I själva verket pulsade jag en kilometer i djupsnö för att komma till en bastu som vi prompt skulle se på andra sidan Sandön. Var nära att ramla omkull var fjärde steg, gick sist i hela gänget. Fredrik sa: ”Det är som att gå i sand.” Jag tänkte: ”I kvicksand, kära du.” Fast nu efteråt är det ju coolt att jag gjorde det. Behärskade naturen för en gångs skull. Och vilken vacker dag sen! Foto: Fredrik Broman, Human Spectra