29. Tycker du om kinamat? Ja, helst som nån annan hämtar hem. Så tjorvigt annars.

30. Tycker du om kaffe? Ja, svagt med mycket mjölk. Men fortfarande hett.

31. Vad dricker du till frukost? Helst juice om jag har det hemma.

32. Sover du på någon särskild sida? På den goda sidan hoppas jag, så jag slipper vakna på fel.

33. Kan du spela poker? Näpp.

34. Tycker du om att mysa/kela? Ja.

35. Är du en beroendemänniska? JA.

36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Ja, Johan och hela Finland (självständighetsdagen).

37. Vill du ha barn? Det beror på livsomständigheterna. Kan inte längre svara ett rakt ja eller nej på den frågan. Men jag tycker mycket om barn, har lätt att prata med dem.

38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska.

39. Har du någonsin åkt ambulans? Nej. Gick tyvärr till sjukhuset när jag hade blodpropp i lungan pga fattade inte allvaret. Men jag överlevde ju.

40. Föredrar du havet eller en bassäng? Bassäng.

41. Vad spenderar du helst pengar på? Skor, väskor, kläder, resor, mat, träning, bubbel. PRESENTER!

42. Äger du dyrbara smycken? Inte särskilt.

43. Vilket är ditt favoritprogram på tv? Nyheterna. Det var ju trist svarat. Danska tv-serien Borgen.

44. Kan du rulla med tungan? Nej. Fast kan göra mycket annat bra med tungan.

45. Vem är den roligaste människan du känner? Matti och Magnus i kombination.

46. Sover du med gosedjur? Vad i hela friden är det för fråga?

47. Vad har du för ringsignal? Den vanliga i iPhone. Hade Robyn förut men den försvann i nån uppgradering.

48. Har du kvar klädesplagg från då du var liten? Nej. Mamma och pappa har säkert.

49. Vad har du närmast dig just nu som är rött? 1,5 liter Cola och en oljemålning med en kvinna i röd klänning.

50. Flirtar du mycket? Tror att jag är flirtig rakt igenom, på ett bra sätt.

51. Kan du byta olja på bilen? Hehe, bilen, vilken bil?

52. Har du fått fortkörningsböter någon gång? Kanske rent känslomässigt.

53. Vilken var den senaste boken du läste? Hollywood Girls Club. Lägg av! Man får läsa skit när man är sjuk!

54. Läser du någon dagstidning? NSD och Dagens Nyheter. De andra norrbottniska och stora på nätet.

55. Prenumererar du på någon veckotidning? Fokus av och till.

56. Dansar du i bilen? Nej?

57. Vilken radiostation lyssnade du till senast? P1.

58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Stödord till en Aftonbladettext.

59. När var du i kyrkan senast? På trettondagen när allra finaste Siri Justina döptes.

60. Är du lycklig? Minns inte.

Stoppa rashygienen!

18 januari 2012

Idag protesterade Luleå mot tvångssteriliseringarna. Till höger på bilden Linda Moestam från RFSL. Det här talet höll jag utanför Smedjan klockan 12:

När nazismen försökte utrota judarna sysslade sverige med rashygien.

Forskare slog fast att socialt utslagna och mörkhåriga var blandrasiga, förutbestämda till sinnessjukdom och brottslighet.

Resultatet av rashygien blev tvångssteriliseringarna.

Mellan 1934 och 1975 tvångssterliserades tiotusentals människor i Sverige. För att “förhindra brott och skydda folkstammen”.

Sedan 1976 finns bara en sorts tvångssterliseringar kvar i Sverige. Människor som vill korrigera sitt kön tvingas att sterilisera sig.

Det finns inga medicinska skäl till det, bara politiska. Staten signalerar att transpersoner inte är värdiga att skaffa barn. Det är vår enda rest av rashygienen, och den vill Sveriges regering 2012 behålla.

Jag vägrar gå med på det. Jag vägrar acceptera det.

Sverige måste följa FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna. Som säger att alla har rätt till kroppslig integritet.

En sällsam fika

17 januari 2012

Foto: Magnus Ekelund

 

Magnus, Matti och jag sågs på Vetekatten idag, innan jag flög hem till Luleå. Det gäller att stjäla tid med dessa gossar denna vinter, på grund av rocken som tar dem land och rike runt.

Plötsligt hade vi ett samtal som nog kommer att betyda mycket för mig, vad det lider. Jag beklagade mig (vet inte för vilken gång i ordningen) över mitt hångelfria liv. Hur gör man egentligen om man inte är kär och inte längre gillar one night stands och kk-relationer?

Magnus lyssnade en stund som vanligt. Sen sa han: “Vet du Åsa, jag tror att du är helt nöjd med hur du har det. Men att du inte vill erkänna det.”

Jag har tänkt på det hela eftermiddagen. Jag tror att han har rätt, min kloka vän. Mitt privatliv är bra som det är just nu. Jag trivs. För första gången på länge känner jag ett sällsamt lugn och en stilla säkerhet. Inget äter i mig, inget destruktivt som tar min kraft. De glada stunderna är fler än de ledsna.

Så vad har jag att klaga på?

Livet kan förändras. Jag kan möta en särskild person eller känna andra behov. Men det är då och nu är nu.

Went to London, mate!

16 januari 2012

Min fina mamma fyllde 60 och hela familjen drog till London. Tyvärr har jag inga bilder på min yngsta bror Tomas och hans flickvän Lina, vet inte hur jag tänkte. Men de var också med och var fina, om någon undrar.

 

I Covent Garden lyste solen från himmel blå. Lycka för en norrlänning omsluten av mörker sedan tre månader tillbaka.

 

Kate Spade var himmelriket som vanligt. Hit smög pappa och jag tillbaka för att köpa en vacker födelsedagsväska till mamma.

 

Min danska pappa på Denmark Street.

 

Nytt Från Alexander McQueen på Bond Street.

 

Naturligtvis finns det även kinesiska tårtkonstnärer.

 

På fredagskvällen var det dags att fira mamma. Det gjorde vi på Theo Randall at The InterContinental. Min bror Erik och jag åkte i förväg med presenterna. Här sitter vi spända och uppklädda i baren och väntar.

 

Här skålar mamma och pappa i armkrok för sina 37 år tillsammans.

 

Lycklig mamma öppnar presenter.

 

Theo Randall’s personal ville också gratulera.

 

Min dröm är att någon gång bo i en stad där man kan köpa blommorna rakt på gatan.

 

Tre av Akram Zataari’s starka dokumentärporträtt på Tate Modern.

 

Postmodernism: Style and Subversion 1970-1990 är den bästa utställning jag sett. Avslutades med New Orders magnifika Bizarre Love Triangle, videon från 1986.

 

Pappa fikar på Victoria & Albert Museum.

Mina bästa Londonköp? Jag ska inte hålla er (eller mig själv) på halster längre: Klänning från Karen Millen, väska från Smythson och träningsskor.

UPPDATERING: Nu har jag hittat en bild på Tomas och Lina från London. Här åker de tuben till mammas födelsedagsmiddag tillsammans med pappa. Mamma fotade.

Why can’t we be ourselves like we were yesterday?

14 januari 2012

http://www.dailymotion.com/video/x7h89_new-order-bizarre-love-triangle_music

Hej, jag är i London.

Har varit på Victoria & Albert, utställningen POSTMODERNISM: Style and subversion 1970-1990.

Där fann jag att New Orders Bizarre Love Triangle är min ultimata poplåt. Man kan inte komma närmare en definition av min musiksmak är så.

Älskar särskilt vid 2:44: “You know, I don’t believe in reincarnation becuause I refuse to come back as a bug, or as a rabbit!”

Postmodernismen träffar mig rätt i hjärtat. Det ska jag återkomma till i en kulturkrönika inom kort.

Ser ni hur det skenar i hjärnan?

9 januari 2012

Jag var hemma hos Magnus idag. Han tog den här bilden på mig. Jag lät mig ställas upp vid balkongdörren och fotas, pliktskyldigt, samtidigt som min hjärna formulerade nästa inlägg i en glödhet politisk diskussion på nätet.

Jag har fina vänner men ibland blir vi helt vilda på varandra i debatten och då är mitt enda fokus att drämma till. Så här ser jag alltså ut minuten innan jag drämmer till på nytt.

Vem vann? Jag så klart. Men det slutade även med att jag sa förlåt. Då skickade någon ett <3.

Min bästa vän

9 januari 2012

Ni fattar ju varför. Följ honom här.

Röra på påkarna

9 januari 2012

Okej, det här är en blogg jag dragit mig för att skriva.

Hej, jag heter Åsa, jag började träna i tisdags och nu är jag helt frälst.

Jag fattar hur det låter. Tre gånger på gymmet är knappt någon gång. Vem köper inte träningskort efter nyår, använder det tre gånger och sedan aldrig mer?

Dessutom finns det inget som rör upp så mycket känslor som när en komplett otränad person börjar träna. Omgivningen delas upp i två läger. Det ena hejar på och det andra får dåligt samvete.

Min träningssatsning är lika seriös som nödvändig. Två gånger i veckan har jag en PT, PetterInpuls, som styrketränar mig. Ytterligare två gånger ska jag träna kondition på egen hand.

Varför det? För att jag lever ett liv utan rutiner, om man bortser från mina deadlines. Jag äter och sover oregelbundet. Efter långa stillasittande skrivsjok får jag ont i nacken och axlarna. Jag är trött hela tiden. Jag har aldrig känt mig så energilös som den gångna hösten.

Jag orkar inte ha det så längre. Jag orkar inte känna mig seg mer. Jag börjar inte träna för att bli smal, snygg, hurtig och attraktiv. Jag gör det för att rädda mig själv. Jag fattar att jag inte kan leva så här i längden.

Jag har många hinder att ta mig över. För det första att jag känner mig klumpigast i världen. Någon koordination har jag aldrig haft och nu skäms jag ihjäl för att andra ska se det. För det andra att jag alltid har betraktat kroppen som ett nödvändigt ont, ett jobbigt bihang till huvudet och hjärtat. För den som inte tycker om sin kropp är det svårt att börja ta hand om den.

Men nu är det som det är, nu får det göra hur ont och vara hur pinsamt som helst.

Hur går det då, efter en veckas gymmande? Jo tack bra. Jag är trött precis som tidigare, men det är en annan sorts trötthet som beror på att jag faktiskt har rört på mig. Jag är ledbruten av träningsvärk. Och kroppen i övrigt, ja den fattar inte alls vad som händer.

Efter första passet med Petter, som bara var ett fystest egentligen, var jag helt utslagen. Yr och slut och svettig i ett dygn. Man kunde tro att jag hade kommit i klimakteriet.

Redan känner jag hur det vänder, inte minst psykiskt. Jag känner mig gladare av att stiga upp och träna än jag gör av att ligga kvar i sängen. Problem som förut var monstruösa ter sig nu endast jättelika. Ni hör, det går åt rätt håll. Snart kommer jag förhoppningsvis att bli piggare också.

Jag ska rädda mig själv. Om det gör mig till en jobbig gymbrud så må det vara hänt. Jag orkar inte vara trött längre. Världen blir så trött på mig då.